Det är lätt att bli förnärmad när man bokar tid och träffar en person på socialkontoret för att anmäla faderskap. ”Hej, jag heter Thomas Saeys, p-nr xxxxxx-xxxx och det är jag som är pappa till barnet i Den Långa Rödhårigas mage, hennes p-nr xxxxxx-xxxx.” Okej, jag sa inte exakt Den Långa Rödhåriga, men jag hade nästan kunnat säga det, dom bad inte ens om hennes legitimation. Men min identitet var minsann tvungen att styrkas. Jag frågade varför bara jag måste visa legitimation och fick svaret att ”jamen det syns ju att det är hon som är mamman!” Ett tänkt mörkt regnmoln bildades över mitt huvud där vi satt på socialtantens kontor och jag kom på mig själv att sitta ovanligt mycket med armarna i kors. Att underskriften sen gjordes med två vittnen gav inte direkt något romantiskt skimmer över situationen, särskilt som det bara var min underskrift som bevittnades. Den Långa Rödhåriga hade redan skrivit på i ett hörn innan vittnena högtidligen anlände. Det var mest en rutin som måste göras, om vi nu inte är gifta så måste jag med penna och papper bevisa att det är jag som är pappan.

Pricken över i:et var att någon annan än vi hade bestämt vad barnet ska heta i efternamn, nämligen som mor sin. Och det är klart att barnet ska heta Ljungblad, det har vi bestämt sedan länge, det är dumt att förorsaka onödigt lidande genom att ge barnet ett efternamn med fler vokaler än vad gemene man mäktar med. (Och tro mig, jag vet vad jag talar om.) Men själva principen, att de inte ens ställer frågan, att man aktivt måste byta efternamn på barnet när det väl är fött om man vill att det ska ha pappans efternamn, det stör mig. Hur svårt är det att fråga när vi sitter där och blir bevittnade? Vad är hindret?

Nåja. Byråkrati. Vi lever i den, kugghjulen måste gå. Och Krabaten kommer snart, det är det som räknas.

Än så länge finns här endast två bilder på vår fina, fina dotter, och som sig bör som nybliven förälder så skulle jag kunna lägga upp en miljon bilder till på henne, men jag väljer att ta det piano med den biten och väljer att belysa ett annat sort vardagsfenomen istället:

Jag tog sats för att försöka göra precis som anvisningarna. De har ju så fint ansträngt sig att underlätta för konsumenterna att öppna deras förpackningar. Uppmaningen tittade på mig: Riv här. Underförstått för att öppna kartongen på ett städat och smidigt sätt. Samtidigt var jag fylld med tvivel redan från början. Och se – mina farhågor besannades. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Människan klarade av att åka till månen för 40 år sedan men man lyckas inte på 2010-talet tillverka fiskgratängsförpackningar som man inte blir förargad på.

Jag är ganska sugen på att gå på bio och se nya bondfilmen Skyfall. (Eller Störtregn om titeln hade översatts såsom man gjorde på 80-talet.) Den Långa Rödhåriga är dock inte oerhört peppad att följa med, så det gäller för mig att hitta lämpliga tillfällen att gå själv, utan att känna att jag sviker fadersansvaret då jag är hemma i Skellefteå. Jag sviker tillräckligt då jag inte är det.

Ikväll hade jag utarbetat en plan i bakhuvudet. Om jag får gå på sena föreställningen så ser jag till att serva Krabaten under natten om det skulle behövas, så får Den Långa Rödhåriga sova. En bra deal tänkte jag, och så verkade Den Långa Rödhåriga också tycka.

Men nej. Just ikväll visas inte Skyfall den sena föreställningen. Bond har fått stryka på foten till förmån för ett jippo som SF benämner Breaknight som en del av premiären av Breaking Dawn del 2. Breaknight (då dom visar Breaking Dawn del 1) börjar klockan 21:15 i den stora salongen och en minut i tolv inatt visar de premiären i fem salonger av sex. Jag är lagom upphetsad av tonåriga vampyrer och blir inte mindre gubbigt irriterad över att mina planer grusas av en film som förmodligen inte rankas speciellt högt på IMDB eller Filmtipset. I skrivande stund verkar inte de fem salongerna speciellt uppbokade av massor av Stephanie Meyer-fans heller. Och tro det – vem orkar sitta i en biosalong till två på natten när det vanlig skoldag imorgon?

Mister Bond – vi ses en annan gång.

Skickade just iväg detta mail till Tidningstjänst AB, Skellefteå:

Hej! Jag undrar om det är obligatoriskt att ha en fyrkantig gulröd klisterlapp med bokstäverna ”NV” på sin dörr/brevlåda om man prenumererar på Norran? Häromdagen, efter att ha anmält utebliven tidning, hade något satt dit en sådan dekal på vår dörr.

Jag vill inte verka gnällig, men jag vill själv bestämma vilka lappar och dekaler som sitter på vår dörr eller inte.

Jag uppskattar tidningsbudens arbete enormt och förstår att dekalen är en hjälp för dem att stoppa rätt tidning i rätt brevlåda, men ni har väl listor på vem som prenumererar på vad?

Svar dröjde inte:

Hej!

På området där du bor skall inte märktejp användas, vi ser till att den plockas bort inom kort.

/Mattias

Seger!

Kriget mot tidningsbuden tidningsbuden (vars arbete jag som sagt dock uppskattar enormt). Lappen som enligt utsago för en vecka sedan skulle tas bort ”inom kort”, den sitter kvar. Nytt mejl till Tidningstjänst AB i Skellefteå:

Är det ok om jag tar bort den själv?
/thomas

Fortsättning följer förhoppningsvis.

Dagens datum. Internationella soundcheckingdagen. Ett två ett två ett två.

