Måndagen den 1 juli 2002 - Semester
Semester!!!
Lördagen den 6 juli 2002
…och nu åker jag!!!
Måndagen den 15 juli 2002
Hemma igen. Skönt som fan. Men det var också kul som fan. (Ursäkta
franskan.) Ska sammanställa en Flash med bilder och dagbok från cykelturen.
Kommer snart till en hemsida Nära Dig.
Onsdagen den 25 juli 2002
På måndag börjar jobbet igen. Stön. Jag vill inte!
Och cykelturdagboken dröjer. Ett himla pill det där.
Och Majsan är tillbaka i mitt sinne, nu när jag gör arbetsprov
åt DICE. Och allt känns helt rätt!
Torsdagen den 1 augusti 2002
Var i Umeå igår kväll och såg Kent (och Thåström,
fast han är inte lika bra). Och det slog mig: jag har varit på fasligt
många konserter i år. Dessa har jag sett, mer eller mindre, inklusive
betyg: A-ha 4 (egen konsert), Aimee Mann 4-, Eskobar 4, Weeping Willows 4, Petter
1, Garbage 4, E-type 3, Magnus Uggla 3 (Skellefteåfestivalen), Darcy 4+,
Gypsy Sons of Magic 2, Marit Bergman 2+, Johan Norström 3 (plus flera andra
glömda på Trästocksfestivalen), Kent 5, Thåström 3
(Kalas). Många storheter. Wow.
De satta betygen grundar sig oundvikligen inte bara på framträdandet
utan även om det faller i min musiksmak eller inte.
Dagboken från Skellefteå-Bodö-turen dröjer, för jag
har varit jätteupptagen med arbetsprovet till Dice.
Fredagen den 2 augusti 2002
Idag har jag köpt nya linser. 1550:-. Billigt för sex par astigmatiska,
plus linsvätska för ett halvår. Men det svider ändå
i plånboken, särskilt som man har en halvtidslön på 53:–
efter skatt.
Jag satte just på dem. Ååååå vilket himmelrike!
Tisdagen den 6 augusti 2002
Mina stroopwafels är slut! Buhuuu…
Söndagen den 18 augusti 2002
Återigen tar det evigheter mellan dagboksinläggen. Förlåt.
Trots det använder jag datorn flitigt. När jag startar upp den viskar
Commodus: "Tell me what you’ve been diong, busy little bee".
Men när jag stänger av den blir han arg och skriker: "Am I not
merciful?!!"
Tisdagen den 20 augusti 2002
Sedan ett par dagar är min resedagbok i flash om min cykeltur till Bodö
klar. Typ.
Gå dit och kolla. Typ, Läs noga.
Fredagen den 30 augusti 2002
Då och då dimper det ner ett mail från TheCounter.com i min
brevlåda. Där står det hur många besökare jag har
haft på den här sidan eller min förstasida. Den senaste veckan
har jag haft 28 besök. Det är pinsamt många med tanke på
hur sällan jag skriver här.
Skärpning.
Måndagen den 2 september 2002
Nu är september och hösten här. Det märks. Det är minst
tio grader kallare på dagen än vad det var för en vecka sedan.
Malin (och en massa andra) har börjat skolan igen. Och på Gem måste
man åter jobba (?) till klockan fem istället för fyra på
eftermiddagen. Uff. Det känns.
Men på fredag bär det av norrut. Då tar jag en stor ryggsäck
och Malins MTB och åker bussen till Skärrim och Ikesjaure och norska
gränsen för att cykla och vandra lite bland fjällbjörkarna,
det otroligt vackra landskapet och fjällbäckarna. Skärrim är
fjället jag inte lyckades ta mig uppför sist jag var där, på
väg till Bodö,
atlanten, Norge.Vi får se hur det går den här gången.
Jag lovar att inte trilla ner och slå ihjäl mig. Ikesjaure är
Skellefteälvens källsjö och ska ligga insprängt mellan två
höga fjäll. Dessutom ska den ha fjällens längsta beach. Bada,
någon? Det blir nog kallt. Men man ska inte säga inte.
En känsla känns igen: Jag kan knappt bärga mig.
Torsdagen den 5 september 2002
Klockan är tio i elva på kvällen, och jag håller på
att packa inför helgens strapser. Det konstiga är att ju närmare
helgen jag kommer, desto mer tveksam och tröttare blir jag. En känsla
sköljs över mig ganska ofta: att jag hellre vill stanna hemma och känna
bekvämlighet och trygghet hela helgen, hyra film och äta mat och bara
vara, utan ansträngning. Och låta magen växa ännu mera, förstås.
