Ingen blev gladare än jag att få äta upp påståendet att hon var en badkruka av rang. Bara hon hittade rätt teknik att ta sig ner i vattnet så konstaterade hon att hon faktiskt kunde strunta i att det var lite kyligt i vattnet. Det var ju mycket roligare att simma.

Att byns enda pizzeria hade lagt ner fick vi försöka strunta i, ty nu hade vi tagit oss till Fällfors och Marranäsvältan och fick lov att vältra oss i norra europas störst föränderliga sandlåda. Sen drog jag, hon och W ner till Byske för lite fika på fräscha Fridas café. Inget mög – bara kvalité!

Tänk att det finns tre (3) allmänna tennisbanor i byn Drängsmark. Det var flera år sedan jag spelade tennis, och när W hälsar på är det ju givet att man provar. Och det gick ju bra. Ungefär hälften av ”på riktigt” slagna servarna hamnade där de skulle.

(Den observante och trogne läsaren noterar att jag numera försöker ge mig på en slags EFOD – Ett Foto Om Dan. Observera även att jag egentligen inte har semester utan jobbar på med mitt företag på typ daglig basis. Bilderna speglar sådant som händer på dagarna utanför arbetstid. Bilder från ordinarie arbetstid skulle bli sååå tråkiga.)

När det är lunch lägger jag ner arbetet för en stund och tar cykeln till Centrumhörnan. Vi beställer en souvas till mamma, en panini till mig och en varm macka till Mona. Gott!

Idag blev det inte mycket roligare än såhär.

Nedanstående bild får sammanfatta dagens äventyr. Jag, E och Mona körde åtskilliga mil grusväg av varierande kvalitet för att finna fem före detta nybyggen i kommunens ensliga nordvästra hörn. Det som är speciellt med dessa nybyggen är att de heter Snipp, Snapp, Snorum, Hej och Basalorum. (Snipp, Snorum och Basalorum är övergivna och utgörs av överväxta husgrunder, men Snapp är några bebodda (fritids?)hus i en skogsglänta och Hej är en rätt levande by med loppis och dansbana.)

Här har rödis tagit oss till Basalorum via en välväxt skogsbilväg några kilometer norr om Hej:

Det var ju egentligen EFIT idag och jag började faktiskt ta ett foto i timmen men händelser under dagen fick mig att tappa lusten så jag fortsätter med mitt EFOD – Ett Foto Om Dagen.

Idag drog vi till Piteå. En eftersläntrarutprovning av min uttalsapp och så var det första gången nånsin som jag varit på Noliamässan. Mona hade allra mest peppat för att få träffa pyssel-Jenny (känd från teve) och när pyssel-Jenny uppenbarade sig i egen hög person och hälsade på Mona så var Mona bara lite, lite blyg. Och så gjorde vi en ekorre av en kotte, några trästumpar och lite målarfärg. Gissa vem som ska få den…

Bubbelkitet vi köpte på noliamässan gjorde stor succé. Hur kul som helst! Bubbles for life.

Vi lät bli att börja plocka svarta vinbär, ty 10% av alla bär var fortfarande lite rödaktiga. Vi väntar några dagar till.

Efter avslutat dagsverke (och jag börjar verkligen se ljuset i tunneln nu) och middag så var det ändå Den Långa Rödhårigas tur att sköta läggningen. Läge för en cykeltur i skymningen. Sjutton kilometer runt stora fågelsjön Ostträsket. I ett misslyckats försök att försöka sikta sjön (den är liksom instängd i sitt eget naturreservat) fångade jag en måne istället.

Har man en SAAB av senaste modell (det vill säga sista årsmodellen innan SAAB gick i konkurs) duger det inte att det står www.forslunds.se på baksidan. Särskilt som Forslunds säljer Volvo. Så då skaffar man en dekal och täcker över registreringsskylthållartexten.

Okej, texten ljuger lite, eller ganska mycket, jag har inget rymdskepp i något Trek-universa. Men man måste väl drömma lite.

Jag skådar ljuset i tunneln. Det låter förvisso som om resan på något sätt är tung och jobbig, och visst tar man två steg fram, ett steg bak, två steg fram under programmeringsfasen. Men alla svåra utmaningar är nu överkomna (peppar peppar) och kvar är lite utforming av en tips-från-coachen-sida. Sen är appen klar för släpp, och då tar något nytt och spännande vid: export till Google Play och Apple App Store och en väldans massa marknadsföring och andra nå-ut-aktiviteter. Spännande!