Klockan är cirka nio på morgonen före dan före dopparedagen. Jag är relativt nyvaken, tom i magen och jag har just gjort nummer två. På vägen in i duschen ställer jag mig på vågen. Den visar prick 90,0. Två dagar före julafton. Jag återkommer med nytt resultat på annandagen. Spännande!

Imorse ställde jag mig på vågen igen. 90,4. Uppgång ett knappt halvkilo alltså. Knappast statistiskt säkerställd skillnad. För en säkrare bekräftelse på en eventuell uppåtgående trend behöver man se till en lite längre tidsperiod. Allt detta fett och socker som intas genom ett konstant småätande behöver mer än fem dagar för att manifestera sig på vågen.

Idag blir det skidlöparpremiär. Bättre sent än aldrig.

Äter Mona hästkött? Inte för att det gör oss så mycket, så länge det inte innehåller tungmetaller, arsenik, antibiotika och andra hemskheter. Men det kan ju vara roligt att veta.

Förutom att stödköpa mjölk och fil och andra akutvaror på Centrumhörnan i Drängsmark så antar jag att vår nya stamlivsmedelsbutik från och med någon månad eller två blir ICA i Kåge. Det känns gôtt att det är en butik som kan toka till det lite ibland:

Idag damp följande mejl ner i min inbox:
 

_”Hej!

Vi vill önska dig en strålande födelsedag med ett rungande hipp hipp hurra! Hoppas du får en bra dag, kantad av pompa och ståt, en enkel tulipan, ballonger, en jättestor tårta och tusentals gratulationer.

Du är bäst!

Glada hälsningar från 

Martin VD, och alla andra på Avanza Bank

Avanza Bank är den bank jag råkar ha lite gamla aktier hos. Först och främst undrar jag om den där Martin verkligen heter VD i efternamn. Sen tycker jag väl det är liiite konstigt att få ett sådant familjärt mejl från en sådan institution. Det Långa Rödhåriga tycker rentav det kan kännas lite obehagligt. Dom tycker jag är bäst. Känner vi varandra? (förutom att jag råkar vara kund hos er)

Eller också tackar jag bara och tar emot. Trevligt att fylla år.

Och för att bekräfta: Ja, jag har en bra dag men utan så värst mycket pompa och ståt, jag har fått en enkel bukett tulpaner, inga ballonger, en prinsesstårta hos Nordviks igår och en dajmtårta idag, några sms och telefonsamtal och några dussin gratulationer på facebook.

Mejlet som Avanza Bank skrev (se föregående inlägg ovan) svarade jag med orden: ”Tack! Känner vi varandra?”. Jag fick ett snabbt svar:
 

_”Bäste kund!

Du har skickat e-mail till en e-mailadress som vi inte använder för inkommande meddelanden. Vill du kontakta oss ber vi dig därför använda kontaktcentret i stället. Klicka på länken nedan.

Kontaktcentret

Med vänliga hälsningar
Avanza

Jaha. Så mycket för det familjära förhållandet mellan mig och Avanza Bank. Tack ändå.

Om en utomjordning, vi kan kalla honom/henne för Zork, hade besökt jorden och velat studera vad människorna underhålls av så hade denne noterat människornas fascination över någon som står på en scen framför en massa andra människor, sjunger in i en pinne framför munnen och kanske rör sig, dansar, gestikulerar, uttrycker mimik i samspel med musiken som sjungs och spelas.

I det lilla landet Sverige, bestående av en dryg promille av jordens befolkning, äger den i mångas ögon ultimata nationella musiktävlingen rum ikväll. Och Zork noterar för fullt. (Zork noterar även att allt dokumenteras genom flygande kameror som snurrar än hit, än dit, och bilderna skickas vidare till miljontals skärmar som svenskarna tittar på hemma i sina soffor. Zork blir åksjuk av allt snurrande, men svenskarna är härdade efter åratal av Fame Factory, Idol, Melodifestivaler och andra dylika tävlingar.) Finalen av en alldeles för lång rad av framträdanden, dueller och utröstningar. Jag är nästan övertygad om att ifall utomjordningen hängt med från början så hade han lämnat jorden vid det här laget, inte kanske på grund av musikens kvalitet, utan för programmens upplägg. Tjatigt blir det, riktigt tjatigt. Exempel:

1. I inledningen har vi åtta tävlande med varsitt bidrag.
2. Alla framför sitt bidrag.
3. Sen repriseras samtliga framföranden i små, små tiosekunderversioner.
4. Sen telefonröstar tittarna under stor spänning ut tre av de åtta.
5. Sen blir det skojigt spex med programledarna.
6. Sen repriseras de fem återstående framföranden i små, små tiosekundersversioner.
7. Sen telefonröstar tittarna under stor spänning ut en av de fem.
8. Två av de fyra återstående är riktiga kungar och vi får höra deras låt en till gång.

Detta upprepas med samma mönster flera lördagkvällar i rad, med en mindre avvikelse i tillvägagångssätt sista programmet innan finalen. Det är väl ett sätt att få folk att engagera sig, men för mig har det motsatt effekt. Orka. (Vilket gör detta inlägg till en motsägelse. Hoppsan.)

Nu ska jag i alla fall vara gammal och trög. Jag längtar tillbaka till förr i tiden, då kamerorna mest stod stilla och filmade, kanske på sin höjd rörde sig i sidled, då hela spektaklet ägde rum en endaste kväll, en helafton, med liveband eller orkester, allt på svenska, många fler artister som inte alls var kända sedan tidigare, och där alla låtarna hade olika låtskrivare.

Självklart ska jag titta ikväll. Och självklart ska jag innan dess återkomma med gubbiga åsikter om vilken låt som bör vinna.

