Som en reaktion mot att jag alltid annars brukar behöva gå och lägga mig klockan tio en söndagkväll just för att jag måste stiga upp så förbaskat tidigt på måndagmorgnarna, så stannade jag uppe till ett på natten igår. Följden blev en välpasslig seghet en regnig första semestervardag. Efter en sen lunch tog jag mig i kragen, ringde svärföräldrarna och dom kom och hjälpte med barnunderhållning och sandskeppning. Återställning av sabbad gräsmatta närmast Idatjärn pågår för fullt. Vi har nu täckt det mesta av ytan med ett helt lastbilsflak sand. Nu återstår att täcka allt med ett lastbilsflak matjord, samt att plantera gräs.

Från vårt vardagsrumsfönster (som säkert en gång i tiden varit ett galet felplacerat skyltfönster) ser vi våra grannar och vägen från och till byn. Och några risiga buskar och en hög tjock gran som under dygnets mörka timmar slukar upp all slags ljus från kringliggande ljus, nämligen ljuset från grannarna och gatlyktorna fram till klockan 23. (Vi ser även vår gamla sembratall men dess dagar äro räknade.)

För att få nåt att titta på istället för ett svart hål (granen) så har vi tillverkat en julbock som medelst några ljusslingor ska ge oss någonting annat än ett stort ingenting när vi tittar ut från tevesoffan. Man tager en rulle grönt hönsnät, några plankor och lite grön ståltråd. Man knipsar ut några ”ark” och rullar ihop dem till ben, kropp, huvud, svans och horn. Krånglar dit några meter led-slinga och ställer ut.

Plötsligt blev det ännu mera jul utanför vårt hus!

Första veckan var lite tuff, för jag körde fast och hade lite svårt att komma ut ur ett beslutsläge. Men efter ett otal grubblerivändor så lossnade det andra veckan. Jag kör på Gideros, en utvecklarmiljö som är inriktad mot 2D-spel och som fokuserar på ett enkelt skriptspråk istället för ett för mig tungt programmeringsspråk (Lua istället för Java som annars är standardspråket när man utvecklar Androidappar) och enkel och effektiv utveckling mot både Android– och iOS-plattformen. Workflow för testing och debugging på desktop och mobil och platta är hyfsat säkrat efter en del huvudbry kring teknikaliteterna runt de olika SDK:erna och Android Studio. Det finns till och med en mall till en huvudperson, som är en grodliknande figur vars mun är lika stor som resten av kroppen. Mer än att jag tror att han heter Bosse säger jag inte.

Herr Ljungblad, till arbetsmarknadens förfogande. Leg logoped, grafisk forgivare, illustratör, animatör, programmerare, kan bygga trappor. Tror han.

Jag vet att jag tog en risk när jag tog på mig den där tröjan i morse. Alla vet ju att de som bar en röd tröja i Star Treks originalserie 1966-1969 löpte alldeles för stor risk att dö innan avsnittet var till ända. Men jag tänkte, jag ska ju ingenstans idag, så vad kan hända?

Och det gick ju bra. Tur det, för idag är det exakt 50 år sedan som det allra första Star Trek-avsnittet sändes i amerikansk teve.

Förutom en röd t-tröja med Star Trek Engineering-emblem på har jag en liknande blå (och bär man den så tillhör man Science Dept.), plus några fan-tröjor till. Ett schackspel med Star Trek-gubbar som spelpjäser. Samtliga avsnitt från originalserien, säsong 3-7 av The Next Generation, samtliga avsnitt av Star Trek: Voyager, allla dessa inspelade på VHS. Film nr 1-8 på VHS. (Jag har dock sett mer än det jag äger, kanske 95% av alla 726 avsnitt som finns totalt.) Några stora affischer samt små art-utskrifter med Star Trek-tema. En vinylfigur föreställande en Andorian. 29 pärlplattegubbar från A till Z (inklusive några bonusar) föreställande minnesvärda karaktärer. En McCoy-actionfigur från Star Trek (2009) i originalförpackning (tack T!). En spellista på Spotify innehållande 40,5 timmars musik med anknytning till Star Trek (40,5 timmar!). Frekvent använd app på mobilen: Star Trek Wikia – wikiuppslagsverk med 41 000 artiklar från Memory Alpha. När någon skickar sms till mig låter det som ett inkommande anrop på en communicator från originalserien. När någon skickar mejl till mig låter mobilen som ett inkommande subspace-meddelande i The Next Generation. När någon ringer mig på mobilen låter det som ett inkommande samtal på viewscreen på bryggan på  Enterprise-D. När någon ringer på dörrklockan får vi höra pampig musik från Star Trek: The Motion Picture (1979). Några böcker:

