Idag blev jag, genom mina gamla arbetskamrater i Barn- och ungdomshabiliteringen Sunderby sjukhus, varse om det är Morotens dag idag. Helt seriöst. Det firar vi genom lite filmvisning:

Dags för en EFIT igen.

Igår fyllde hon tio månader. Vår egenhändigt gjorda utvecklingssiarplansch på toadörren säger:

Färdigheter: (de flesta barn kan)
*Vinkar hejdå.
– Ja. Första gången det inte var en misstaglig handling vid hejdåsituation var kanske ett par månader sedan. Idag viftar hon även med handen/armen när man säger hej ibland.
*Plockar upp saker med pincettgrepp.
– Ja, särskilt gammal tappad mat från köksgolvet och småsten från hallgolvet. Smakar mums.
*Kryper bra.
– Ja. Skämtar du eller?
*Tar sig fram med stöd av möbler.
– Inga problem.

Under utveckling: (hälften av alla barn kan)
*Säger ”mamma” och ”pappa” till rätt förälder (är specifik).
– Nej. Inte en tillstymmelse till att benämna någon av oss.
*Reagerar på tilltal och förstår ”nej”.
– Ja, sitt namn har hon lyssnat till en bra tag. Jag tror också hon förstår nej, fast vi är inte så nejiga av oss.
*Visar begär med gester.
– Nja, hon sträcker sig efter saker, ja, men pekar inte direkt på sånt hon vill ha, nej.

Avancerat (några få barn kan)
*Dricker från mugg.
– Ja, om hon får slippa hålla i den själv. Med en del spill såklart.
*Står själv ett par sekunder.
– En sekund har hon stått själv för inte så länge sedan, men det verkade mest vara en olyckshändelse.
*Lägger saker i behållare.
– Nej, hon koncentrerar sig på att ta ur sakerna istället.

Bråda dagar. Igår var dagen H. Någonstans nära klockan tre bad mäklaren Lena säljarna att skriva på ett sista papper, och när de hade gjort det gick ägandet officiellt över till oss. Nycklarna låg där och tittade på oss. Efter kramar och handskakningar drog vi direkt ut till vårt hus. En sån otroligt skum känsla att vandra över vår gräsmatta, titta ner över sjön och vår brygga och vårt gästhus och vårt boningshus. Det var miljoner spikar kvar på väggarna men det gör inget eftersom vi ska måla och tapetsera och ha oss. I skrivande stund målas det tak. Vi säger stort kudos till E&R som bidrog med penslar, målararmar och ett glatt humör. Och imorgon är det EFIT.

Passande att ha EFIT på Tredje Dagen efter Tillträdet? Temat för dagen är åtminstone satt: Måla tak. Vi har vad vi gör.

Ett kök med vitt tak istället för träfärgat blev plötsligt ordentligt mycket rymligare. Mer känsla av rymd och mindre trälåda.

I höjd med Munksund började det lukta… munksund. En sur lukt som inte går att värja sig från. När jag närmade mig Pite Älvdals sjukhus avtog lukten alternativt att jag vande mig vid den. Letade upp en lämplig parkering. Gick till logopedmottagningen. Mötte Å i korridoren som genast kommenterade min medhavda låda med djupfryst färdigmat: – Djupfryst, sa hon glatt. – Ja, det är jag, sa jag. För det var jag ju, efter fyra månaders pappaledighet. Hoppas jag tinar upp snabbt. För jag ska ju jobba här många månader framöver. Nytt hus, nytt jobb.