Klockan är 20:41. Ojdå.

Idag blev jag, genom mina gamla arbetskamrater i Barn- och ungdomshabiliteringen Sunderby sjukhus, varse om det är Morotens dag idag. Helt seriöst. Det firar vi genom lite filmvisning:

Vi har ett träd med röda blad på gården.

Precis som i Star Trek Into Darkness!

Jaa du lilla gumman. Dagens uppmaning: passa verkligen på att njuta av en morgon i sängen. Gör det du. Njut av din frihet. Friheten att gå och lalla omkring hemmavid dagarna i ända. Njut av det. Ty den krymper för var dag som går. För på tisdag är ditt fria hemmalallande liv över. Då är du satt i offentlig omsorg. Då börjar dagis, eller förskola som det, även för ettåringar, så korrekt heter. Mona börjar skolan på tisdag. I en skola som (förhoppningsvis) kommer att vara i runda slängar 17-18 år till (minst). Tre fria dagar kvar. And counting.

Själv räknar jag också ner. Två timmar kvar till tre veckors semester.

Den Långa Rödhåriga lagar en köttbit. Den ska ligga i en lergryta några timmar i ugnen innan den är färdig att ätas. I receptet står att man ska hälla en skvätt olja nånstans, i ett skede.

Jag blir mörkrädd. En skvätt. Hur mycket är det, exakt?

Skriv om, skriv rätt.

Kommer till jobbet. Loggar in på datorn. Öppnar webbläsaren och stämplar in. På arbetstid går jag sedan in på dn.se och hittar en webbfråga som ställs i samband med en artikel om IQ och mensa – klubben för inbördes beundran: ”Är du smartare än genomsnittet?” Konstig fråga egentligen. Jag har svårt att hitta ett sammanhang där jag tycker att den frågan är relevant, för nånting. (Jag kanske har dålig fantasi, eller ännu värre – inte tillräckligt smart.) Men eftersom det bara går att svara ”ja” eller ”nej” så väljer jag ”nej”.

Genast kommer en ruta upp som redovisar hur många som svarat, och vad de har svarat.

75% av alla dn-läsare tycker att de är smartare än resten. (Utan att vara det minsta fördomsfull noterar jag för mig själv att en majoritet av dn-läsarna är stockholmare, dessutom har en tredjedel av dem fel.) Först blir jag förvånad, sen skrattar jag till lite nervöst, sen blir jag mest lite obekväm och vill helst glömma det jag sett.

Vad ska vi göra med alla dessa fantastiskt ödmjuka människor (7285 stycken and counting) som aktivt svarat att de är smartare än genomsnittet?

Häromdagen hade Mona fått ett vykort från Västerbottens Läns Landsting, i vilket de informerade henne att hon i år fyller två och det är dags att gå till tandläkaren. Det var ju trevligt. De vitklädda människorna på bilden är tydligen tandläkare eller tandsköterskor med munspeglar i högsta hugg. Utom en, som har en dubbelspegel inkörd rätt igenom munnen. Uää. Så olyckligt.

Bussen kränger till och saktar ner vid busshållplatsen nedanför sjukhuset. Klockan är tjugo i sju på morgonen och en ny arbetsdag stundar. Tredje dagen efter en lång och skön sommarledighet (och tänk, det är mer än hälften av sommaren kvar!). Jag blinkar trött med ögonen, knäpper upp säkerhetsbältet, lutar mig framåt för att resa på mig. I den fullföljande rörelsen från sittande till stående lägger jag märke till en strumpa vid mina fötter. Det är ingen fot i den, det är en tom strumpa, ganska smutsig, vit och grå i breda ränder. Den fortsätter ligga där när jag gör en 180, går några steg längs gången, och stapplar nedför trappen till bussens bakre utgång (ja, det är en dubbeldäckare). På väg uppför backen till logopedmottagningens bakdörr funderar jag över vad jag just såg. Var inte strumpan väldigt lik en som jag själv äger? Jo. Kan det där ha varit en strumpa jag har haft i min ägo. Sannolikheten att det ska ligga en borttappad strumpa med det hyfsat unika mönstret vit-grå-randig, precis vid mina fötter just vid den stolen jag just den morgonen sjönk ned i fem över sex på morgonen i Byske, sannolikheten att denna strumpa skulle ha tillhört någon annan ser jag som ganska liten. I alla fall mindre än att det faktiskt var min strumpa.

Men hur hamnade den där? Jag hade ju redan ett par strumpor på mig. Ett par mörkmörkblå med små vita prickar och mörklila tådel och häl. Hur hade den vit-grå-randiga strumpan lyckats följa med mig hela vägen från golvet sovrummet i sovrummet, där den allra troligast låg från början, gjort en svängom i köket i de snabba frukostbestyren halv sex på morgonen, hakat med lilla språngmarschen över gården till garaget, in i SAABen, ut igen för att stänga garageporten, in i SAABen igen, tolv minuters biltur till Byske lyssnandes på nattens tolv sista minuters Notturno i P2, ut ur bilen på parkeringen i Byske, ombord på bussen och några steg uppför den främre trappen? En teori, svår att bevisa men ännu svårare att motbevisa, är att strumpan på något sätt hamnat i mina jeans’ ena byxben under sista vistelsen på golvet i sovrummet, lyckats klamra sig fast där medan jag trött dragit på mig byxorna och hållit sig kvar ända tills den skakat sig ner under de fem milen Byske – Piteå.