Men nej, om jag inte åker imorgon sviker jag mig själv. Envishet, Thomas.
Karaktär, Thomas. Kom igen. Jag kommer säkert inte ha ångrat mig,
när det hela är över, på måndag kväll.
Måndagen den 9 september 2002
Öhm, nu är det inte riktigt måndag kväll ännu. Jag åkte
hem en dag tidigare. Det kändes tillräckligt. Men jag har i alla fall
gått flera mil. Inte cyklat.
Jag började från där jag klev av bussen, naturrastplatsen vid
Silvervägen/Guoletisjaure, och kom en och en halv kilometer med cykeln. Då
var jag genomblöt av svett och trött som faen. Så jag reste tält
och sov över och bestämde mig för att inte cykla mer i fjällen,
utan vandra, vilket skulle gå lika fort men vara mindre jobbigt och svettigt.
Jag gick de åtta kilometrarna till raststugan i Jurun och Seldutjåhkås
forsar. Slog upp tält där (kl 14) och fortsatte med lätt packning
till Ikesjaure (sex kilometer). Var tillbaks till kvällen och låg hela
natten och frös till ljudet av brusande forsar. (Brusandet var i sig inget
störande det är ju trots allt Skellefteälvens skälvande oskuldsfulla
lekhet, RESPECT!). Och igår gick jag tillbaka till cykeln och konstaterade
att den inte var stulen, vilket verktygspåsen jag också hade lämnat
,var. Sedan cyklade jag de sista kilometrarna till vägen för att vänta
på bussen. Nöjd.
Jag gjorde aldrig ens försöket att bestiga Skärrim och Stor-Graddis,
1246 resp 1296 meter. Däremot gick jag upp på med blygsamma 945 meter
höga Máddåjvve.
Och idag vaggar jag fram som en bebis. Träningsvärk.
Vill du kolla var jag har varit på kartan, gå in på Lantmäteriets
hemsida, "Din karta" och sök på Jurun, Ikesjaure eller Skärrim.
Torsdagen den 12 september 2002
Min oerhört väldesignade dagbokssida ynglar av sig. Min kompis Inger
har åkt till Taiwan för att jobba på Exportrådet där.
Hon skriver dagbok på nätet och frågade om hon fick använda
min design för den. Förvånat sa jag ja, för så
hemskt snygg är den ju inte. Alla dom här länkbilderna här
nedan är ju fula som stryk, och den röda färgen, bland annat. Vilket
jag noterar när jag ser hennes avskalade version. Snygg. Och spännande.
Gå dit och läs! www.ridderstolpe.nu
Tisdagen den 17 september 2002
Nu börjar jag känna mig som en knegare. Upp tidigt på morgonen,
komma till jobbet fem minuter försent, jobba, tiden går alldeles för
långsamt trots att det finns en hel del att göra, man åker hem
och orkar inte göra så värst mycket innan det är dags att
gå och lägga sig.
Hmm. Dags att tänka på att utveckla karriären så att jag
inte fastnar i något jag inte vill. Redan?,
Torsdagen den 26 september 2002
Min kollega Barbro ser rött när någon uttalar hennes efternamn
fel. Hon heter Viklund i efternamn, vilket uttalas Viklund, med betoning
på Vik, inte Vik-lund, vilket en så kallad sörlänning
skulle säga. (Att jag är en sådan, och sålunda uttalar hennes
efternamn fel by default, hör inte hit.) Hon menar bland annat när hon
ringer till Stockholm och presenterar sig som Barbro Viklund, så
förstår de inte vad hon säger.
Hon har det inte lätt. Men hon skulle bara veta hur bra hon egentligen
har det.
Ok för att många uttalar hennes efternamn fel, men det är ju inte
direkt svårt att stava till det. Och var gäller just uttalet är
det inte så farligt om folk betonar lite fel, med tanke på hur mitt
eget efternamn ska uttalas.
Mitt efternamn stavas: S A E Y S. (Y:et var från början egentligen
ett I och ett J.) Hur uttalas det? Jag brukar säga att det uttalas precis
som det stavas. S i början och S i slutet och däremellan en snabb övergång
från A till E till Y. Saeys. Rimmar på Bajs.
Det är helt ok trots allt att folk uttalar det fel, människor är
ju bara människor.
