Innan jag slänger mig in i bilen väg till goda vänner dokumenterar jag den skapelse. Präktig!

Tältet, som vi hade lagt över lekstugan för att få till en okej atmosfär för målarfärgen att torka i, blåste av medans jag lade på sista lagret. Men det gjorde väl inget, ty i blåst och hyfsad höstvärme så torkar färgen som den ska.

På dagen kan man nu njuta av en nymålad lekstuga (i samma kulörer som det stora huset). På natten kan man observera hur ljuset inifrån skiftar i alla regnbågens färger.

Ibland hittar hon till det där stället i källaren. Flyttkartonger inbyggda mellan ett virrvarr av rör till och från värmepumpen och vidare till resten av huset. Man kan anta att mattorna och lakanen är mjuka och sköna. Ett litet krypin. Synd bara att det är så ocentralt i huset. Inte så många som har vägarna förbi.

När man glor ner i en del av vår rabatt på gården så är det svårt att tro att höstens förfall runtomkring är som intensivast. Cerise växt: Vingad benved. Grönt runtomkring med små vita blommor: Kärleksblomster.

De här tre vännerna peppar på skuggteater.

Efter middag och före kvällsteve drog vi ut i den kolsvarta skogen på spökjakt. Uppdraget var att under femton minuter med hjälp av en app fånga in fyra spöken som gömmer sig i terrängen inom en 300 meter stor cirkel. Vi fångade in tre spöken och hade god chans på ett fjärde, men sank mark satte stopp. Nöjda traskade vi hemåt, taggade för nästa omgång.

Under den onödigt långa och blöta cykelturen i hedens skogar, sydväst om Drängsmark, stötte jag på denna skylt, i granskogen, i eländig terräng, tio meter från en igenväxt mindre åkerplätt. I det lokala häftet ”Natur och kulturminnen” står det att läsa:

C:a 2 km öster om byn i den s k Lusemyren inrättades platser för de fem indelta soldater som byn amsvarade för, och som i samband med byns laga delning 1864 – 1873 flyttades från Kläppen där de tidigare hade sina torp. Soldatroten hade namnen: Tapper, Dunder, Blom, Vallon och Lidström.

Efter middag och före resa till staden för körövning klämmer vi in en stund pärlplattelek. När hon gjort klart sin fjäril konstaterar hon att hon inte haft någon användning av hudfärg och stänger korken.

Min en smula för stora mage uppskattas med säkerhet av åtminstone en familjemedlem, som dessutom håller sig hemma, dock utan att utföra något arbete. I vissa fall kan jag vara produktiv även i detta tillstånd, men inte hur länge som helst.

En mil bort hittade jag en skjutbana i skogen. Oväntat. Som tur var var det ingen som använde den just idag.

Idag har jag varit sådär manlig igen. Den bitvis ogenomträngliga skogen mellan hagen och bäcken ska bli trevlig igen. Man ska kunna gå där utan risk att få en pinne i ögat. Men ska kunna föreställa sig hur det såg ut där förr i tiden, då här fanns en eldriven kvarn modell större. Bort med sly, sly och mera sly. Efter det tar vi itu med de lite större träden, i alla fall de man kan fälla själv mwd hjälp av en enkel elkedjesåg. Det blir fint det!

Idag har de varit på bio för första gången i sina liv. My Little Pony: The Movie var förvånande nog stundtals lite läskig men upplevelsen var lyckad.

Måndagkvällar är julafton, ty då tittar vi på nya rykande färska avsnitt av Star Trek: Discovery. Serien började riktigt bra, andra och tredje avsnitten var lite trevande men nu är många av karaktärerna hyfsat väl etablerade så framtiden ser ljus (och mörk) ut.

Idag är en glädjens dag för många. Skellefteå ska få bygga Northvolts batterifabrik, vilket kommer att generera 2000-2500 nya arbetstillfällen. Min gamla ungdomsvän Daniel Stenberg får motta Polhemspriset ur kungens hand.

Själv cyklade jag över ett färskt kalhygge, bara några stenkast från vårt hus.

FYI: Första snön kom idag. Några flingor i alla fall.

På många sätt är det här rummet jag skulle vilja ha haft när jag var liten.

Det är lördag, det är fest, det är bus.

Idag har jag gjort manliga saker igen. Ett antal tallar längs vägen måste fällas. Sagt och gjort.

I början av elljusspåret finns det en knapp med vilken man kan tända själva elljuset. Men vem behöver elljus när det finns LED-lampa?

Rasta Poppy ute. I årets första snö som ligger kvar på marken. Husse vet inte om Poppy trivs med det. Poppy springer tillbaka till huset så fort hon får chansen.

Den där jämrans tennisarmbågen vill inte ge sig.

Jag har fått övningar av en sjukgymnast och jag är flitig och gör dem när jag ska, men icket att en förbättring är i sikte. Hon tipsade även om ett band man kunde köpa och sätta över armen, som ska stödja och lindra. Och nu sitter det ett där. Vi ser väl.

Det här är jag enligt min dotter.

Ja, det är ju ändå Halloweentider.

Det bor ett spöke i vårt växthus.

Ska man sjunga höstkonsert med Skellefteå kammarkör i S:t Olovs kyrka, då är det slipstvång. Jag tog i lite och provade med två slipsar, men se det fick jag inte. Inte ens om den ena var sådär lagomt kamouflerad.

Både barn och plasttigrar ska bli rena. Frivilligt, ofrivilligt, det beror på vem man frågar (och vem som frågar).

Nu rackarns ska Ryon bli ren i en sned tvätthall.