Men jag skriver väl ett litet inlägg här, för att liksom visa att jag lever. Men det vet ju ni som läser här förhoppningsvis. Och ni är inte så många…

De dyker upp en och en, aldrig två och två eller fler. Irriterande ofta nära ditt ansikte. Ty det är där de älskar att vara. Mitt i din andedräkt. Långt inne i din personliga sfär.

Jag slår ihjäl dem, en efter en. Men det dyker alltid upp en till, och en till, och en till.

Dags att börja bekämpa dem, på allvar. Sorgmyggan, ofta slarvigt kallad blomflugan.