Hemkommen sent på eftermiddagen hittar jag strumpans tvilling. Nytvättad och fin. Så värdelöst. Jag har inga andra liknande strumpor. Hur omaka får man egentligen vara, rent estetiskt? För att inte tala om det obekväma i att ha två olika strumpor, med olika tyngd och densitet och tjocklek och gudvetvadförparametrar, på sig. Så. Värdelöst. Vad ska jag göra med den nu? Det är ju inte direkt så att jag tänker ta kontakt med en bussvärd eller busschaufför och efterlysa en tappad, ganska smutsig vit-grå-randig strumpa. Den gör bäst i att avsluta sina dagar i ett upphittat lager i Haparanda eller Umeå, ty det är där de borttappade lite slumpvist hamnar.

Jag leker med tanken att ändå ta på mig den, gå med den utan skor under en dag utomhus att den blir minst lika skitig som dess tvilling på bussen, ta med mig den till bussen på måndag morgon, och lämna den på exakt samma ställe innan jag stiger av. Chansen är hög att samma person, anställd av Veolia och städar ur bussar, som hittade den första strumpan och tog hand om den, hittar den andra också. Tänk så förbryllad hen kommer att bli. Två skitiga strumpor funna med ca en veckas mellanrum på samma plats i samma busstur. Vad är oddsen för det? Är det någon som spelar henom ett spratt? Kommer hen ta hand om båda? Kommer hen att tvätta upp dem och vika ihop den ena över det andra? Kommer personen börja bära dem själv, utan att veta vilken historia som ligger bakom? Eller kommer hen göra samma sak som hen gjorde med första strumpan, det vill säga kasta den i papperskorgen?

Jag gjorde slag i saken. Jag glömde visserligen att skita ner strumpan, men jag tog med mig den en arla morgon, klev på bussen, åkte, och innan jag klev av i Piteå så släppte jag den på bussgolvet, mellan mina fötter. Där skulle den få ligga, ända tills en person med buss-städarfunktion i slutdestinationen Haparanda plockar upp den. Förhoppningsvis är denna person med buss-städarfunktion samma person som plockade upp en likadan, fast skitig, strumpa, på samma plats, en vecka tidigare. Tänk så förvånad personen kommer bli.

Jag är tillfredsställd. Ordningen är återställd. Mitt liv är något mindre bekymmersfritt från och med idag. Det hela började för dryga tre veckor sedan. Då lämnade jag in. Och det är inte alls så dramatiskt som det låter.

Om jag sätter det i samband med andra saker om händer i världen, till exempel en förrymd sköldpadda eller åskoväder som ställer till det för tågtrafiken, så är det ganska tramsigt att påstå att min ordning är en viktig grej, att glädjas ordentligt över att det nu är över. Förresten är sköldpaddor och åskoväder i sin tur små, små bagateller om man jämför med vad som händer ute i världen, det brinner lite extra i Västmanland just nu, Ebola sätter fart, islamistiska Isis i Irak och Syrien och Boko Haram i Nigeria förtrycker och fördriver dem som råkar ha en smula annan världsuppfattning och etiskt tänkande som de, och inte minst Israel som utan någon som helst självkritik fortsätter bomba, skjuta, förtrycka och förnedra ett folk som sedan länge är i lågt underläge, ett folk som genom demokratiska val valt ledare som stora delar av den övriga världen stämplat som terrororganisation och jag är i detta läge osäker på vad Hamas har sagt eller gjort som på något sätt överträffar det Israel gjort mot män, kvinnor och barn i Gaza de senaste veckorna. Jag mår riktigt dåligt över det som händer där nu. En vapenvila har inletts, och det är ju bra. Jag hoppas innerligt att det som hänt får långt gångna och kännbara konsekvenser för Israel, att Israels folk tänker om och ser sig själva i nytt ljus. Rannsaka er, tack. (Och nu pratar jag om Israel och israeler och Palestina och palestinier, inte om judar och muslimer. Det finns de som har svårt att skilja på begreppen – de antingen attackerar judar och synagogor eller försvarar Israels agerande.)

Nej. Det jag är tillfredställd över är att Sony har skickat mig en splitterny mobiltelefon sedan de konstaterat att den förra (den jag lämnade in för tre veckor sedan) var bortom all räddning efter en vattenskada. Jag var helt inställd på att Sony skulle ropa ”handhavandefel!” och att jag skulle vara tvungen att skaffa en ny för egna pengar. Men icke. Garantin gällde. Tack för det. Jag mår lite, lite bättre nu.

En vän på facebook kommenterar Sverigedemokraternas framgångar i riksdagsvalet: 48 mandat. Vem ska sitta på de stolarna?

Hans fru svarar: 48 med nolltolerans mot rasism.

Det här blir spännande.

Två töntar på is.

Nu kommer det. Hetväggstestet. Fast med en semmelwrap.

Och jag medger att det är, så att säga, lite off-season med semmelrecensioner — fettisdagen var ju för tre veckor sedan. Men jag ville inte vänta nästan ett år på denna lite sent påkomna idé, so here goes:

Där ligger den. Beredd. (Jag noterar att den upptog två (2) ordinarie semmelplatser i semmelkartongen.) Jag frigör semlan från omslagspapperet och lägger den i djuptallriken med het mjölk:

Jag förväntar mig att mjölken ska tränga in snabbt och börja lösa upp grädden, men här konstateras en semla av ganska hög kvalitét; ganska krämig och fast grädde och ett bröd som inte suger åt sig mjölken det första den gör. Åtminstone innan första skedtaget. Jag tar en sked, och jag tar en till. Smakar av. Jag erkänner att jag inte är van vid detta – jag är van vid en traditionell smakordning som inte inleds med en semlas samtliga smakupplevelser på en gång. Men här blir det så, första skeden innehåller verkligen allt allt allt — florsocker, bröd, grädde, het mjölk och — här kommer chocken — mandelmassan, som i en vanlig semla lite finurligt gömmer sig där i det innersta och väntar på att bli exponerad, som en belöning liksom. Jag vet inte om jag är så förtjust i att få mandelmassan på skeden från första början. Den ska komma senare tycker jag.

