Nu är det årets fest för sidensvansarna. Rönnarna är överfulla av röda bär och då kommer dom i ett hundratal. Sitter ytterst på de svajiga grenarna och sväljer bäreb, ett och ett. Och det behöver de, inför vintern. Men för en del blir det bara för mycket. Den här krabaten satt idag just nedanför entrétrappen i några timmar. Eventuellt hade den i fyllan flugit mot ett fönster. När jag tyckte det var dags att flytta på den, för sin egen skull, flög den iväg till närmaste träd.

Det kan man tycka lät som en lustig historia, men på gräset, ganska långt ifrån närmaste träd, låg en livlös en. Den fick jag lov att bära bort, stackarn. Kan sidensvansar verkligen äta ihjäl sig på rönnbär?