Vi hade en lugn morgon med hotellfrukost och omkringstrosande på ett folktomt Frescati innan vi träffade B, I, A & T och gick på naturhistoriska riksmuseet tillsammans. W anslöt för en stund för att titta på bland annat skelett och uppstoppade djur. Mona återfann en idol i T. Här visar T Mona hur man väntar på Roslagsbanan:

Efter häng, muffins och middag hos familjen i norrort, drog vi tillbaka till smeten och det hotell vi skulle spendera natten, och vars hiss jag ensam fastnade i som liten. Tur att det är ombyggt nu. De har till och med ett soldäck med finfin utsikt:

Det var inte utcheckning förrän klockan tolv så vi lät tiden gå ordentligt under förmiddagen (inklusive hotellfrukost). Sen promenad i stadens shoppingkvarter innan vi hämtade packningen och drog till Söder och W:s lägenhet ligger. Under tiden hade Mona världens feberfrossa och Den Långa Rödhåriga och jag såg fram emot att turas om att semestra i Stockholm resten av tiden. Men frossan gick över, hon fick roa sig kungligt i Skinnarviksparken, innan vi och fina E gick på Pane Vino och åt varsin pizza.

Dagens stockholmsdag gick i betongförortens tecken. Först ut till Skärholmen (betongförort) för att beskåda en i trädgårdsfanatikers värld berömd allmän park, Perennparken, insprängd mellan bostadslådorna där. Sen tillbaka till Bredäng (betongförort) för en liten promenad till Café Lyran (inte betongförort) för att möta härliga G. Fikat var fantastiskt, sällskapet nästintill oslagbart och utsikten från tornet utsökt.

Därefter promenad tillbaka till Bredäng (betongförort) och buss till Älvsjö (inte betongförort?) för en promenad via gammal släktings villaområde till Östberga (betongförort), där jag bodde 1994-1998. Allmännyttan hade gjort sitt bästa att trivselifiera upp området på olika sätt, men jag konstaterade stilla att jag ändå trivs bäst i mitt hus vid en sjö i by i en skog i Västerbotten.

Den här bilden får sammanfatta dagen i stort. Halvklart, blåsigt, ute, mycket folk överallt, glädje (för det mesta). Här är vi ovanför björnarna på Skansen. (Skansen är mitt favoritutflyktsmål i Stockholm alla kategorier, och har varit sedan barnsben, och konstigt vore annars eftersom min mamma eventuellt tillverkades här då min mormor jobbade som stugvärd och morfar som vaktmästare. Jag älskar de kulturhistoriska miljöerna som presenteras och underhålls här – Skansen är ju såå mycket mer än björnar, apor och allsång.) Självklart tittade vi på så många djur som det gick, och fina W var med. W vägledde sedan oss och E på en japansk restaurang på söder ända tills mörkret lagt sig över huvudstaden, och oboy vad Mona var fascinerad av det ändrade ljuset och atmosfären i en levande stad efter mörkrets inbrott.

Imorgon drar vi hemåt.

Dagen gick i hemresans tecken. Upp i ”ottan” för att slippa stressa hela morgonen. Vi lämnade W:s lägenhet såsom vi hoppas han vill finna den. Och oj vad jag avskyr den uppbyggda stressen att hinna med flygbuss, checka in bagage utan strul, gå igenom säkerhetskontrollen utan att bli utskälld eller mötas av rätt otrevliga och opersonliga blickar. Det är först när jag sitter i flygplanet som jag kan slappna av på riktigt (om man nu räknar Monaunderhåll för avslappning). Morfar möter upp på Falmark aka Skellefteå Airport och resten av dagen är det som att hela drängsmarkska familjen Ljungblad simmar igenom en trötthetssopppa, vi är helt slut hela eftermiddagen och kvällen och Mona orkar knappt hålla sig vaken till andra sidan artonstrecket. Bra resa har det varit, men hemma bäst. Imorgon tar vi vardagstagen.

Jag kom igång lite sent med dagens EFIT, men har man varit på resande fot så räknar jag med att post-travel-förvirringen godkänns som skäl till giltigt förfall. Dessutom gör jag EFOT (Ett Foto Om Dagen) nuförtiden, so my conscience is clear. Sidan uppdateras typ löpande hela dagen.

Nähäpp, det bidde ingen bild idag. Hela dagen satt jag nedkrypen i källaren och försökte knäcka den sista kodnöten (som jag inte trodde fanns). Och den knäcktes till slut och nu har jag börjat fylla på med instruktioner och tips från coachen. När jag trodde klockan var fem visade sig den vara halv åtta. Så går det när man har flow.

Imorgon fortsätter EFOD.