Om nu motståndskraften var hög innan första skedtaget så sätter förvandlingsprocessen igång ganska omedelbart efter att man har huggit in. Mjölken rinner in, brödet blottnar snabbt upp som en blöt svamp och små bitar av grädde guppar retfullt omkring.

Bäst att göra semlans lidande kort och sleva i mig resterna fort. Och så klunkar jag i mig resten av semmelmättad numera ljummen mjölk.

SLUTSATS: Att äta en traditionell hetvägg är ett litet äventyr, med en massa olika moment. Den har en början (hättan), en huvuddel (brödet och grädden), en liten ”överraskning” eller twist om man så vill (mandelmassan), och ett avslut (resten av mjölken). Och varje moment har sin smakupplevelse. Att äta en hetvägg med semmelwrap var däremot ganska tråkigt i jämförelse. Slätstruket. Ointressant. Samma smak nästan hela ”äventyret” igenom, förutom avslutet (mjölken) förstås. Plus att det förväntade förfallet kom tidigare än vad man kanske skulle önska. Att en riktig bagare har bakat semlan räddar den dock från ett bottenbetyg. Att göra om detta test med en ICA-butiksbakad semmelwrap (om det finns) skulle nog rendera sämre betyg. Jag tror inte ska jag prova. Jag föredrar klassikern.

Har du inte redan gjort det så läs mammas hyllningsord från 1984.

— Det skulle kunna vara så att jag fick en gammal science fiction-bok av en vän. Hon hade hittat den på ett antikvariat i vår huvudstad, och skickat den per post.
— Det skulle kunna vara så att jag aldrig kontaktade henne för att tacka.
— Det skulle kunna vara så att jag istället gick till Teknikmagasinet och köpte den minsta och billigaste radiostyrda båt de kunde frambringa, och skickade den per post till henne. Utan avsändare och hälsning.
— Det skulle kunna vara så att hon aldrig förstod vem den var ifrån, och varför just hon hade fått den.

Alla påståendena utom det sista är egentligen rena rama fakta, uppbackade av dokumenterade och/eller verkliga händelser. Det sista utgörs i jämförelse bara av ett högst troligt antagande baserat på… en känsla?

Vi nappade på en kampanj som Kellogg’s har på baksidan av sina flingpaket, nämligen det att om man köper tre paket så kan man få en gratis sked i vuxen- alternativt barnstorlek med valfritt namn ingraverat tillsammans med en Kellogg’s-figur (typ cornflakestuppen, frostiestigern eller special-k-k:et).

När tredje cornflakespaketet var inhandlat gick vi således in på internetadressen till vilken man skulle gå för att utforma och beställa sin sked. Vi valde barnstorlek på skeden och ett gulligt bi som hör ihop med en sockrig flingsort som vi aldrig har smakat. Sen stötte vi på patrull av lite oväntad art. Så här såg skärmen ut efter att vi fyllt i namnet ”Mona” och klickat på bekräfta:

Kellogg’s tycker att Mona är ett fult ord. De tycker att hon hellre borde ha hetat ”Mona Ajnin”, ”Monarvaxth” eller ”Monat”. Hur vi än försökte övertyga Kellogg’s-sidan att Mona faktiskt är ett ganska vanlig svenskt förnamn (om än inte så vanligt barnnamn) efter att ha varit modenamn på 40- och 50-talet, så sa Kellogg’s stopp: försök igen, försök igen, försök igen…

Så jag skrev ett mejl till sweden@kelloggsconsumercare.com och frågade hur vi går vidare med detta. Efter ett par dagar damp följande svar ner i min mejlbox. Avsändare  consumercare.uk@kellogg.com med det härligt personliga mejlämnet Consumer Affairs 028470333A UK:

Hej Thomas & Ida,

Tack för ert mail och intresse för vår kampanj ”Personlig Sked”.

Vi beklagar att ni haft problem med att välja namnet Mona. Vi har nu skickat detta vidare till vårt kampanjteam så att de kan lägga in namnet manuellt. Detta kan ta lite tid eftersom de har hand om kampanjen för hela Europa. Pröva gärna igen vid ett senare tillfälle och förhoppningsvis skall namnet då vara inlagt.

Om ni har ytterligare problem eller funderingar får ni gärna återkomma.

Om du har ytterligare kommentarer, vänligen klicka på eller klistra in följande länk i din webläsare: http://www.econsumeraffairs.com/kel/contactusfollowup.htm?F2=028475460333A&brand=kelloggs&F3=CORP&F4=WW165450&F5=SE44343520&F6=&F8=UK

Vänligen använd inte ”svar”-knappen för att svara på detta e-postmeddelande. Svar på detta meddelande dirigeras till en oövervakad brevlåda.

Med vänliga hälsningar,

Fanny Vxxxxxx
Kellogg’s Konsumentkontakt

Det känns skönt att vårt ärende blivit väl omhändertaget och att de lägger ner stora resurser att försöka lösa vårt problem. Att de har varit lite slarviga med att lägga in alla gångbara svenska personnamn i sin europeiska personnamnsdatabas kan man kanske förlåta. Men ”Monarvaxth”??? Det är ju inte ens ett personnamn! (En googling ger endast två träffar; det är en svensk geocachare som var aktiv under månads tid ifjol (men som faktiskt lyckades hitta 42 gömmor under denna tid).) Trams, säger jag!

Plötsligt händer det. Namnet Mona existerar plötsligt i Kellogg’s värld. (Se ett tidigare inlägg.) Skeden ska komma hem inom 90 dagar.

