Vi gick/plumsade/klafsade till fågeltornet vid Ostträsket med förhoppningem att se några fåglar ute på sjön. Tyvärr var alla tusentalstranorna borta och gjorde sina dagspass på närbelägna lägdor, så de enda fåglar vi såg var en skrattmås och ett par sädesärlor. Däremot var vattenståndet glädjande högt. Bättre än några löjliga fåglar på en kilometers håll. Vattenparty!

En urkass bild från dagens enda fototillfälle. The Wunderbaum Band spelade bluegrasscovers på låtar från alla möjliga genrers. Brygg CC, med en grå skellefteälv som fond.

En inte heller så rolig bild, tagen med en hos utmärkta Norrmobil reparerad mobil. Nu är inte kameralinsen längre repig – nu kan jag bestämma själv om jag vill ha bilder som – lite överdrivet – ser ut så här:

Som en bonus hör folk även vad jag säger i telefonen numera.

I det allt annat än färgglada tjärnlandskapet uppenbarade sig ett rött åktefat. Som vi har letat halva vintern!

Hon och kompisarna W och L kastade småsten i tjärnen. Plums, eller snarare ”plims”.

Sen for jag till E&M och gjorde bort mig i Bezzerwizzer.

Vi är djupt imponerade av vår av jakt mycket oerfarna ”inne”katt som idag gjorde sitt livs första levande fångst. Hon har endast kunnat träna under begränsad utetid dagtid de senaste två veckorna. Den här och dess eventuella sorkkompisar har pajat stora delar av vår gräsmatta under vintern. I fjol åt de även upp våra morötter, innan det var dags att dra upp dem. Så även om vi är något äcklade av Poppys nyvunna hobby, så hejar vi försiktig på. Go get them girl!

Selsbäcken, en rätt anonym skogsbäck, har rejält svämmat över sina breddar. Det är mycket smältvatten i skogarna som vill ut till havet.

Knappt en månad kvar till vår önskekonsert, till vilken publiken under vintern har fått kunna rösta vilka favoriter de vill att vi ska framföra. Det är lite oklart hur en av sångerna, den enda som vi aldrig sjungit förr, har lyckats nästla sig in i programmet. Men nåja, den är bra den också.

Isarna smälter för fullt och det är dags för en inte helt och fullt klimatsmart premiär.

Arenan är fylld med rök, skumt ljus och nördkultur. Mysigt!

Imorgon lär nittio procent av detta vara borta. Nu tar ett annat liv vid.

Idag drog isen sin sista suck. Vi fick i alla fall chansen att paddla genom några kanaler, skapade av forna tiders skoterbuskörning. När dagen är slut återstår kanske någon meter bred remsa på norrsidan.

Äntligen heter hon något. Och hon är superpeppad på sommarens äventyr!

Det här monstret vill man inte möta ensam…
…en solig majdag…
…i vår trädgård…
…om man är sork.

Poppy, 1 ½ år, av uppfödaren gulligt uppkallad efter ett av kändiskocken Jamie Olivers barn, har just gjort sitt tredje rov. Denna gång med en smula mer splatterinslag än tidigare.

På lekstugans dörr sitter en varning till Sommarskuggan nr 3. Stopp i lagens namn. Det här är Monas domän. Sommarskuggor äga ej tillträde.

Om man har en kanot som behöver ta sig fram på land (om det till exempel är en bit från bil till vatten), ja då bygger man en vagn och låter den rulla. Det är resterna av Monas gamla barnvagn, som ej var i dugligt skick att återanvändas som dito. Så nu sitter Kitty stabilt och säkert i vagnen. (Om det är ojämn terräng fungerar det bäst att släpa kanoten på marken.)

Efter en dag fullproppad med aktiviteter, däribland besök på skolan med kommande klasskamrater inför skolstarten, förskolans dag med bamselopp och ansiktsmålning, samt hårdoppning i tjärn, så är hon färdig för dagen.

Årets första nässelpizza (med creme fraiche, philadelphiaost, champinjoner och sparris (ej i bild) garnerat med prosciutto), ej den sista.

Nysminkad som panda och med en panda i famnen skyndar hon sig till transporten (Rödis) som ska ta oss den lokala gympasalen i vilken kalas ska ordnas för henne och tre andra kompisar.

Hon var på sitt livs första bollek. Mamman och pappan är inte direkt några fotbolsstokar, men när Drängsmarks IF och Ostviks IK erbjuder organiserad lek och träning att bli vän med en boll så tackar vi inte nej. Själv låg jag på det lagom svala gräset under hela den organiserade leken (1,5 h) och lade en god grund för mitt livs hittills värsta ryggskott.

Efter lunch kom pudeln Göte på besök. Poppy hade redan studerat honom en liten stund när han upptäckte henne. Men vid hans sedvanliga kattreaktion (hastig andning, lite skäll, och drag i koppel) tycktes hon tappa intresset, snörpte på munnen och gick. (Sedan låg hon och vred sig just innanför altanglasdörren och retade en frustrerad hund just utanför.)

Intensiva ryggskottssmärtor hindrade mig inte från att sticka ner en vattenslang i ett sorkhål och ösa på med vatten. Vattnet tog vägen någonstans, dock inte ut genom samma hål.

