Mitt livs första löplopp gick ner i en gruva. 1.9 kilometer (jag valde bort 3 km) brant nedför i mörk slaskig grotta iförd varselväst, hjälm och pannlampa till 205 meter under jord (jag valde bort 400 m) och sedan uppför igen, precis lika brant och slaskigt. Det låter ju inte så kul, men jodå! Och mina knän höll, jag sprang om några och var åtminstone inte en av de med sämsta tiden.

Grovsopor i bil. Gammalt ska ut, inte lika mycket nytt (eller annat gammalt för den delen) ska in.

Det var majväder i april och aprilväder i maj. Snart sommar!

Hämta barn på Fritte, sen timma.

Premiärturen. Två tredjedelar är ännu täckt av spröd is, minskar snabbt.

Ska man åka två timmar i bil tarvas gapande underhållning med Switchen.

Vi hamnade på skulpturparken i Umedalen. En av de häftigaste var en åttio meter lång rad av slitna kavajer som, högt bland tallarna, höll varandra i axlarna.

Nyfikna besökare och andra som i sällskap med ansvarig vill komma nära och titta på och inuti en relativ nära framtids bisamhällen på vår gård, får ta på sig en urtjusig magtröja med tillhörande bred hatt och slöja. Tur vi bor på landet!

Förberedelserna i full gång.

Nu tjuvstartar vi med filmmusik. Och vad passar bättre än att börja med den klassiska 20th Century Fox-fanfaren i acapellaform? Arrangerad av yours truly. Svettigt, av många anledningar.