Jag tror jag ska köpa tre Kellogg’s-paket till och beställa en sked med namnet Monarvaxth ingraverat. Som minne.

Men jag är inte kodråtta och illustratör sju dagar i veckan. I söndags tramsade jag och Mona i skidliften i Storklinta, till exempel.

I samband med detta vill jag be även om ursäkt för att jag var tvungen att filma med stående format.

Midsommar är över, värmen är här och därmed även nyhetstorkan.

Den som följer den här blo… förlåt nätdagboken vet att namnet Mona till slut blev godkänt som rumsrent av Kellogg’s och att jag därmed kunde beställa en sked till henne. Den som inte följer den här bloggen kan läsa det här och det här inlägget.

Mona-skeden dök upp till slut och jag beklagar att jag inte rapporterat det. Det var kanske för en månad sedan. Det tog alltså nästan tre månader för Kellogg’s att ta emot beställning, skrapa fram en sked, gravera den och skicka den till en by i norra norrlands kustland.

Som minne av att Kellogg’s initialt tyckte att ”Mona” var ett stötande ord och föreslog att hon kanske skulle heta ”Monarvaxth” istället, så köpte jag tre nya Kellogg’s-paket och beställde en ny sked. Den kom förra veckan. Kuckelikuu.

Raseri: Vad är det för j*vla sverigedemokrat som slänger tomma cigarettpaket på vår uppfart?! Kom tillbaka så ska du få en verbal avhyvling.

Eller nej förresten. *ställer om till naiva Thomas som tror gott om alla människor* Jag förstår att du säkert hade tänkt att slänga ditt förbrukade cigarettpaket av märket Prince i ett dedikerat sopkärl (helst återvinningskärlet för pappersförpackningar respektive plast) men att du råkade ta ut sista ciggen ur paketet medan du höll det utanför bilfönstret och så – ojdåhoppsan – tappade du paketet i farten. Låt gå för det, det kan hända även den bäste, men då hade du väl ändå kunnat låta stanna bilen och gå tillbaka och plocka upp paketet och kasta det i ovan nämnda skräpkorg.

Ovanstående gäller inte bara detta specifika cigarettpaket utan även precis allt annat skit som ligger i dikena längs våra vägar genom byar, utanför byar, i samhällen och städer, ja överallt. Hur svårt kan det vara?

Stockholms centralstation, onsdag morgon. En miljö där jag kände mig rätt hemtam en gång i tiden.

Det kanske varit på det här viset länge, men jag noterar att personerna som ropar ut aktuella avgångstider, varningar för ficktjuvar med mera, har ersatts med datorer och en slags talsyntes. Ihopklippta ord, onaturliga pauser mellan fraser, grammatiska fel och betoningar på helt fel ställe. Rent obehagligt att lyssna på (om man nu lyssnar, vill säga). Den typen av tal kan vara förlåtet när det rör sig om till exempel en text-till-tal-funktion på mobilen, men när det gäller offentliga utrop på en centralstation…? Nja… Det blir stelt, omänskligt och konstigt. Gör om, gör rätt.

Det värsta med att ljuset kommer tillbaka i början av året är att solen börjar skina på datorskärmen och man slutar kunna se vad man jobbar med. Obeskrivligt jobbigt!

Jag råkar av någon anledning vara med i SIFO-panelen. Då och då mejl dimper det ner ett mejl när det är dags att delta i undersökning, och oftast gör jag det. Endast ett fåtal gånger har jag avbrutit att svara när det visat sig vara ett ämne som föga intresserar mig och jag har inte haft tid. Alla undersökningar jag deltagit i hittills har hittills renderat i en biobiljett.

Idag var det dags igen. I mejlet står det att undersökningen ”den här gången tar ungefär 22 minuter att besvara”. I själva undersökningen står det att frågorna kan ta upp till 22 minuter att besvara”. Så mycket tid har jag inte, men okej, det skadar inte att börja, och ibland kan det gå fortare, beroende på vad man svarar. Här kommer frågorna:

Hur gammal är du? Anger 44.
Är du man eller kvinna? Väljer alternativet Man (av endast två alternativ).
Bor du i storstad, mellanstor/liten stad eller landsbygd? Väljer alternativet Landsbygd.
Vad har du för postnummer? Anger 93496.
Hur ofta dricker du öl? Väljer alternativet Mer sällan/aldrig.

Och där tog undersökningen slut. Det tog mindre än en minut. Där ser man.

Dagens bild är från Wayne’s Coffee i Skellefteå, just efter öppning. Jag drack inte öl där heller. (Inte heller kaffe.)

Facebook är ju egentligen inte så himla roligt nuförtiden, i alla fall inte som en kanal för privat offentlig exhibitionism. Förr kanske det var roligt att offentliggöra vad jag skulle äta till middag, och läsa vad andra skulle äta till middag, men inte idag. Behållningarna idag är mer av nyttoslag och fikonsurfande (=surfa på internet utan mål och mening). Och så blir man påmind om inlägg man gjorde denna dag tidigare år.

Dagens bild är en skärmdump från dagens minne på facebook.

Det var allt för idag.

Jag vet att jag tog en risk när jag tog på mig den där tröjan i morse. Alla vet ju att de som bar en röd tröja i Star Treks originalserie 1966-1969 löpte alldeles för stor risk att dö innan avsnittet var till ända. Men jag tänkte, jag ska ju ingenstans idag, så vad kan hända?

Och det gick ju bra. Tur det, för idag är det exakt 50 år sedan som det allra första Star Trek-avsnittet sändes i amerikansk teve.

