Det finns två eldsjälar i Hökmark som håller upp skidspåret i Hökmark. Den yngre av dem sägs vara 77 år. 7,7 kilometer, välpackat, inga skoter-, hund- eller människospår i spåret. Hatten av!

Idag var det inte läge att ta sparken till bussen till stan. Det blev till att pulsa.

På lördag planerar jag åka fyra och en halv mil från Boliden ner till Skellefteå. Klart man måste bättra på glidet en smula. Skrapa med skarp stålsickel och borsta med.metall- och nylonborste.

Text från http://www.samer.se/1146

Det är Sápmis nationaldag idag.

Jag har visserligen 131 kilometer i skidbenen hittills den här säsongen, men 44 kilometer cross country långlopp i övermorgon kräver sin laddning av fett och kolhydrater.

Poppy betraktar dagens inköp inför morgondagens strapats – tre snickers, en dextrosol, en flaska powerade, ny mössa, nya (varmare) skidhandskar, och några värmepåsar som ska hålla mobilen varm.

Dom sa 44 kilometer, men GPSen sa 43. Precis som förra gången för sex år sedan så var de sista fem de tuffaste på sträckan, särskilt som högerpjäxans plastsula, det vill säga delen av pjäxans som sitter fast i skidan, höll på att lossna. Då får man staka så mycket som möjligt, vilket passar dåligt då det är där vi finner de längsta och brantaste uppförsbackarna. Min kropp är inte nöjd såhär efteråt  men min själ är supernöjd. Tid: 4h 32m, helt okej med tanke på omständigheter och förhållanden.

Lite papperspysslande. Perfekt när krasslet tvingar en att hålla sig hemmavid.

Pappan passar då på att papperspyssla han med, med en smula mer avancerad papercraft. Det här ska bli bryggan på USS Enterprise NCC-1701, såsom den framställts i originalserien på sextiotalet. Närmare hundra små pappersbitar att klippa ut, vika och limma ihop. Här har jag hunnit till bryggans golv, fundamentet till James T. Kirks stol samt kontrollstationen för navigation och roder. Det återstår fler kontrollstationer, stolar, väggar, dörrar, trappor, staket… Det är svårslaget pilligt. Den röda Red Alert-lampan i mitten av det svarta kontrollbordet är till exempel två millimeter på det bredaste stället.

Pysslandet fortsätter. Medan farsan fortsätter med Enterprise-bryggan pärlar hon hajar, rävar, stjärnor, hjärtan och – såklart – kaniner.

Skomakaren Nilsson (stans numera enda skomakare) hade lyckats limma ihop högerpjäxan, och den höll de första nio kilometrarna på konstsnöspåret som slingrar sig som en serpentinväg längs Vitbergets backar. Ett litet kärt återseende på Moröhöjdens elljusspår blev det också.

Det är vackert väder, klar himmel och noll nederbörd. Vindar på uppemot tio sekundmeter vräker upp en del av Hemträskets snö på infarten till byn. Drivor på en stor del av körbanan blir till en utmärkt hastighetsbegränsare (för de som har vett respektera vädrets påverkan på trafikförhållandena, förstås).

Jag är inte helt förtjust i när temperaturen åker jojo så här. Från 25,8 minusgrader i morse till blott tre komma fyra sex timmar senare. Och när jag är framme i Skelleftehamn imorgon vid halvtolvtiden (fast jag siktar på kvart över elva) kommer det vara åtta plus. Jag har aldrig vallat skidorna för sådana temperaturer förut. Wish me luck!