Nu pepprar vi stan med affischer. Jag lägger upp den här också, men det är mest för att försöka hålla den här blo… nätdagboken någorlunda levande. För jag konstaterar med en halvbittert leende att tjatande och vurmande att komma och få en skön upplevelse under någon av våra konserter ändå inte brukar leda till att någon jag känner kommer. Surprise me.

Fredagen den 4 maj 2007

Jag har köpt mitt livs dyraste huvudkudde. Den kostade trehundrafyrtiofem kronor. Nåde den om den inte är skön.

Söndagen den 6 maj 2007

Det här ska jag pröva nästa gång jag får tillfälle.

Torsdagen den 10 maj 2007

De glada beskeden radar upp sig. Nu är det hausse i lycka som kommer från människor i min närhet. De delar med sig sina lyckliga besked. Och de frågar om jag vill vara med. Såklart. Jag suger åt mig och känslan planterar sig i bröstet. Det är bara min egen inre saknad som är kvar. Den far diskret men märkbart runt som en flipperkula bland lyckobumprarna i ett flipperspel. Nån gång ska väl även den lösas upp.

På vägen måste jag fatta ett beslut av ett slag som jag aldrig stått inför tidigare. Det är inget ödesmättat beslut direkt, och det får inga drastiska konsekvenser vare sig jag bestämmer mig för det ena eller den andra. Men det handlar om ifall jag ifrågasätter mina övertygelser (eller inte) om jag genomför en sak för att kunna vara med på tåget.

Jag älskar att vara så här kryptisk. Haha.

Söndagen den 13 maj 2007

Ok, jag är kanske tyst här men inte annars, även om jag idag stundtals kände mattheten ligga över mig som en våt filt under repetitionerna – tillsammans med ett bubbel i magen som torde vara en blandning av glad förväntan, stress, en känsla av att halka efter, rädsla att ta på mig för mycket, halvpirrig nervositet inför ovanstående beslut (som i princip redan är taget) och osäkerhet inför vissa situationer. Vilken soppa. Fasen, ibland önskar jag att jag var född i något annat tecken än fiskarna, så jag slapp vara helt upptagen av drömmar, känslor och grubblerier. Vad skönt det skulle vara.

Men konserten gick i alla fall till slut bra! Jag lägger väl upp en liten inspelning här så småningom.

Måndagen den 14 maj 2007

Detta är säkert upphovsrättsvidrigt, men vafan. Den här dikten skrev Karin Boye i tjugoårsåldern och norrmannen Egil Hovland har tonsatt.

Musikaliskt sett börjar den rätt alldagligt, men en bit in i andra versen händer det saker och när det intensiva är över i slutet av tredje versen så verkar publiken så pass betagen att de glömmer att hosta, vilket de normalt och konstant gör, konserten rakt igenom.

Aftonbön. <–Ladda hem, lyssna och läs:

Ingen stund är såsom denna,
kvällens sista, tysta timma.
Inga sorger längre bränna,
inga stämmor mera stimma.

Tag då nu i dina händer
denna dagen som förflutit.
Visst jag vet: i gott du vänder
vad jag hållit eller brutit.

Ont jag tänker, ont jag handlar,
men du läker allt och renar.
Mina dagar du förvandlar
så från grus till ädla stenar.

Du får lyfta, du får bära,
jag kan bara allting lämna.
Tag mig, led mig, var mig nära!
Ske mig vad du sen må ämna!

Och för att ytterligare plåga de som eventuellt läser detta och undrar vad fasen det är som pågår: Jag ska träffa en präst i veckan.

Torsdagen den syttende mai totusensju

Ja, vad är det som pågår egentligen? Ibland kan det vara svårt att veta vad folk eventuellt skaffar sig för teorier utifrån mina kryptiskheter. Om man utgår från mitt dillande om ifrågasatta övertygelser, en publicerad aftonbön av Karin Boye (som förvisso lika gärna kunde handla om en grabb hon är kär i) och att jag ska träffa en präst i veckan är det kanske lätt att tro att jag har blivit som fan när han blir gammal – religiös alltså. Men jag är egentligen inte mer (eller mindre) religiös idag än jag var igår, eller förra månaden. Kanske har min inställning förändrats något de senaste dryga två åren men grundinställningen är kvar, även om den har "mjukats upp" något. Det har börjat dyka upp frågetecken, men de är inte stora nog för att förändra något i min tillvaro. Jag försöker fortfarande se på livet på ett så enkelt sätt som möjligt. Varför krångla till det?

Och jag vet att detta absolut inte bringar så hemskt mycket mer klarhet i vad tusan jag pysslar med. Men jag lovar att berätta, kanske imorgon, när jag tagit det här steget, som jag inte har någon aning om ifall det är stort eller litet, eller om det bara har en praktisk betydelse. :-)

Fredagen den 18 maj 2007

Ok. Here’s the truth.