Förutom en röd t-tröja med Star Trek Engineering-emblem på har jag en liknande blå (och bär man den så tillhör man Science Dept.), plus några fan-tröjor till. Ett schackspel med Star Trek-gubbar som spelpjäser. Samtliga avsnitt från originalserien, säsong 3-7 av The Next Generation, samtliga avsnitt av Star Trek: Voyager, allla dessa inspelade på VHS. Film nr 1-8 på VHS. (Jag har dock sett mer än det jag äger, kanske 95% av alla 726 avsnitt som finns totalt.) Några stora affischer samt små art-utskrifter med Star Trek-tema. En vinylfigur föreställande en Andorian. 29 pärlplattegubbar från A till Z (inklusive några bonusar) föreställande minnesvärda karaktärer. En McCoy-actionfigur från Star Trek (2009) i originalförpackning (tack T!). En spellista på Spotify innehållande 40,5 timmars musik med anknytning till Star Trek (40,5 timmar!). Frekvent använd app på mobilen: Star Trek Wikia – wikiuppslagsverk med 41 000 artiklar från Memory Alpha. När någon skickar sms till mig låter det som ett inkommande anrop på en communicator från originalserien. När någon skickar mejl till mig låter mobilen som ett inkommande subspace-meddelande i The Next Generation. När någon ringer mig på mobilen låter det som ett inkommande samtal på viewscreen på bryggan på  Enterprise-D. När någon ringer på dörrklockan får vi höra pampig musik från Star Trek: The Motion Picture (1979). Några böcker:

– Klingon for the Galactic Traveler (språkguide)
– The Stafleet Survival Guide
– Star Trek Cookbook (tack till W och Neelix)
– U.S.S. Enterprise NCC-1701-D Technical Manual
– Haynes U.S.S. Enterprise Owner’s Workshop Manual (från årsmodellerna 2151 och framåt)
– Star Trek Chronology – The History of the Future
– Ett par förkomna romaner av William Shatner

Har jag glömt något?

Körde till stan. Parkerade på domusparkeringen. Till höger om vår bil stod en guldfärgad bil, tillhörande några vänner.

Det som står på registreringsskylten, det vet bara de invigda.

(För den som ser dåligt – och alla andra som inte riktigt kan se vad som se vad som står på bilden – så står det ”HAQRE RA FGRA”.)

Det mest ”konsekventa” jag kan göra när jag glömt ta en bild under dagen, och dessutom glömt skriva om det, är att göra ett bildlöst inlägg dagen efter, men med den aktuella dagens publiceringsdatum. Det kan måhända betraktas som fusk, men det lär ju komma en bild senare idag, och två inlägg på samma datum kan eventuellt orsaka överhettning i vissa system.

Igår satt jag mest nere i källaren och var konstant arg på Apple. Jag som trodde att Apple stod för enkelhet och lättanvändbarhet. Jag som trodde det skulle vara enklare att distribuera en app till App Store än till Google Play. Det visade sig ju vara helt tvärtom, med råge. Det är D-U-N-S-nummer, Legal Entity Name, Sole-proprietorships, Device IDs, Certificates, Licences, Keys, Store/AD Hoc Development/Distribution Provisioning Profiles, Team Agents, Archive Validations, Build Versions, Localizations, Explicit/Wildcard App Identifiers, Capabilities, Developer Teams, Entitlements… Listan kan göras ännu längre. Visst, detta är mina första stapplande steg in i den här världen så med tiden kanske jag förstår vikten av samlingen av alla dessa begrepp. Men faktum är att arbetssättet mot Google motsvarighet är låååångt mycket mindre invecklat. De här stapplande äppelstegen känns konstant nära avgrunden.

Det kanske också är en strategi för Apple – ty det är ju förstås lätt att konstatera att den samlade kvaliteten på apparna på App Store är högre än den på Google Play. Mindre skräp. Men hallå, Apple, ge er. Jag citerar en kommentator på utmärkta utvecklarforumet stackoverflow.com:

Apple needs to find an alternative to everything they’re doing. This process is f***ing insane – mpowered Jun 18 ’15 at 17:27

Inom en förhoppningsvis inte alltför lång framtid kommer denna ohyggligt fula cykelklockas saga vara all.

Under omarbetningen av appen Ljuda med Boo! till en engelskljudande dito måste jag göra några nya ljudbilder. Engelskan har ju några ljud som inte finns i svenskan. Ett tonande S representeras naturligt nog av ett snällt bi. (Pedagog alternativt logoped med engelskt modersmål skall konsulteras och förhoppningsvis ge tummen upp.)

E kunde förstås inte hålla fingrarna i styr och var tvungen – för andra gången i rad – att komma med en nytolkning:

Han är ju förstås bara en sketen planarkitek utan fördjupad kunskap om verbal dyspraxi och fonologisk språkstörning och tillämplig terapi vid dessa diagnoser.

Hela familjen hostar ikapp. Hade jag orkat så hade jag varit på repetitionshelg med Skellefteå kammarkör och Gammbyssa och repeterat ABBA som gästspelande bas – ty min tenorstämma har tillfälligt tagit semester, långt, långt borta. Men jag hade förmodligen förstört stämningen med mitt hostande.

Sen räcker det med att går ut på balkongen och andas in lite nollgradig frisk luft för att rören ska dra ihop sig och riva upp några hostattacker till. Det är från balkongen jag tagit denna bild. Lokala snöskoterförare – motorburen ungdom? – har gjort ett försök till konstverk på tjärnens is. Därmed var det kört att ge sig på min holländska systers förslag att göra något kreativt av en stor yta snö.

Är detta ett paradigmskifte?

