Huset står kvar. Jag kom ut med ett stort leende i hela ansiktet. Dofterna satt lvar i väggarna. Härligt att se och känna.

En vän på facebook kommenterar Sverigedemokraternas framgångar i riksdagsvalet: 48 mandat. Vem ska sitta på de stolarna?

Hans fru svarar: 48 med nolltolerans mot rasism.

Det här blir spännande.

Häromdagen var det höstdagjämning. En av två av årets absolut mest rättvisa dagar ur ett jord-astronomiskt perspektiv. Mörkret tar mark, tiden blir knapp. Och huset är inte riktigt färdigmålat. Nåja, vi hann nästan i mål. Men sockeln ska bannemig hinna bli mörkgrå innan snön kommer. Här är en sorglig bild på vårt lilla hus i april. En mer aktuell bild kommer här när sockeln är klar. Helst innan snön.

I ett (nytt) försök att hålla denna ”bl”… förlåt, ”nätdagbok” vid liv så försöker jag surfa på dagens kollektiva Ett Foto I Timmen-tilldragelse. Here goes. Uppdateras löpande.

Hipp som happ blev sockeln färdigmålad. Och därmed anser vi att sommarens stora måleriprojekt i princip är över. Kvar är lite duttande och delen under balkongen som behöver nya räcken och målas rött. Här kommer några före och efter-bilder. Från nordost respektive sydväst. De bofasta tackar sig själva för arbetet, Mona för peppen, (svär)far för hustvätt, målning och snickeri och ovärderliga hantverkserfarenheter, (svär)mor för barnunderhållning, G för måleri av flera väggar, K, M och E för påhejande under tvättning. R målade dessutom vårt lilla pumphus nere vid tjärn (ej med på bild).

Så här såg det ut innan (12 april):

Så här ville vi att det skulle se ut (photoshoppade bilder):

Så här blev det (28 september):

Observera att delen under balkongen alltså inte är färdig. Där behöver vi bygga nya räcken och måla, men målarsäsongen är över nu… Får färdigställas nästa sommar. Blir fint. Kanske ett utskjutande trädäck redan då?