Det anmärkningsvärda kan vara stavningen. Jag stavar aldrig mitt efternamn
fel, vem gör egentligen det? Ändå lyckas banker, CSN, kommuner,
bostadsbolag, lönekontor, försäkringsbolag, telefonbolag med flera
stavadet fel ändå. Vari ligger källan? Det kan inte vara jag.
Det måste vara nåt slags virus.
Det vanligaste felstavningen är SAYES. Och många tror jag är en
sån där läskig muslim.
Tisdagen den 8 oktober 2002
Varför är raklödder vitt? Skulle det inte vara mer spännande
att raka sig med blått eller grönt eller rött eller rentav brunt
raklödder?
Tisdagen den 15 oktober 2002
Något annat som är vitt är snö. Idag har det snöat.
Det har vräkt ner. Men det vita har varit vitt endast när det vita befunnit
sig i luften. När det vita når marken övergår det till grått
slask. Vitt i luften. Grått på marken.
Måndagen den 21 oktober 2002
I fredags köpte jag en ny cykel. Nä, inte en ny, men cykeln
är nyköpt. Begagnad. Jag hojade bort till Rosengård, där
Solkraft har nån slags social verksamhet, reparerar cyklar och också
säljer de cyklar som polisen samlat in, som betecknas som stulna, men lämnas
till försäljning efter tre månader om ingen rapporterar dem stulna.
Som sagt, jag hojade till Rosengård, ungefär fem kilometer, köpte
en brun herr-DBS och cyklade hem med den vid sidan om Malin cykel. Farlig kanske,
men väldigt kul!
Så nu känner jag mig som en kung när jag glider fram i min bastanta
bruna 28-tummare. Jag sitter högt, högt, över två meter ovanför
marken och svävar över snöspåren, sprickorna i asfalten och
mina medcyklister.
Tisdagen den 29 oktober 2002
Tittade på ett nytt avsnitt av serien "24" ikväll. Helt sjukt
spännande. Ville bara meddela det…
Fredagen den 1 november 2002
Vi tittade på "The Blair Witch Project" igår. Jag hade sett
den förr, på bio. Men jag blev vettskrämd. Konstigt. Darrade som
ett asplöv efteråt.
Är jag en mes?
Måndagen den 11 november 2002
Nä, usch, så sällan jag skriver numera. Förlåt.
Idag fick jag ett brev från Club Nokia. För några veckor sedan
var jag inne på deras hemsida och registrerade mig för att kanske kunna
ladda ner några roliga spel eller skärmsläckare till min nya Nokiatelefon
(3410, om nu nån måste veta).
I brevet fann ett kort. Ett personligt kort i kreditkortsformat utfärdat
speciellt till mig med namn och nummer och allt. Wow. I det medföljande brevet
står det att jag bör bära med mig kortet överallt för
att kunna utnyttja alla de erbjudanden och möjligheter som det innebär
att äga ett Club Nokia-kort.
Wow.
På baksidan av kortet står det: "Var beredd att vid anmodan uppvisa
ditt Club Nokia medlemskort". Jag ser det framför mig: Nokiapolisen
kommer fram till mig på Torget i Skellefteå, skriker "HALT!"
och ber mig visa upp mitt Club Nokia-kort. Viktigt, viktigt.
Onsdagen den 27 november 2002
Det är ju skamligt så sällan jag skriver här. Jag ska inte
be om ursäkt (för här bestämmer minsann jag!) men jag skäms
ju lite faktiskt. Det blir helt inte av. Och så har jag så mycket
annat för mig. Jobbar, socialiserar, slappar, bygger hus. Det där huset,
det ska ingå i en film som blir klar om ett år om arbetet med den
fortskrider i den här takten.
Jaja. Imorgon åker jag till Prag.
Lördagen den 7 december 2002
Ja, Prag var väldigt kul. Jättefin stad. Jag längtar tillbaka till
Stockholm. Uhu.
Idag har jag varit till Burvik, borrat i isen, testat pump och rekat annat inför
nästa helg, badhelgen., då vi ska bada i tunna utomhus. Hoppas det
blir så kallt som möjligt. På lördagen ska vi åka
till Piteå, uppleva stan lite och sen slå runt i Pit Havsbad. Kul,
kul.
Fredagen den 20 december 2002
Jag ska inte beklaga mig. De som besvärar sig över att jag sällan
skriver här, ja, de kan väl fortsätta med det. Alla ni andra (inklusive
mig) kan ju hoppas på att det här bara är en svacka.
Men svackan är inte riktigt över. Vi ska till Eschtockholmo i morgon.
Ska bli så himla trevligt. Jag saknar stan.
Hem