Nadja, sex år nästa helg, ska döpas till veckan. Och jag blev tillfrågad om jag ville vara hennes fadder. Och inte behövde jag tänka efter särskilt länge. Vilken ära. Så hedrande. Självklart ställer jag upp, tar ansvaret att vara en vuxenperson, som inte har föräldrarollen, som en slags guide i uppväxten och livet. Nog tror jag att jag skulle finnas till i den omedelbara närheten ändå, eftersom hennes närmaste familj står mig nära, men det blir liksom annorlunda nu, ordentligt, på riktigt, när det görs till en officiell sak. Fasen, klart jag är med.

Problemet var bara att jag inte själv var döpt. Vilket man måste vara. Det är en förutsättning. För att kunna få ett fadderbrev och vara Nadjas officiella fadder så måste jag döpa mig. Därav de inledande grubblerierna om hur det då ligger till med mina egna övertygelser. Är det möjligt att döpa vem som helst, oavsett vad denne har för grundinställning, eller är det ointressant? Man döper ju för det mesta små spädbarn, som ändå inte har något att säga till om. Och vad har jag egentligen för grundinställning? Det finns en annan synvinkel också – är jag en hycklare om jag låter mig invigas i en gemenskap jag inte är helt säker på att kunna erkänna idag? Om jag låter mig döpas så är det förvisso främst för en god sak, för jag har blivit tillfrågad att vara Nadjas fadder. Men jag är inte någon pragmatiker. Jag vill se dopet som något seriöst, för vad det är för alla inblandade. Inte enbart som en praktisk formalitet.

Men ju mer jag diskuterande med mig själv och andra desto lättare var det att bestämma sig. Mina frågetecken och bestämda uppfattningar visade sig inte vara ett hinder. They just go along.

Så idag har jag blivit döpt. Det kändes minst sagt annorlunda att genomgå akten, att stå där i en vit kåpa och bli befriad, baddad i vatten, välkomnad och välsignad… En rätt oväntad upplevelse.

Dopljuset jag fick står och brinner på mitt lilla, lilla vardagsrumsbord. Och dopfikat bestod av en pizza från Santana i Ursviken.

Söndagen den 20 maj 2007

• Your name:
  Thomas.
• Your Gangsta name (first 3 letters of real name plus izzle):
  Thoizzle.
• Your Detective name (fav color and fav animal):
  Blue Giraffe.
• Your Soap opera name (middle name, and current street name):
  Adriaan Getbergsvägen.
• Your Star Wars name (the first 3 letters of your last name, first 2 letters of your first name, first 3 letters of mom’s maiden name):
  Saeth Axe.
• Your superhero name (2nd favorite color, favorite drink):
  Green Milk.
• Your Witness protection name (mothers middle name):
  Valborg.
• Your Goth name (black, and the name of one your pets):
  Black Viktor.

En fantastiskt trevlig sak med att det strax är sommar är alla fluffiga moln, som ju lyser med sin absoluta frånvaro under vinterhalvåret.

Fredagen den 25 maj 2007

Underlig morgon. Som vanligt har jag en lagom ansträngd musculus latissimus dorsi (jag måste göra nånting åt det där) när jag vaknar, både på sinister- och dextersidan. Jag kliver upp och knäpper på burken för att kunna logga in på banken för att se efter om jag har några pengar att tanka för så att man kan ta sig till brännbollsyran idag, då tippexsminkade Tungrullare ska försöka undvika bita i gräset. Normalt åker jag ju buss när jag ska ta mig till Umeå, men eftersom jag är ute efter att titta på brännboll och ha en trevlig stund tillsammans med mina klasskamrater så vill jag ha en chans att fly hem när yran urartar och man börjar kasta ut teveapparater ur studentlägenheterna och bränna soffor. Dessutom är det skönt att kunna ta sig hem på natten för att sova i sin egen säng.

Nåja. Jag har just satt på en webbradiokanal som spelar lowtempo electronica då min väckarklocka ringer. Men jag lägger inte märke till den förränn efter en liten stund eftersom ringsignalen ligger i precis samma tonart som musiken.

Jag startar min webbläsare och den börjar som vanligt processen att kolla mejlen. Hämtar brev. 1267 stycken. Wow. Jag måste ha blivit en populär man under natten, men vad gör det när populariteten bygger på att nån slags spam-maskin därute har kommit på att ALLTING@saeys.se faktiskt har en mottagare. Normalt brukar jag få runt ett par spam om dagen.

Så nu, i skrivande stund, trillar det in några stycken var och varannan minut. Och den pirriga, förväntansfulla känslan man fylls med under det att man sett att fått ett mejl – se ett meddelenade till lilla mig, vem bemödar sig att skicka ett privat litet message till en sån ynklig liten människa som jag – tills det att man ser vem det är ifrån, den känslan vet jag inte riktigt hur jag ska hantera nu. Den finns ju där, men det är ju bara en bluff.