Jag hälsade på en kiropraktiker idag. Varför får jag alltid känslan av att de skulle kunna ha sagt mer om ens sjukdomstillstånd än de faktiskt gör? De klämmer, känner, tittar, bänder och trycker och säger ”mjaha” och ”okej” och ”sådärja” och till slut säger de ”så, då var det klart” och man står där som ett stort frågetecken med värdigheten bortflugen.

Nå, det konkreta var att han hade ”påskyndat läkningsprocessen”, att smärtan förhoppningsvis kommer att minska under veckan, samt att jag kunde söka på Youtube efter övningar att göra vid ryggskott. En något överraskande uppmaning, men okej.

Så nu ligger jag raklång i sängen före middagen och viftar med höften. Under tiden sitter hon bredvid och övar matematik. Fyra mandariner och ett äpple. Fem. Ta bort en. Fem minus ett. Fyra kvar. Knepigt, men hennes ögon strålar när hon plötsligt fattar grejen.

Häromveckan köpte jag en batteridriven & uppladdningsbar kompressor på Biltema. Jag tvekade inför köpet, ty jag har haft en väldans otur med produkter köpta där som gått sönder eller slutat fungera. Men den var funktionell och passade mina preferenser, så jag slog till.

Det var dumt. Sedan första starten har den pumpat upp en pilatesboll och en krokodil samt pytsat i lite luft i fyra bildäck. Sedan slutade den att fungera. I’ve should have seen it coming, after all it’s from Biltema.

Ett besök i stan i fredags. Reklamera? Jodå, det gick bra, men trasiga produkter över 500 kronor kan inte bytas in mot en ny bara sådär utan den måste in på reparation. Jag fick alltså inte med mig en ny fungerande hem, utan vi måste vara utan kompressor och vänta tills Reparatören kommer till varuhuset och tittar på den, vilket, visade det sig, ska vara i övermorgon torsdag. Seriöst, Biltema?

Det är därför hon sitter med dem manuella pumpen. Mona väntar tålmodigt.

En kväll på bryggan. Mona tränar svingen. Poppy avvaktar.

Den där Reparatören från Biltema, han som kommer dit en gång i veckan för att laga saker, ringde idag för att meddela att kompressorn inte går att laga. Nu hade jag två alternativ – att byta till en ny eller få pengarna tillbaka. Jag tror jag väljer att få pengarna tillbaka, inte för att jag inte behöver en kompressor med just de egenskaperna (när de fungerar), utan av princip.

Om en apparat man har köpt för den hiskeliga summan 579 kronor går sönder i tidig normal användning så tycker jag inte man ska bli nekad att byta till en ny fungerande vid reklamationstillfället och behöva vänta på reparation. Jag hade kunnat få återköp på den då och gått och tagit en ny och betalat den i kassan men det hade säkert blivit lite dålig stämning. Nu när jag äntligen får byta den defekta till en ny så ställer vi den naturliga frågan – varför fick jag inte det från början? (Svaret ”För att den kostade över 500 kronor” gills inte.)

Raseri!

Sedan det sista av snön sjönk bort i början av maj har det har det varit riktigt, riktigt torrt. För några dagar sedan kom det en skur (se nedan), innan dess var det lite blött kring den åttonde maj. Då måste man hjälpa till. Och när man hjälper till blir kvällssolen, vattnet och blodlönnen ett vackert skådespel att njuta av.

Och så var de iväg! Jag är inte bitter, bara en smula besviken över att för andra året i rad fått ställa in. Förra året ställdes hela tävlingen in, på grund av den sena våren och vattensjuka vägar. I år satte ruggskottet från helvetet stopp. Hur ska det bli nästa år?

Men de som paddlade utförde stordåd! Mycket bra jobbat. Hatten av!

R fyllde fyra idag.

Temperaturen peakade idag på 31,6 grader*. Tur man då har en tillgång till en tjärn, en pump, en slang samt en plastmatta med hål för vatten på vilken man glider asbra.

Medan jag låg och myste i härliga ryggsmärtor kämpade Den Långa Rödhåriga och hennes far med att återställa odlingsbänken efter sorkarnas härjningar.

När hon började vara ute och började fånga sorkar så tänkte jag försöka räkna och dokumentera varje fångst/rov/mord hon gör. Men ganska snabbt tappade jag räkningen. Häromdagen tog hon minst fem, varav de flesta hon tog in i huset medan de fortfarande levde och kunde springa omkring. Den här nöjde hon sig att leka lite med i gräset utanför.

Smärtorna i ländryggen dessa dagar går inte av för hackor. Särskilt jobbigt är när jag suttit på en stol i minst fem minuter. Då börjar det smärta, vilken sittställning jag än väljer. Då är det svårt att arbeta. Bäst går det om jag är i ständig rörelse. Näst bäst går det när jag ligger ner, men då saktar läkningsprocessen ner, och det vill jag inte heller. Idag provade jag att rulla några kilometer på cykeln, och trots en något stel hållning (tror det framgår av skuggan i bilden) så var det riktigt skönt! Synd att jag inte orkar sitta på cykelsadeln och trampa dygnet runt.