”Jag ser en snöman! En jak! En struts! Jultomten! Lennart!”

Inget av ovanstående sade hon. Istället beundrade hon Ostträskets storhet, samt studerade vasstrån på nära håll (10 meter).

Ett skymningsåk.

Det behövdes tydligen inget lim till den här. Tejp skulle egentligen inte heller behövas, men det krävdes för att den skulle hålla ihop. Och för att den skulle få fika.

Idag var en stor dag. Först två timmars dubbelbarnkalas på Drängsmarks Folkets Hus. Direkt efteråt startade nästa kalas hemma hos bästa kompisen som fyllde sju. När det var avklarat visste hon vad hon skulle önska sig till sin födelsedag.

Detta må ha varit den mest urbana subarktiska expedition någonsin, men även den tuffaste. Nära hundra meters stigning på 300 meters fågelväg i icke-bärande drygt meterdjup snö var en fysisk utmaning, inte minst dagen efter full förkylning med feberkänningar. Då är Cirkle-K-wrap, vatten-Oboy och bullens korv med goda vänner i en snögrop fruktansvärt njutbart.

När det våras börjar det bli dags att piffa till lekstugan vi köpte ifjol. Problemet är bara att den är bakom en del snö. Så då börjar man gräva sig fram. Ett arbete som måste ske etappvis. Så här såg det ut efter etapp ett.

Etapp två.

Det var ju inte mitt fel att de förlade SM-veckan samma vecka som kammarkören skulle ha konsert. Inte heller kunde de inte ha tävlingarna i Drängsmark heller. Annars hade jag definitivt ställt upp i alpinrodelmästerskapet, till vilket alla som ville var direktkvalade. Det hindrade mig dock inte att vara med på efterträningar och prova på. Huj vilken fart!

Etapp tre. Med lite hjälp av en femåring så har vi nu nått halvvägs!

Säsongspremiären. Ännu en tid kvar tills det är möjligt att köra i terräng.

På fjärde etappen nådde vi målet. På vägen konstaterades även att en bit av staketet halvvägs mellan grinden och lekstugan nu har tittat fram ur snömassorna. Våren är verkligen här!

Idag var det barn- och vuxenkalas hemma hos en korist. Och det blåstes såpbubblor inomhus, minsann.

Slängde ut lite snö på uppfartsasfalten i ett försök att påskynda processen.

Åtta timmar senare. Jodå!

En kör repar. Svårt, men bra.

För att kunna äta potatis- & purjolökssoppa ordentligt behöver man ett par egengjorda papperstassar, en på vardera hand.

Senaste veckan har det varit uppemot femton plusgrader på dagarna. Då är det en sällsam känsla att ändå plumsa fram i knädjup snö. Hela snövolymen är dock förändrad – allt är så kallad sockersnö och man sjunker igenom hela vägen ner till marken vilket man inte gör när snön inte är påverkad av alla dessa plusgrader.

Bonusbild, tarvar ingen förklaring:

Man kan fira vårens antågande antingen genom att byta till sommardäck, eller vifta med vimplar, en i vardera hand och stövel.

Vi for till Umeå för att gå på en trädgårdsmässa imorgon. Men först äta indisk mat. Sjukt gott.

Här sitter Stefan Sundström och snackar tomater och andra ovärldsliga ting.

…”du vaknar upp med Umeå för dina fötter”… Ja, i alla fall umeälven och ett mulet Teg på andra sidan.

En framtinad och -skottad hög. En av två och en halv. Plus den där stora däruppe. Det måste bort, nån gång, på ett bra och enkelt sätt. A work in progress.

När jag bokade bilprovning kunde man, förutom ”Kontrollbesiktning”, även kryssa i ”Klimatkompensering”. Bilprovningsföretaget gör en grej av att de klimatkompenserar hela deras verksamhet, och det är ju bra, men det framgick inte helt och fullt tydligt vad det innebar att kryssa i ”Klimatkompensering”, förutom att det skulle kosta 170 kronor extra. Nåja, tänkte jag, och gick vidare med ”Klimatkompensering” ikryssad. Det kunde ju inte vara dåligt.

Det visade sig att för dessa 170 kronor hade vi klimatkompenserat för vår bils hela koldioxidutsläpp det senaste året. Det kändes spontant som en liten summa. Eller så var den hög, med tanke på att vi kör på etanol. Den släpper förvisso ut koldioxid som alla andra bilar, men den största delen är från förbränning av bränsle som inte är fossil (E85).

Det kändes dock lite halvolustigt att besiktningsmannen med ett hånfullt leende uttryckte onödigheten att betala 170 kronor för en sån onödig grej.

Vad är detta för ägg? Bara skalet är kvar, lite mjukt, lite spetsigt.

Ett av för gatan påfrestande förhållande under de senaste veckornas upptining har skapat ett ”hål” som, med förvånansvärt lite fantasi, kan liknas… en gris.

I pudelns ihopfällbara hundbur ville hon sova inatt. Men ack så svårt det blev att verkligen somna då, så det fick bli vanliga sängen i alla fall. Men säg det inte till någon.

Zooaffärn besöktes idag av den lokala kaninföreningen. Vilken tur att vi skulle dit just idag för akaffa namnbricka och halsband åt Poppy.

Det som göms i snö kommer fram i tö. Här har vi till exempel en före detta snögrotta, från den tiden då snödjupet var en meter och det gick utmärkt att gräva sig fram.

Majbraseröken bjöd på fina himlafärger under promenaden hem från byns valborgsmässofirande. Och solen ännu en bit ovan horisonten, klockan åtta.