Det brukar alltid vara så att Skellefteå kommun skickar brev, typ räkningar och information, med traditionellt manlig karaktär, som till exempel räkningar för sophämtning och vattenavläsning, till mig, men brev med traditionellt kvinnlig karaktär, till exempel info och räkningar för barnomsorgen, till Den Långa Rödhåriga. Varför det är så vet vi inte. Det har varit, är och kommer förbli ett mysterium.

I dag fick vi ett brev från kommurn om omkoppling av Drängsmarks vattenförsörjning. Adresserat till Den Långa Rödhåriga. Vi var tvungna att titta ett par gånger till på kuvertet. Se där! Nya tider. Inte bara ondska.

En helt vanligt torsdag kör man 13 mil tur och retur till IKEA i Umeå för att köpa en kommod som bättre passar det handfat vi, tillsammans med en kommod som inte passar nyss nämnda handfat, inhandlade för flera veckor sedan.

Vad gör man om man inte tog någon bild på hela dagen?

När man är osäker på om den 20 år gamla häftgrunden (till vänster i bild) står sig än idag, då går man till färgaffärn och frågar. Samt köper en burk svindyr kviststopper. Fem j*vla lager att pensla på, vara saker från tre olika burkar, bara för att få en ynka dörromfamning beständigt vit. Rent och skärt vansinne. Målning är tamejtusan inte någon favorit när det gäller husfixning.

Tevefyras ”meteorolog” igår. Hon redogjorde länge och väl om det stökiga vintervädret som idag skulle drabba Sverige söder om stockholmsbreddgraden. SMHI hade gått ut med snöfallsvarningar klass 1 (besvärligt väder) för i stort sett hela Småland, Öster- och Västergötland varav östraste delen av Småland till och med skulle få Mycket Besvärligt Väder. Efter en lång exposé om risker, snömängder, blåst och halka så vände hon norrut. Temperatursiffrorna på kartans norra delar visade mellan fem och femton minusgrader, men hon hade ju använt det mesta av tiden till allt hemskt som kanske skulle komma att hända i Sörland, så det enda hon hann berätta om norra halvan av Sverige var att det skulle bli ”klart och… kallt”. Just ordet ”kallt” sades med en underton som inte lät särskilt positiv. Fem till femton minusgrader. Inte ett ord om att vädret i Norra till ytan större delen av Sverige faktiskt skulle få vackert väder, utan bara ”klart och… kallt”.

Och vackert väder blev det. Större delen av facebookflödet har, mot slutet av dagen, fyllts av glada bilder på snölandskap och folk som åker skidor (inkl vasaloppet), åker skoter, går, grillar korv, dricker choklad, lapar sol. Och jag vill såklart inte vara sämre:

Mera skidor. Den vanliga rundan från vårt hus, den här gången över två tjärnar och genom en skog upp till skoterspåret till elljusspåret. Hård skare. Utmärkt glid, rätt bra fäste (tejpen gör sitt jobb så länge det är mellan +2 och -15). Passerar den lokala idrottsföreningens brevlåda och konstaterar att mogna personer tagit skrivblocket i vilken man skriver sitt namn varje gång man passerar, och använt papper därur för att elda brasa i det närliggande vindskyddet. Någon kilometer senare fastnar en i sammanhanget gigantisk barkbit i vallan och jag måste joxa av mig hälften av utrustningen för att medelst nagel pilla bort den. På vägen hem, nedför ett skoterspår får min balans nog och jag lägger mig ner i förebyggande syfte.

Kanske inte den mest lyckade motionsrundan, men ändå. Säsongen börjar gå mot sitt slut. Jag hoppas bara att glappet mellan det och cykla-inne-i-skogen-säsongen inte blir alltför långt.

Igår tisdag varnade SMHI för snöfall. Visserligen bara en klass ett-varning, men det skulle komma en till två decimeter snö längs norrlandskusten.

Det gjorde det väl, men den enda faran detta ”oväder” utsatte mig för var måhända lite ryggont i samband med snöskottningen dagen efter. Det gick över fort.

En tjej med tandkräm på nästippen.

Idag blev den här rackaren besiktad hos en av alla de här härligt konkurrensutsatta bilbesiktningsföretagen. Dyrt som tusan. Tack för det, Alliansen.

Är körrepetitionen för ovanlighetens skull flyttad till Brogården på grund av stängd kulturskola så får man uppleva någon som står och andas rätt in i en givare. Jag kan bara ana vad det ska vara bra för.

Det är ju fusk att lägga upp en bild jag redan lagt upp för gårdagens (lördagens) inlägg, men det ändå den enda bild jag tog denna dag (söndag). Mest för dokumentation. För att inte glömma. Glöm aldrig. 14 maj 2017 blev det lågmälda gråtskrattets dag, en dag då det, åtminstone till en början, var helt okej att dra ner rullgardinerna och (med gott samvete) låta bli att titta ut.

Meteorologen säger att det inte kommer att snöa de närmsta tio dagarna. Det tror jag på. Men historien är full av exempel på snöande i maj och juni, och denna säsong verkar ha alla förutsättningarna för det.

I det här perspektivet ser det mesta helt fel ut. Lekstugan jag står på är inte alls sådär lång, vårt hus är inte alls sådär litet, Den Långa Rödhåriga är inte alls sådär tjock och grannens hus, träd och stolpar lutar inte alls sådär. Däremot är det helt korrekt att det ligger ett rep på vårt tak. Det har gått arton månader sedan jag för första gången tänkte tanken att kanske ta bort det.

Det här är jag enligt min dotter.

Ja, det är ju ändå Halloweentider.

Ska man sjunga höstkonsert med Skellefteå kammarkör i S:t Olovs kyrka, då är det slipstvång. Jag tog i lite och provade med två slipsar, men se det fick jag inte. Inte ens om den ena var sådär lagomt kamouflerad.

Poppys första steg i karriären som skejtkatt.