– Klingon for the Galactic Traveler (språkguide)
– The Stafleet Survival Guide
– Star Trek Cookbook (tack till W och Neelix)
– U.S.S. Enterprise NCC-1701-D Technical Manual
– Haynes U.S.S. Enterprise Owner’s Workshop Manual (från årsmodellerna 2151 och framåt)
– Star Trek Chronology – The History of the Future
– Ett par förkomna romaner av William Shatner

Har jag glömt något?

Isen lade sig häromdan. Jag fortsätter med bryggbygget. Två stycken ska det bli. Bättre nu än till våren, då man kommer ha fullt upp med allt annat.

Vinterlandskapet är här, åtminstone för överskådlig framtid (=14 dagars klart.se-väder). Osedvanligt tidigt. Mitt bryggbyggarprojekt får pausas tills förhållandena är mer gynnsamma (jag hade inte räknat med detta). Jag funderar på om cykelträningen måste läggas om till skidträning två månader tidigare än normalt (om än det egentligen är första gången skidträningen ställs om från just cykeldito). Och barnautenöjet får nya möjligheter:

Ikväll var det även dags för en tradition som normalt brukar hållas i mörk frånvaro av uppljusande snö. Nu ser det förstås på bilden ut som om mammas ljus står inne i en mörk grotta, men i verkligheten var det ganska fint. Som en av flera ljuskällor i en stor snölykta. Vi pratar om dig ibland, farmor.

Ett litet sidoprojekt. Ideellt arbete wtf! 

Ett litet steg i taget. Dagens lilla steg blev avlägsnande av väggbeklädnad. Innanför visade sig en brädvägg. Fortsättning följer…

Jag fortsätter ta små steg i taget i upphuggandet av vägg. Jag bänder upp några brädor med kofoten. Multiverktyget skär som smör genom det trä som behöver sågas bort.  Innanför finner vi någon slags gammal papp med fint spån bakom. Vi har fått rådet att ordna nåt slaga spånstopp när vi öppnar upp mer så att inte allt spån uppe på vinden inte rinner ner i vardagsrummet.

Fortsättning följer.

Hålet i väggen blir sakta djupare. En massa spån är väck, men mer ska bort. Och plank och tretex på andra sidan. Sen gäller det att klura ut hur vi ska göra med den där bärande balken som är i vägen.

Innan det var dags för julkonsert i stans pampigaste kyrka så krälade jag omkring i spåret uppe på vinden, i ett försök att förstå hur vårt hus är byggt, och vad som är bärande reglar och inte. Vi vill ju inte att huset ska ramla ihop när vi öppnar upp en ny dörr in till Monas rum.

Ett oväntat kallras. Jag som trodde det bara skulle fläkta in lite frisk luft från vindsutrymmet, luft som skulle värmas upp av det redan varma vardagsrummet, men icket. Det blev till att åka och panikhandla isolering och stoppa upp i väggen.

När det lackar mot jul måste man ju göra en engelsktalande version av Ljuda med Boo! I samarbete med brittisk logoped samt australisk-svensk engelskalärare som förhoppningsvis ska ge tummen upp åt min svengelska.

Vi lämnade Mona i morföräldrarnas försorg och drog söderut till IKEA för att shoppa badrums- och garderobsinredning. Besöket inleddes förstås med en klassiker.

Inte riktigt likt rivningshysterin i klarakvarteren på 50- och 60 talen så fortsätter jag slita bort trä från väggarna. Nu blottas till exempel tapeten i hallen. Raka linjer, vinklar, struktur, mellanrum, mörkt, ljust. Snart ska även den bort.