Lyckligtvis vet jag ett sätt att strypa inflödet. Så ikväll är ordningen återställd. (Jag tror inte den där spammaskinen vet vad jag heter i förnamn.) Och förväntanskänslan får vara berättigad igen, även om antalet riktigt personliga mejl som trillar in är ganska tunnsått.

Lördagen den 26 maj 2007

Underlig eftermiddag, men ändå igenkännlig på något vis. Solen skiner in genom molngluggarna och hettar på min panna, där jag sitter i soffan och försöker hitta ett effektivt sätt att nöta in anatomiska begrepp och fysiologiska regler. Det är fantastiskt hur väl påmint ett enda litet inhopp i en brännbollsmatch, barfota och iförd lila top, kan göra i form av en stukad tå och massiv träningsvärk. Jag vaggar och haltar på samma gång. Det är inte tal om att ge sig ut på promenad, inlines- eller löptur och fylla skallen med syre och därmed plastificera hjärnan en aning, jag är fast här, visserligen med öppen balkongdörr och hackspettarna alldeles utanför men jag får ändå göra mitt bästa för att hålla grundlösa nojigheter och grubblerier på avstånd. Utebliven korrespondens gör att de fyra väggarna jag lever inom, eller ska vi kalla det min egen känsla av min sociala sfärs storlek, tycks krympa mer och mer. Humlorna hjälper till och håller mig sysselsatt genom att flyga in och vända på en femöring bara för att krascha mot ett fönster istället. Vad säger det om min person och värld, om jag nu lever upp genom att hjälpa humlor tillrätta?

Förtydligande: Det är humlorna som flyger in genom balkongdörren, vänder på en femöring och kraschar mot ett fönster, inte jag. Jag håller mig sysselsatt genom att försöka hjälpa dem ut.

Söndagen den 27 maj 2007

Jag kan se fontänen i Skellefteälven från min vardagsrumssoffa.

Tisdagen den 29 maj 2007

1. Grab the book nearest to you, turn to page 18, and find line 4.
   "not a true 3D application. Figure 2.9 shows the After Effects Camera" (ur Digital Cinematography & Directing, den råkade faktiskt vara närmast)
2. Stretch your left arm out as far as you can.
   Jag undrar om någon av mina grannar i huset bredvid såg en hand sticka fram.
3. What is the last thing you watched on TV?
   En halv sekund av filmen om Alice Timander, innan jag slog över till datorkanalen för en stunds 24-spänning.
4. Without looking, guess what time it is.
   22:38.
5. Now look at the clock. What is the actual time?
   22:14.
6. With the exception of the computer, what can you hear?
   Ett mycket svagt brus från en passerande bil nere på Getbergsvägen.
7. When did you last step outside? What were you doing?
   För en kvart sedan. Låste cykeln, hemkommen från vårens sista körövning.
8. Before you started this survey, what did you look at?
   Saker som händer.
9. What are you wearing?
   Svarta strumpor, svarta kalsonger, blå jeans, grå t-shirt med ett kasettband på, glasögon.
10. Did you dream last night?
    Gjorde jag säkert, men jag kan för hela världen inte komma ihåg vad.
11. When did you last laugh?
    Det var nog på kören, då Elin försökte säga något mitt i en gäspning.
12. What is on the walls of the room you are in?
    
    
13. Seen anything weird lately?
    Ja, när det var bindebåge mellan två noter fast Leif uttryckligen sa att vi skulle hålla upp just där. Mycket märkligt.
14. What do you think of this quiz?
    Minst fjortis av de alla, hittills.
15. What is the last film you saw?
    Offside. En rak trea.
16. If you became a multi-millionaire overnight, what would you buy?
    Det har jag ju sagt – jag skulle leva på pengarna istället för att ta studielån. Och kanske köpa en bil med farthållare och AC. Och donera en massa till Amnesty och Cancerfonden.
17. Tell me something about you that I don’t know?
    Who are you? Och är inget heligt längre? Ok, jag kommer hamna på psyket om ett par veckor.
18. If you could change one thing about the world, regardless of guilt or politics?
    Det har jag ju också sagt… Då skulle jag tillintetgöra människans oljeberoende, girighet, själviskhet och trångsynthet.
19. Do you like to dance?
    Tjaa, om stämningen är den rätta.
20. George Bush?
    Vad ska man säga. Det är ett och ett halvt år kvar tills idioten är ute.
21. Imagine your first child is a girl, what do you call her?
    Det får vi se då. Det finns så många vackra namn.
22. Imagine your first child is a boy, what do you call him?
    Det får vi se då. Det finns så många vackra namn.
23. Would you ever consider living abroad?
    Det har hänt, men nu skulle jag nog inte göra det.
24. What do you want God to say to you when you reach the pearly gates?
    Jag tror inte jag kommer till nåt sånt ställe.
25. Four people who must also do this meme in THEIR journal:
    Du som läser detta och skriver en egen blogg – känn dig träffad. Och manad.