Som utlovats är veckans trudelutt en hyllning till alla superhjältars tonsättare. Det är ju en sanning med modifikation, eftersom John Williams inte komponerat musiken till alla superhjältefilmer. Vissa av dem kanske inte ens kan benämnas superhjältar, men i många fall nära på. Kallar vi Luke Skywalker och Han Solo superhjältar? Dinosaurierna i Jurassic Park? Hajen? Stålmannen är dock superhjältarnas superhjälte.

Men en hyllning i alla fall. Inspirerad av John Williams klassiska filmmusik och komponerad i original 1992. När jag med nya resurser (läs mer ”naturtrogna” orkesterljud) gjorde en remake häromåret var jag naturligtvis tvungen att lägga på en siffra i versionsnumret.

Tänk dig en spielbergsk äventyrsfilm och dess fem minuter långa inledningssekvens (förtexterna) med många vändningar, i vilken huvudkaraktärerna presenteras. De är på jakt efter någonting, kanske en gyllene guldanka, och rör sig i olika miljöer – på en marknad i en stad i orienten (00:45), glatt marscherandes mot nya mål genom öknen (01:37), flygandes uppe bland molnen (03:13) eller fajtandes stora havsmonster (03:58)… Mot finalen (04:41) vet vi att vår/våra hjältar lyckats med det svåra uppdraget och samtidigt besegrat grymma nazister och trångsynta sovjetkommunistmilitärer (som naturligtvis också varit på jakt efter den gyllene guldankan).

Låten är 5:29 lång. Tryck på play. Och innan du gör det, koppla datorn till ordentliga musikhögtalare, eller sätt på dig ett par bra hörlurar. Laptophögtalare duga icke.

[audio:https://www.saeys.se/dagboken/pics/Williams-1.2.mp3|titles=Williams 1.2]

Nästa vecka: Kanske en knasig mobiltelefonsignal.

Nu görs ingen skillnad på vardag och helg, dag, kväll och natt. Nu skrivs det, och inte så mycket annat. Nu gäller tunnelseende.

När min vän B skaffade sig en mobiltelefon för en herrans massa år sedan tyckte jag det var coolt att han hade signaturmelodin till Monthy Python’s Flying Circus som ringsignal. När jag själv skaffade en sådan blev jag lite besviken att min inte innehöll samma ringsignal, men jag tyckte också det var ännu coolare att han var unik med sin mobilringsignal. (Nuförtiden är det ju inte ett dugg unikt med att ha en unik mobilringsignal.) När jag ett par år senare bytte upp mig blev också jag unik med min mobilsignal. Inte för att ingen annan hade den signalen på sin likadana mobil, utan för alla utom jag tyckte den var skitjobbbig att ha som ringsignal. Jag blev nästan lite stolt över den.

Så pass stolt att jag gjorde en skitjobbig cover på den. Delvis som arbetsprov till en ljuddesignutbildning som jag sökte. (Jag blev inte antagen, men jag vägrar tro att det har med arbetsprovet att göra.)

Låten är 1:11 kort. Tryck på play.

[audio:https://www.saeys.se/dagboken/pics/RoboN1X.mp3|titles=Robo N1X]

Nästa veckas trudelutt är inte bestämd än. Det finns så mycket att välja bland. Ojojoj.

Vissa dagar är bättre än andra. Det är dagar då man blir erbjuden ett jobb närmare än 15 mil från sin bostadsort. Det är dagar då man springer ut ur sängen på morgonen, pigg som en lärka, och hinner med en mil på längden innan man i avtalad tid kommer till ”kontoret” för intensivt och kreativt arbete. Det är dagar då man har full kontroll över sin röst och noter då man är en god och talangfull körmedlem.

Idag var inte en sån dag. Allt var tvärtom. Det började med en försovning och fortsatte med en hejdundrande huvudvärk av ett sällan känt slag.

Det bästa man kan göra då är att undvika kontakt med så många som möjligt. För att skona dem. Tyvärr kunde detta inte undvikas fullt ut, eftersom jag har en samarbetspartner i magisteruppsatsen och vårt försvar ska förberedas i dagarna tre. Stackars henne. Jag lovar att det är bättre imorgon.

Kontakt kunde inte heller undvikas med publiken till den lilla julkonsert som Campuskören höll idag, luciadagen. Min sceniska framställan och ton var inte direkt förstklassisk. Tur det bara var ett tiotal i publiken som jag kände igen. (Fast de andra sjuttio känner säkert igen mig hädanefter som den sure skäggiga gubben i tenorstämman.)

Inte heller kontakt med Den Långa Rödhåriga kunde undvikas men fascinerande nog ledde det inte någon som helst friktion eftersom hennes mentala ph-värde var lika lågt som mitt. Synkade, jämkade. Smidigt.

Nu blir det isterband till middag. Låter passande.

Såhär i den åttonde och sista terminens skälvande slutdagar så minns vi tillbaka till termin tre då FK tvingade oss att inte bara göra akustiska analyser utan även akustiska manipulationer. Uppdraget var att ändra betoningen till olika ord i en inspelning av meningen Jag vill lämna några långa Jörns-bor. (Den som lyssnar på låten kommer att förstå vad jag menar.) Man måste fiffla med både det betonade ordets tonhöjd och duration, PLUS att de omgivande ordens melodi och tempo måste förändras. Lättare sagt än gjort, men jag tyckte det var fantastiskt roligt (vilket jag verkade vara ganska ensam om). Och självklart ville jag göra en trudelutt på temat.

Resultatet blev discodängan Jörnsbor – Speedfanfar för trumpet och tribehatz. Den är 1:53 lång. Tryck på play.