Rivningshysterin fortsätter. Bort med en vägg mellan hall och kök, ty dörren mellan ditos ska bli en vägg när hantverkarna kommer nästa vecka och börjar bygga om vår toa till ett fullblodsbadrum. Spännande!

Så. Nu börjar vi gräva.

Nu börjar vi inse hur [svordom] stort badrum vi kommer att få. I alla fall jämfört med skrubben innan. Fram tills dess lever vi på undantaget.

Den tillfälligt nya världsordningen gör en del förvirrade. Han står och glor länge, länge på plasten och det som skymtar bakom. Vad sjutton är det som händer?

Det händer grejer. Ett golv att gå på. Väggskivor att ta på. Inbyggda el- och vattenrör. So far har snickaren gjort ett utmärkt jobb. Metodiskt och noga. Professionellt och seriöst. Inget flams och trams.

Skåda vår blivande nya hall:

Skåda fotvärmen:

Skåda febern:

Äntligen hade mattan kommit. Underbart fri från PVC och mjukgörande ämnen. Enligt mattläggaren var den lite jobbig att få på plats, men den skulle hålla i evigheter, trodde han. Bra.

En helt vanligt torsdag kör man 13 mil tur och retur till IKEA i Umeå för att köpa en kommod som bättre passar det handfat vi, tillsammans med en kommod som inte passar nyss nämnda handfat, inhandlade för flera veckor sedan.

När man är osäker på om den 20 år gamla häftgrunden (till vänster i bild) står sig än idag, då går man till färgaffärn och frågar. Samt köper en burk svindyr kviststopper. Fem j*vla lager att pensla på, vara saker från tre olika burkar, bara för att få en ynka dörromfamning beständigt vit. Rent och skärt vansinne. Målning är tamejtusan inte någon favorit när det gäller husfixning.

Efter en liten skidtur i sexgradig värme stannar jag upp och betraktar vårt hus nedifrån bryggan. Ja, det ser mycket större ut från den här sidan. Och ja, inom några år har vi förhoppningsvis  förlängt två tredjedelar av gaveln (inkl nock) så långt som den hembyggda altanen sträcker sig.

I väntan på dubbelkalas på eftermiddagen bygger vi en hyfsat stor snölykta. Hon strör lite lössnö på toppbollen. Sen är den fulländad. (Bortsett från frånvaron av ljus inuti.)

Idag fraktades den gamla toadörren bort (tillsammans med ytterligare tre andra). Här är den framför den nya. Och vi undrar hur vi bar oss åt att ta oss in på toa förritin. Den Långa Rödhåriga reflekterar över att vi måste ha gått in i sidled för att klara det. Och det är ett under att jag inte slog i min hjässa fler gånger än jag faktiskt gjorde.

Den här killen är inte så hysterisk som han ser ut. Nytt sedan förra veckan är att han numera även kan prata engelska. Finns i en appbutik eventuellt nära dig. (Androidanvändare må vänta ett litet slag till pga föreliggande tekniska svårigheter.)

Ett golv in the making. Och en gipsskiva (utanför bild), redo att sättas fast på en före detta dörr till hallen. Vi börjar se ljuset i tunneln.

Idag har svärfar svurit (eller i alla fall muttrat) över en del incidenter under golvläggararbetet, men det mesta löste han till slut alldeles galant. Nu har vi Drängsmarks varmaste golv utan golvvärme. Imorgon ska vi kleta tapetklister på väggarna (utan att för den skull sätta upp några tepeter).

Temat för dagen är tapet. Det var sannerligen dags att göra klart den biten. Nu återstår bara ett sista varv vitfärg på en ruta i taket, fixa till taklisterna, golvlister, dörrfoder, fönsterfoder, garderobvägg, skjutvägg framför nyss nämnda, loftsäng samt nån slags lösning att kunna ta sig upp till den. Det fixar vi på en vecka.

Här förevisar hon insidan på fronten av en framtida knipholk. För att de små liven, när de vuxit sig tillräckligt stora och är nyfikna på världen därute, lättare ska kunna ta sig upp till utgången, klumpflaxa ner på marken och strutta bort till vattnet för en första simtur med päronen, så har vi satt dit några tvärslåar, som en liten stege. Snällt va?

Upp med holken, och in med lite halm på botten. Och slaska på en massa lervatten på utsidan för att öka chansen att de faktiskt flyttar in någon den här säsongen.

Tur att åtminstone ett byggvaruhus har öppet på 1:a maj, så att man, istället för att demonstrera sina sympatier och ställningstagande, köpa reglar och plank att bygga loftsäng av.

Jag hittade en åtta millimeter list att sätta mellan väggen och ribbornas slut. Det blir bra det.

När dagsverket på en slutkörd kontorsstol nere i källaren är över och en sen middag är avklarad, ja, då är det dags att stå ute mellan två sjöar och såga till lite ribbor till en loftsäng. Nu skymmer det inte förrän vid niotiden, och när trafiksuset tystnar träder fåglarnas lekljud fram på avstånd. Sämre kan man ju ha det.

Man måste kunna ta sig upp i loftsängen om man ska kunna nyttja den. Farsan ritar och bygger en stege.

Bara för att jag missat EFOD två dagar i rad blir det tre bilder idag:

En hyfsat stor och duktig kör ska åka på kort ”turné” i Amsterdam och kommunen sponsrar med t-tröjor.

Nu har vi förvägrat henne fortplantningsförmågan. Och som tack för detta måste hon ha plastkrage i tio dagar. Den riktiga belöningen blir efter dessa tio dagar, då en helt ny värld (utomhusvärlden) ska öppnas för hennes ögon.

Äntligen kan hon klättra upp på egen hand. Nu måste vi måla fanskapet.

Hon och W sitter och betraktar dagsverket, nämligen en redig beskärning av snöbollsbuske. W gjorde själva jobbet, medan hon ägnade sig åt riklig verbal ”support”.

Hon går över lik för att uppnå det absoluta myset med plattan i studsmattan. Först var det en kudde med filt, sen behövdes två mjukisdjur som sällskap, ty farsan och morsan kunde man inte lita på då de höll på med trädgårdsarbete, sen behövdes det två kuddar till för optimal huvudvinkel, sen behövdes det en filt för att dämpa ljuset, ty utomhus är det svårt att se vad som händer på skärmen, sen tog jag den här bilden, sen behövdes en till filt att hänga över taket på studsmattan, ty bara en över huvudet och knäna fungerade inte, sen behövdes ytterligare en filt för två filtar över studsmattan räckte inte… Slutligen bökade hon med sex stycken filtar med vilka hon försökte täcka så mycket ljusinsläpp som möjligt. Jag tror hon hann med ungefär två minuters effektiv speltid innan hon gav upp och gick in och klättrade upp i nya, färdiga loftsängen och spelade där istället.

Hon är den mest enträgna person jag känner.

Här kommer Rickard med en lekstuga. Sådärja, då har vi skaffat oss ännu mer jobb i sommar!

För att effektivt kunna bygga två flytbryggor så behöver man en sågbänk till kap- & geringsågen. Så då bygger man en.

Om man för en stund inte har något att göra uppe i trädgården så kan man alltid falla på knä och gräva i gräset. Där hittar man nämligen oändligt många flera decimeter långa smörblommerevor som växer tätt, tätt nära marken, under all övrig gräsvegetation. Lycka är när man lyckas hitta en reva som lossnar från marken, bit för bit, alltmedan man pillar upp den. Typ som när man river bort dött skinn från huden eller torkat, löst klister eller… well, you get the grip. Det blir som en drog. Det härliga är att det finns hur mycket revor som helst att dra loss.

Inspirerade av programmet Sommarlov, där de idag hade en gubbe som tipsade om hur man kan bygga sin egen vattenkikare, byggde vi vår egen vattenkikare av ett modernt mjölkpaket (skruvkorksvarianten), lite plastfolie och silvertejp. Sikten genom folien var sådär, men det dög som förstagångsprojekt. Mona spottade några av hennes nya kompisar, de hundratals grodynglen som verkar trivas runt vår slitna brygga.

Nästa gång gör vi en ny kikare  av avloppsrör, plexiglas och silikon.

Brygga nummer ett är snart färdig, lite trallvirke kvar. Brygga nummer två är på gång. Gamla bryggan (den sjunkande) ska slaktas och kanske bli till höns- eller ankhus eller trädkoja eller whatever.

Den sista färden.

Upphuggning.

Ute förberedde vi brygga nummer två för sjösättning.

Samtidigt, inomhus, var förberedelserna i full gång för kvällens ös.

En ny ordning i appen kräver en ommöblering i koden och dagarna ägnas åt att skissa fram nya lösningar. Men en paus behövs för att sträcka på benen. Lämpligast görs det framför en egenhändigt ihopsnickrade sågbänken. Trall sågas till rätt längder.

Brygga nummer två. Det går sakta, sakta framåt…

Jag sket i ryggsmärtan idag och gav mig i kast med att avsluta två projekt. Och såsom Tom Hanks på en öde ö vrålar ”I HAVE MADE FIRE!” så skulle jag kunna ha vrålat ”I HAVE MADE A BÄNK AND TVÅ BRYGGOR SOM SITTER IHOP!”, men jag nöjde mig med en fruktlös men mysig metstund med Mona.

Jag kunde även ha skrikit ”I HAVE MADE A KATTLUCKA!” (utan själva luckan) men det gjorde jag inte heller.

Produktionen fortsätter… En massa vokal-konsonant-stavelser är färdiganimerade, men många behöver spelas in på nytt (med efterföljande tajmingjusteringar). Det är bara att invänta normal röstklang. Just nu låter den lite tilltäppt.

Röjning längs stranden pågår. Det kan lätt bli som en sal mellan sjö och backe, med glitter och sol som strilar uppifrån och från sidan. Vi måste bara röja lite mer.

Med några långa brädor, såpa, en halvbra vinch, en halvbra domkraft och lite jävlaranamma så har jag och svärfar lyckats göra den här skittunga pjäsen en långsideslängd och två kortsideslängder på en varierat sluttande gräsmatta. Det tog sju timmar.

Nu gör jag sånadär manliga saker igen. Sågar och kapar.

Tältet, som vi hade lagt över lekstugan för att få till en okej atmosfär för målarfärgen att torka i, blåste av medans jag lade på sista lagret. Men det gjorde väl inget, ty i blåst och hyfsad höstvärme så torkar färgen som den ska.

På dagen kan man nu njuta av en nymålad lekstuga (i samma kulörer som det stora huset). På natten kan man observera hur ljuset inifrån skiftar i alla regnbågens färger.

Efter middag och före resa till staden för körövning klämmer vi in en stund pärlplattelek. När hon gjort klart sin fjäril konstaterar hon att hon inte haft någon användning av hudfärg och stänger korken.

Idag har jag varit sådär manlig igen. Den bitvis ogenomträngliga skogen mellan hagen och bäcken ska bli trevlig igen. Man ska kunna gå där utan risk att få en pinne i ögat. Men ska kunna föreställa sig hur det såg ut där förr i tiden, då här fanns en eldriven kvarn modell större. Bort med sly, sly och mera sly. Efter det tar vi itu med de lite större träden, i alla fall de man kan fälla själv mwd hjälp av en enkel elkedjesåg. Det blir fint det!

Idag har jag gjort manliga saker igen. Ett antal tallar längs vägen måste fällas. Sagt och gjort.

Ett av säsongens sista stora utomhusprojekt har varit att rensa denna fina strandkant från sly, sly och åter sly. Det blir fint här när vi har ett snötäcke och is på tjärnen, för att inte tala om när det grönskar nästa vår.

Den Långa Rödhåriga och Mona var ute på en skogspromenad, plockade hem saker man hittade i skogen och ägnade sig åt den nya trenden – att göra en mandala av vad som helst. Fint.

I elfte timmen blev denna klar. Vi har inte köpt någon choklad- eller PIXIbokjulkalender i år. Den här innehåller veckopeng, lördagsgodis, dockhusinredning, glitterfärg, små gulliga djur och lite annat.