Eftersom jag inte haft tid att ha ångest över att en lång härlig pappaledighet var på väg till sin ända, så var det inte förrän återgången till arbete var ett faktum som opeppen och rostigheten sköljde över mig  som en våt gammal disktrasa. Stressmagen och magkatarren kom som på beställning men motades bort med lite novalukol. Det sätter sina spår att att börja på nytt jobb med delvis nya arbetsuppgifter på ny arbetsplats precis samma vecka som man flyttar med fästmö och tiomånadersdotter till ett nyinköpt hus. Men när själva flytten var överstökad och vi badade i kartonger i vårt nya hem kunde jag på nåt sätt lugna ner mig. Nu är det bara att ta en sak i taget. Och det är hanterbart – uppackning parallellt med renovering av sovrum, upphängning av allsköns lampor och en himla massa annan småfix. Ett av dessa steg var gårdagens återuppstart av dator och bredbandsfix. Till viss del den på denna sida veckolånga tystnaden därav.

Imorgon blir det rundvandring.

Välkommen till en liten rundvandring i vårt hus! Vi utlovar absolut ingen inspiration till hur just du ska göra om ditt hus och hem till något snyggt och trendigt, vi utlovar en bildserie av kaos och tills-vidare-liv och kartonger och avsaknad av lampor här och var. Stig på!

I hallen möts vi att snedställd matta, en byrån för mycket och nymålat tak. Ett bra ställe att ställa sin tillfälliga verktyg, skräp som ska ut och tapetlim som ska in.

Fortsätter vi rakt fram kommer vi till det som ska bli Monas rum om en obestämd framtid. Det enda som indikterar att det ska bli hennes rum är skötbordet. Annars uppfylls man av en härlig kartongdoft som vi verkligen hoppas inte kommer att sätta sig i väggarna. Om inte annat så hoppas vi att vi kan tapetsera bort lukten. Tapetprovet sitter på väggen bakom kartong nummer 17, rakt fram i bild innehållandes ett urval av mina kläder.

Svänger vi istället höger kommer man in i köket. Liksom i hallen och Monas rum så är taket nyligen vitmålat för en lite ljusare och lite rymligare känsla.

Från köket kan man komma ut i den inglasade altanen, med härlig panoramavy över trädgården och tjärnen, inofficiellt men ytterst passande nog (av tidigare drängsmarksbor) döpt till Idatjärn.

På andra sidan huset finner vi vardagsrummet. I nuläget tjänar det mindre som vardags- (i och med att teven och ljudanläggning ännu icke är inkopplad), utan snarare mer lek- och sovrum.

Ty vårt sovrum är icke helt beboeligt i skrivande stund. Tak ska målas, väggar ska täckas med easy cover, tapet och målarfärg, golv ska rivas upp ytterligare och nytt ska läggas.

Från sovrummet kommer man ut på balkongen, med ytterligare en härlig utsikt över Idatjärn.

Från sovrummet går det en smal trapp ner till källaren. Det är bra med räcke, ty väl på väg ner så kan man ibland förlora allt sinne för vad som är upp och ner.

I källaren möts man inte av mörker såsom i många andra källare. Här skulle det kunna bli något som en del skulle kunna kalla gillestuga, även om jag själv inte riktigt helt begripit vad det begreppet innebär. Säljaren uppvisade dock en portion stolthet över heltäckningsmattan som han påstår sig fått från gamla Epa-varuhuset i Skellefteå, och som tål trampet av tiotusentals fötter.

Här finner vi även tvättstuga, komplett med duschkabin helt i plast och inte ens en vecka gammal tvättmaskin och torktumlare. Bara det faktum att vi slipper boka tid och ideligen springa ner i en tvättstuga gör oss saliga av lycka.

Tvättmaskinen har en spännande display. Skinkan betyder att luckan är upplåst och muffinsen betyder att tvättning pågår.

Innanför har vi en tänkt verkstad med panndel, inklusive elpatronslåda och radonsug. Och en miljon olika typer av rör som går hit och dit.

På andra sidan gillestugan finns en korridorsaktig del som vi med lite fantasi skulle kunna göra till ett slags hobbyrum. Observera kartongen märkt ”13: div. etc. mm.”. Tur att vi mer detaljerat än så har skrivit upp vad alla lådor innehåller.

