Glamorös mackfika med mjölk i plastmuggar och partysugrör. Vad gör man inte för att festa till det lite på nyårsdagseftermiddagen?

En rejäl balk för avväxling på bärande vägg, check. Hål i väggen, inte riktigt check. Men vilken dag som helst så…

Vi äter middag i vardagsrummet. Myspysigt. Och vardagsrummet har en ny dörr.

När lugnet lagt sig över Drängsmark 9, då åker en dator fram och det botaniseras över bland annat olika former av belysning att sätta i ett framtida badrum.

Hon var liksom inte förberedd för vad som skulle hända när vi skulle spela bowling, men det krävdes stöd för blott fem turtagningar innan hon vad helt självständig i spelet. Sen lirade hon byxorna av oss. I andra omgången vann hon med 90-67. Way!

Innan termometern rusade från minus tjugotvå till blott minus sex, så gav vi oss ut på en nanoexpedition på Hemträsket. Pappan kände ett sug efter öppna vidder och en skymt av solen kombinerat med drillning av krabat i subarktiskt miljö. Naturligt nog fick vi vända tretton meter efter att bilden tagits, på grund av frusna fingrar. Nästa tur blir förhoppningsvis några meter längre.

Innan det var dags för henne att lägga sig tittade vi på Gulligt om natten, ett danskt timmeslångt pausprogram för den sömnlöse. Det var egentligen inget barnprogram – det sändes häromdagen på ettan (inte barnkanalen) halv ett på natten – men det innehöll gulliga små djur såsom råttor, möss, marsvin, hamstrar, kaniner och kycklingar som rörde sig i miniatyrer av snabbköp, restauranger, caféer, tv-studior, biografer, byggarbetsplatser, så det tilltalade en fyraochetthalvtåring väl. Och det gav även tänkt effekt på den vuxne medtittaren, som somnade sött medan krabaterna klättrande omkring bland bord och stolar.

Vi lämnade Mona i morföräldrarnas försorg och drog söderut till IKEA för att shoppa badrums- och garderobsinredning. Besöket inleddes förstås med en klassiker.

Inte riktigt likt rivningshysterin i klarakvarteren på 50- och 60 talen så fortsätter jag slita bort trä från väggarna. Nu blottas till exempel tapeten i hallen. Raka linjer, vinklar, struktur, mellanrum, mörkt, ljust. Snart ska även den bort.

Den här soffan har varit beige i tolv år. Helt plötsligt är den inte det längre. Häpp!

Rivningshysterin fortsätter. Bort med en vägg mellan hall och kök, ty dörren mellan ditos ska bli en vägg när hantverkarna kommer nästa vecka och börjar bygga om vår toa till ett fullblodsbadrum. Spännande!

Klart man stödjer den ultralokala handeln och köper tre stycken räkmackor á 75 kronor.

En nöjd krabat på badhuset. Samtliga bassänger avklarade, inklusive den stora kalla, utom den superdjupa. Och pannkakor på det. Och glass i bilen hem.

Idag har vi dansat ut julen. På rikt. ERRM kom för att hämta marsvinen och vi passade på att bjuda på fika och dansa runt vår på-ena-sidan-platt-men-perfekt-att-placera-mot-en-vägg-gran till Bosse Larssons käcka julochmidsommarleksång. Granen hade hållit hälsan, barrat minimalt och skjutit nya skott. Dock ej i samma omfattning som den älskade granen julen 2011, och heller inte med samma doftutsöndring. Men ändå. Nu är den avklädd och står och fryser i snön utanför vardagsrummet.

Och nu när marsvinen sagt hejdå så var det dags att avslöja för Mona vår nya familjemedlen som kommer om cirka tre veckor. Säg hej till Poppy!