[audio:https://www.saeys.se/dagboken/pics/Jörnsbor.mp3|titles=Jörnsbor – speedfanfar för trumpet och tribehatz]

Nästa vecka är det jul igen.

Redan innan posten kommer med sin årliga julkortspåse så har jag bestämt mig för att skicka ett drygt halvdussin julkort. Jag har en lucka på ett par timmar att ägna åt lite redig julstress, så jag gör en lista på vilka av mina vänner ska som föräras med ett riktigt julkort av papper som det går att ta på. Att ta reda på adressen till dessa halvdussinet lyckliga är ett äventyr i sig. Att skriva själva julhälsningen på korten är dock ingen konst.

Efter frankering tänker jag att det vore ju lämpligt att använda ovannämnda julkortspåse. Inte för att man måste, bara för att man kan. Och så läser jag på instruktionerna på julkortspåsen: Det blir ingen jul utan julkort. Nä, det är klart att posten tycker det. Vidare står det: Med julkortspåsen blir det ännu enklare. Och jag undrar. Exakt vad är det som blir enklare med julkortspåsen? Jag försöker hitta något lämpligt exempel, men står handfallen. Jag kan inte komma på vad som skulle bli krångligare om jag skulle lägga korten löst i brevlådan istället för att först stoppa dem i en käck påse som man sedan lägger på lådan.

En sak är säker. Det är att mina hälsningar inte längre garanterat kommer fram före tomten. De kanske gör det, det kanske till och med är troligt, men det är inte längre garanterat, givet att man frankerat korten med julfrimärke (och posten tycker nog inte heller att det blir någon jul utan julfrimärke), samt lagt påsen/korten/breven senast idag. Den där sista lilla detaljen missade jag.

Jag bara hoppas innerligt att det blir jul ändå.

Märklig dag idag. Och inte.

Den började inte så märkligt – jag steg upp i ottan för att ta mig till bussen till Umeå. Snön fortsatte att falla, vilket den gjort i princip oavbrutet sedan i fredags. Bussresan gick bra. Det var inte så märkligt att jag tände lampan ovanför min stolsgranne som i mörkret försökte läsa en bok och inte själv tände den för att hon – och det här är spekulationer – inte våga störa min skönhetssömn. Det var inte så märkligt att jag satt och läste julmusiknoter eller en uppsats om åtgärdsprogram för barn med läs- och skrivsvårigheter i årskurs tre till sex.

Det som var märkligt var att som opponent sitta och inför publik komma med beröm och kritik av ovan nämnda uppsats. E & H (2010) hade i alla fall gjort ett hästjobb, riktigt viktigt och med bra och engagerande innehåll.

Det var inte märkligt att 14:25-bussen norrut från hållplats Umeå NUS var 15 minuter försenad. Den kom ju ända från Sundsvall och det var inte vad man kan kalla det mest optimala vägföret längs norrlandskusten idag. Det var egentligen inte heller så märkligt att den nästan var fullsatt, så endast två av de dryga 40 som stod och huttrande väntade på bussen fick stå och vänta på en extrainsatt buss som enligt uppgift skulle komma ”snart”. Länstrafiken har gjort om tidtabellen en smula från den 12:e december, vilket innebär något färre avgångar norrut från Umeå på eftermiddagarna. Det som är märkligt i sammanhanget var att de inte tänkt att kompensera för de förre avgångarna med fler bussar för varje avgång. Antalet resenärer är ju ändå lika högt. Och ökar.

Den extrainsatta bussen avgick ca 15:25. Ytterligare en märklig sak var att bussen ifråga var en s k konferensbuss, med komplett konferensbord i aktern. Där satt mina medpassagerare och besvärades över skandalen kring busseriet och spelade kort. Implikationen av denna försening var att det inte skulle bli någon inspelning av kvällens julkonsert med kammarkören, eftersom jag därmed inte skulle hinna samla ihop och rigga inspelningsutrustningen i god tid före. Om det nu är så att inspelningarna uppskattas av mina koristvänner och deras släkt och vänner kring julfirandet så är det bara att beklaga. (Utöver att vi inte har någon dokumentation av konserten.) Det är tack vare länstrafikens slarv.

Ytterligare en märklig sak var att stå i Anderstorpsalen med renhorn och clownnäsa och sjunga om Rudolf med röda nosen. Jag lovar att det inte var min idé.

Dan efter den märkliga namnsdagen och före dan före dopparedan är det dags för en ny trudelutt. En julsång om en kärlek som är äkta men möjligen något ovanlig i sitt slag. Högaktuell i och med den stundande högtiden men även genom den halvmeter snö som fallit de senaste dagarna. God jul!

Låten är 6.10 lång. Tryck på play och lyssna på texten.

[audio:https://www.saeys.se/dagboken/pics/Min-svala-älskade.mp3|titles=Min svala älskade]

Nästa vecka är jag i Berlin så veckans trudelutt kanske utgår då.

Veckans hysteriska trudelutt är en besvärjelse. Det är nämligen tänkt att vi idag ska valsa oss från Berlins ena flygplats (Tegel) via ett snökaosigt Riga (Lettland) och Vaasa (Finland) för att till slut ta bussen hem från Umeå. Besvärjelsen ska rädda oss från många timmar på ett flygplatsgolv på grund av skräckväder (kvällstidningarnas uttryck) någonstans på vägen. Risken finns. Håll tummarna för oss.

Låten är rippad och arrangerad från ett kul minigolfspel som fanns till Amiga, tidigt nittiotal. (Jag har glömt vad spelet hette.) Den är 2:52 lång. Tryck på play.

[audio:https://www.saeys.se/dagboken/pics/The-Golf-Waltz.mp3|titles=The Golf Waltz]

Nästa vecka: God fortsättning!