Den Långa Rödhåriga tittar på bilden och säger: ”Det kändes lite som ett lok som skulle åka iväg.” Men det skaulle den inte, Drängsmarks egna fullblodsångmaskin satt och sitter fast i sitt fundament, och dessutom är det ett hus byggt runtomkring och över den. Några gånger om året drar de igång den, sågkarlarna, för att såga lite plank och hängrännor av trä. Idag var det en sådan dag. Sågens dag. Fullt med folk som vill titta på Årets Industriminne 2007 in action (plus köpa lotter, äta palt, hamburgare eller bara gofika, trampa trampbåt i dammen, pyssla, rida ponny, hoppa hoppborg…). En av sommarens sista dagar.

Åtta ungar föddes sommaren 2012. Åtta ungar träffas på Kyrkholmen varje sommar och får presenter.

Eftersom företaget har köpt in en bärbar macdator av senare modell tänkte jag prova det här med att flytta kontoret någon annanstans. Valet föll på Skeribi, numera (sedan tio år tillbaka?) Campusbiblioteket, där jag och studentvänner spenderade mången timmar under min utbildning. Sedan jag fick legitimationen har jag satt min fot där kanske en gång, så det var väl hög tid nu.

Det gick alldeles utmärkt att arbeta där idag, men det var också ganska lugnt och folktomt. Skolorna på högskolenivå har ju inte riktigt kommit igång ännu. Om någon vecka är det nog mer livat där.

(Kerstin satt troget och hälsade vid ingången. Hej, det var inte igår.)

Jag och E irrade runt i en mörk tallskog på Bureheden ikväll. Rekognocering inför avrättningsvandring pågår. E är ju ganska mörkrädd, fast jag lät bli att skrämma honom. Det vore inte schysst.

(Det är tyvärr slutsålt sedan länge, men det går förstås att, mot en summa pengar – avtala tid för en personlig guidning vid ett senare tillfälle.)

Ja, det är precis så ruskigt som det ser ut.

Nu är den typ klar. Den duger som tur är inte alls till att hugga av människohuvuden med. Tittar man inte särskilt noga ser man till och med att det är målat ovanpå maskeringstejp ovanpå ett par kartongbitar. Men där den ska komma till användning kommer det vara ganska mörkt, så det gör inget att den ser så amatörmässig ut.

Så här i slutet av augusti så är det verkligen hög tid att skörda frukterna. Krusbär, svarta vinbär, rabarber, squasch, gurka, fysalis, tomat, bönor, morötter, rödbetor?, och naturligtvis äpplen. I år passar vi på att palla äpplena innan de faller ner och går sönder.

Då var det fullbordat. Vi möttes upp på Axvägen, lastade guldbilen, körde till platsen. Tände eldar, mottog parkeringsguiderna, placerade våra bilar, iklädde oss mantlar med tillhörande huva. Väntade på gästerna. När alla hade samlats runt en av eldarna, gick vi fram, ur skogen, och E började berätta. Jag sade inget på hela resan till platsen, utan jag agerade vägvisare genom den svarta skogen. Ingen fick se mitt ansikte, väl dolt under den stora huvan. Även om jag var en del av skådespelet så var rysningarna ständigt närvarande. E levererade på ett utmärkt sätt. Bravo!

Avrättningsvandring på Bureheden.

Okej för att jag har en stark cykellampa, men det är ändå kolsvart i skogen bredvid och bakom. Och fullt med björnar. Och det spelar ingen roll hur fort jag cyklar, mörkret förföljer mig ändå.

Det är lite oklart om detta är morfar i kanot i havet eller i en liten tjärn, men upphovsflickan är i alla fall helt klart inspirerad av dagens färd. Morfar har mycket hår och sitter tryggt i båten.

Jag råkar av någon anledning vara med i SIFO-panelen. Då och då mejl dimper det ner ett mejl när det är dags att delta i undersökning, och oftast gör jag det. Endast ett fåtal gånger har jag avbrutit att svara när det visat sig vara ett ämne som föga intresserar mig och jag har inte haft tid. Alla undersökningar jag deltagit i hittills har hittills renderat i en biobiljett.

Idag var det dags igen. I mejlet står det att undersökningen ”den här gången tar ungefär 22 minuter att besvara”. I själva undersökningen står det att frågorna kan ta upp till 22 minuter att besvara”. Så mycket tid har jag inte, men okej, det skadar inte att börja, och ibland kan det gå fortare, beroende på vad man svarar. Här kommer frågorna:

Hur gammal är du? Anger 44.
Är du man eller kvinna? Väljer alternativet Man (av endast två alternativ).
Bor du i storstad, mellanstor/liten stad eller landsbygd? Väljer alternativet Landsbygd.
Vad har du för postnummer? Anger 93496.
Hur ofta dricker du öl? Väljer alternativet Mer sällan/aldrig.

Och där tog undersökningen slut. Det tog mindre än en minut. Där ser man.

Dagens bild är från Wayne’s Coffee i Skellefteå, just efter öppning. Jag drack inte öl där heller. (Inte heller kaffe.)