Efter en rejält tilltagen vistelse på en husdjursaffär gick vi och åt pannkakor på ICA Maxi, sedan var det dags för bergsbestigningen. Solbackens högsta nerg. Jag höll mig på trygga marken nedanför, men hon lekte stenras, rutchkana och allmänna utmaningar i klättring på mäktigt berg i himalaya. Jag känner igen mig mycket i den där leken. Eller vänta… Kan det vara en del av mig som egentligen gör henne sällskap, i fantasin, i nån slags pinsam vuxenlängtan att leka uppe på en fyrametersnöhög på en parkeringsplats?

Nej, det vita är inte fruset snor, bara fryst utandningsluft. Men jag har förståelse för att vissa kan tycka att det ser äckligt ut.

Så. Nu börjar vi gräva.

Glasnudlar. Krispigt och transparent.

Nu börjar vi inse hur [svordom] stort badrum vi kommer att få. I alla fall jämfört med skrubben innan. Fram tills dess lever vi på undantaget.

Den tillfälligt nya världsordningen gör en del förvirrade. Han står och glor länge, länge på plasten och det som skymtar bakom. Vad sjutton är det som händer?

I någorlunda väglöst land på andra sidan tjärnen har vi ett potentiellt pulkaparadis. Ett halvdussin självklara nedfarter med möjligt utbyggnad till lika många till. Flera av dessa är redan färdigpistade medelst buskörda skotrar. Hyfsat talrikt (tallrik) med småtallar och -gran, men backarna är snällt sluttande så risken för våldsamma trädkrockar är liten. Och har man tur så kan man stöta på en och annan ren.

Att fotografera djur och barn är en utmaning. Helst ska de vara stilla. Sova eller nåt. Som Poppy. Säg hej till Poppy. Hon flyttar in hos oss om tio dagar.

Ännu en mild vinter. Och ambivalent. Ty vi har haft våra vargadagar och vår snö, som tack och lov kommit i tillräcklig mängd för att kunna ligga kvar. Men när den här bilden togs idag (torsdag) så var det sex plusgrader. Inte vad jag kallar typisk januaritemperatur. Det kanske är dags att omvärdera vad som är typiskt?

Det händer grejer. Ett golv att gå på. Väggskivor att ta på. Inbyggda el- och vattenrör. So far har snickaren gjort ett utmärkt jobb. Metodiskt och noga. Professionellt och seriöst. Inget flams och trams.

Även om vi åt lördagsgodis redan igår måste vi tillåta oss att fylla en liiiten liiiten skål även idag. Är hela familjen sjuk så är hela familjen sjuk. Något måste man ju trösta sig med.

Hela familjen hostar ikapp. Hade jag orkat så hade jag varit på repetitionshelg med Skellefteå kammarkör och Gammbyssa och repeterat ABBA som gästspelande bas – ty min tenorstämma har tillfälligt tagit semester, långt, långt borta. Men jag hade förmodligen förstört stämningen med mitt hostande.

Sen räcker det med att går ut på balkongen och andas in lite nollgradig frisk luft för att rören ska dra ihop sig och riva upp några hostattacker till. Det är från balkongen jag tagit denna bild. Lokala snöskoterförare – motorburen ungdom? – har gjort ett försök till konstverk på tjärnens is. Därmed var det kört att ge sig på min holländska systers förslag att göra något kreativt av en stor yta snö.

Är detta ett paradigmskifte?

Det brukar alltid vara så att Skellefteå kommun skickar brev, typ räkningar och information, med traditionellt manlig karaktär, som till exempel räkningar för sophämtning och vattenavläsning, till mig, men brev med traditionellt kvinnlig karaktär, till exempel info och räkningar för barnomsorgen, till Den Långa Rödhåriga. Varför det är så vet vi inte. Det har varit, är och kommer förbli ett mysterium.

I dag fick vi ett brev från kommurn om omkoppling av Drängsmarks vattenförsörjning. Adresserat till Den Långa Rödhåriga. Vi var tvungna att titta ett par gånger till på kuvertet. Se där! Nya tider. Inte bara ondska.

Skåda vår blivande nya hall:

Skåda fotvärmen:

Skåda febern: