Efter tolv kilometers grusvägstrampande var jag äntligen framme. Jag hade länge funderat över hur det ser ut i/vid/på Vackerliden, en plats utan några speciella kännetecken på kartan, annat än glesa höjdkurvor med fem meters ekvidistans, samt några närliggande sankmarker:

Men kartan berättar långtifrån allt, och någonstans ifrån måste Vackerliden ha fått sitt namn. En vacker sluttning. Vad är vackert med den? Jag stannade nedanför och gick en bit upp i skogen. Ett gammalt kalhygge. Några stora stenblock. Inga vattendrag just där, bara platt sluttande mark med ungtallar eller gammeltallar, några björkar. Jag cyklade vidare, svängde av uppåt norrut på en anläggningsväg avsedd för  avverkningsmaskiner vad jag antar. Efter högerkroken, vid återvändsgränden, en skogskoja på hjul, ett kalhygge. Och en utsikt. Ner över Villtuvmyran, Svartbäcksmyran, Stormark och Rangelberget.

Fin utsikt förstås. Men en vacker lid, jag vet inte… Kanske är det vackrare uppiskogen längre norrut, vid bäcken från från Träskmyran. Men oddsen för det? Nja. Jag äntrade cykeln och rullade hemåt.

Vackerliden. Ett fint namn på en till synes hyfsat anonym plats. Eller? Hur tar jag reda på mer?