Längre in har vi en äkta matkällare och dessförinnan Fritzl-rummet, komplett med svårforcerad ståldörr.

Därmed var rundturen avklarad. Att få iordning allt tar sin tid. Det får ta tid. Allt har sin tid. En sak i sänder. Snart så.

Sedan i fredags är jag inte längre ägare av ett 56,5 kvadrats penthouse i ett punkthus på Getberget. Aldrig mer sitta och njuta av kvällssolen och lyssna på galna björktrastar och beundra utsikten över Älvsbacka, allt på en gång. Ett svalt femtiotalshus, med bevarad tvätt-trumma i original i tvättstugan och snygga järnräcken och marmorplattor i trappuppgången.

Måste bevara nånting. Så idag besökte jag det som varit mitt hem sedan sex och ett halvt år, och hämtade vardagsrumsdörren med det fina glaset. Dom skulle ändå slänga bort allting. Nu ligger den på sniskan i ett förråd i Drängsmark. Inklusive karm. Följ med. Du ska upp så småningom.

Ikväll tar vi en paus från ett hus och går och insupar lite Star Trek. Är man ett fan av Star Trek-världen så är man. Då måste man gå på premiär.

Sen ska tillbaka hem och lägga golv och dra kablar.

Star Trek Into Darkness var bra. Jag är mycket nöjd. Men det var länge sedan. Det rinner vatten under broarna hela veckan lång. Det rinner vatten i bäcken mellan Idatjärn och den stora sjön i Drängsmark vars namn jag har svårt att minnas. På dagarna låter jag timmarna gå genom att göra mitt bästa på logopedmottagningen i Piteå älvdals sjukhus. På kvällarna  tapetseras det. Det läggs golv. Det krattas. Det studeras grodor i tjärnen. De sjunger för varandra och skogens alla invånare. Göken bidrar till konserten. Och jag försöker verkligen gå och lägga mig i tid varje kväll för att orka ta mig till jobbet morgonen därpå.

Premiärbadet. 18 maj. Från egen brygga! Märkligt men ruggigt härligt.

Trots härlig badpremiär och trots trevliga körrepetitioner och en konsert som enligt vår stjärndirigent Leif Åkesson var bland det bästa han hört så kunde jag tydligen inte riktigt vila ut förra helgen. Det ledde till en så pass trött måndag att jag i yrseln knappt kunde gå rakt i Piteå älvdals sjukhuskorridorer. Jag fick stanna på två ställen längs vägen söderut för att vila och när jag kom hem så grät jag av trötthet. På arbetet samlar dokumentationen ihop sig och hemma samlar alla hus-måsten ihop sig.

Men nu är det fredag kväll. Under veckan som gått har jag försökt vara disciplinerad kring sömnen. Jag har lyckats jobba undan en del skrivararbete på arbetet. Jag har börjat ställa om mina prioritering vad gäller hemmaarbetet. Inse att jag inte hinner med allt jag skulle vilja. Prio ett punkt noll är att vara del i faderskapet och fästmanskapet. Prio ett punkt ett är att klara av arbetet utan att stressa sönder.

När jag kom hem från jobbet stannade gråten kvar där inne. Den försvann helt efter en sillmiddag, en promenad till den lokala kiosken och årets andra dopp från egen brygga. Nu vankas ett avsnitt Game of Thrones på en tjock-teve nära oss.

Vi har ett träd med röda blad på gården.

Precis som i Star Trek Into Darkness!

Idag har vi köpt en televisionsapparat. Nu kan Mona titta på Iggle Piggles förehavanden med Upsy Daisy i högupplösning. Äntligen.

(Men det är med en liten sorg i hjärtat som vi nu pensionerar den fina stora tjocka Trinitron-Sonyn. Du har varit fantastisk alla dessa år. Underbar svärta och platt åt det vertikala hållet. Bastant vändbar fjärrkontroll. S-video-anslutning. Rymdljud med tryck i basen. Men allt oftare visar de texter i teve som man inte kan läsa på grund av att upplösningen är för liten. 720×576 är för lite. Och dessutom har du ingen ingen digitalmottagare, något som tydligen är ett måste nu när man bor i ett hus på landet. Hejdå Trinitron. Vi vågar inte riktigt slänga dig på nu på stubben. Vi avvaktar och ser om du kan komma till användning på nåt sätt. Tills dess får du vila.)