Fredagen den 7 september 2001 - Söka

Arbetslös, jojo… Mycket tid över till att skriva dagbok, jojo…

Mycken tid går åt till att ha ångest över sin fritid. Ångest
över att snart vara en börda för Malin. Ångest, ångest,
ångest. Så fort jag sätter mig framför ett spel eller ett
avsnitt Star Trek mitt på dan, ploppar en ängel med djävulshorn
upp ovanför min skalle och säger: "Hörru, du måste söka
jobb, söka jobb, söka jobb, söka jobb…"

Och så mår jag dåligt. Lite bättre blev det när jag
äntligen fick besked från A-kassan om att jag får ersättning.
Fast lite sämre blev det genast när jag konstaterade att det blir 245
kronor om dagen (ca 3800:-/mån). Och ännu lite sämre blev det
när jag äntligen lämnat in socialbidragsansökan. Fast sen
blir det bättre när jag funderar lite över det där och rycker
på axlarna med tankarna: "Äh, jag blir nog inte beviljad bidrag…".
Detta på grund av att jag och Malin enligt systemet är gifta,
eftersom vi är sambo, och därmed är alla hennes telia-aktier även
mina, och då behöver jag inget socialbidrag. Jag kan ju leva på
Malins telia-aktier…

Däremot ser Socialkontoret säkert till så att Skebo granskar våra
hyreskontrakt en gång till, ringer skolan och kollar en sak och vräker
mig sedan eftersom jag fortfarande bor i studentlägenhet fast jag inte är
student.

Fast jag vet att jag inte ligger på latsidan. På två veckor
har jag skickat iväg 13 jobbansökningar, inklusive en rekryteringsfirma
för mediabranschen.


Tisdagen den 11 september 2001

Nu måste jag ta mig i kragen! Det har gått sex timmar sedan jag steg
upp ur sängen och det känns inte som att jag fått ett endaste
dugg gjort. Måste nog se upp med att ta det för lugnt. Måste
se till så att jag inte faller in i nån slags arbetslöshetslugn,
att det blir vardag av att sitta hemma och inte göra ett dyft. Vad har jag
gjort idag egentligen…? Jo:

* Letat lite i Arbetsförmedlingens platsbank. Hittade inget av intresse.
Uppdaterade mina uppgifter i sökandebanken. Antal företag som tittat
på mina uppgifter: 0.
* Uppdaterat mina uppgifter hos JobLine.se. Antal företag som tittat på
mitt CV där: 0.
* Beställt minne och grafikkort.
* Surfat runt och letat efter Adobe LiveMotion. Hittar till slut en tryoutversion
på deras egen hemsida. Länken är däremot död (vilket
jag senare förstår beror på att datatrafiken över atlanten
är fullt belastad). Tänkte lära mig lite om Flash… Macromedias
Flashprogram verkar lite rörigt, och Adobe kör ju med sitt bekanta gränsnitt,
så jag vill testa det.
* Läst lite nyheter.
* Skickat tackannonsen för rikslägret till Norra Västerbotten.
* Skrivit dagbok.

Allt detta på sex timmar! Tack gode g*d för vi har internet hemma!

Nu ska jag ut och cykla lite.

Lite senare

Nä. Nån cykling blev det icke. Jag laddade upp ovanstående
inlägg cirka 15:30. Sen tog jag ut lite matrester ur mikron för att
snabbt slänga i mig det framför tvn. Tio minuter senare sitter jag i
soffan och darrar i hela kroppen.

Det första jag ser är George W. Bush som säger: "Two airplanes…
have crashed… into the World Trade Center…" Det andra jag ser är
två kända byggnader och svart rök. De har ännu inte kollapsat.


Onsdagen den 12 september 2001

Ren och skär ondska.

Det symboliserar de människor som tänkt ut, planerat och utfört
detta dåd. Det handlar om den absoluta fanatismen. Dessa människor
har, tänk, i en modern värld, en så djup övertygelse att
de genomför en sådan här fruktansvärd självmordsattack.
För att de ser sin sak som det enda rätta, att de kan dö för
den. Och vilken sak? Jag har svårt att förstå vad de vill uppnå
med detta. För dem, handlar det om politik? Religion? Vad?


Lördagen den 15 september 2001

Känner ett obehag. Går omkring och känner mig vilse. Orolig. Vet
inte riktigt vad det kan bero på. Förmodligen har det flera bidragande
orsaker. Det som hänt i New York de senaste dagarna, det som händer
och inte minst oron för vad som ska hända i framtiden. Monster som kläcks
och föder ett helvete för de små människorna.

Tillsammans med mina egna bekymmer, vad ska jag göra? Vill inte hamna i någon
arbetslöshetskoma, apati över min egen jobbsituation. Kan ju strunta
i alltihop egentligen. Allt känns så väldigt nära, men ändå
så långt bort.

Ibland känns det som jag är instängd i en liten låda och
kommer inte ut, samtidigt som den faller, faller…



Torsdagen den 20 september 2001

Det sägs att tiden går fort när man har roligt.

Tiden går fort även när man ständigt måste hålla
huvudet över arbetslöshetskoman.

Självförtroendet går i botten. Kan jag nåt? Är jag
bra på nåt? Kan jag sälja mig själv? Hur få människor
som inte känner mig att förstå vad jag duger till?

Nu ska jag gå till arbetsförmedlingen för att få råd
och stöd, om det finns något jag kan göra för att få
in pengar. Det gör inte allt ovanstående bättre precis. Speciellt
inte när jag inte är säker på mig själv, att jag inte
vet precis vad jag ska kräva av dem.



Lördagen den 22 september 2001

Kräva av dem??? Vad är det för dumheter jag skriver? Vad
är det för service som arbetsförmedlingen erbjuder, som jag inte
kan göra själv? Inte mycket… I feel veeery studip.

Jaja, här är en händelse som mest gjorde mig glad idag:

Efter en liten motionsrunda cyklade jag in till stan för att gå på
Systembolaget och köpa ett par Killkenny åt Dan som inte kunde gå
ifrån butiken han jobbar. Efter att äntligen ha hittat ölen så
går jag till kassan för att trängas med Skellefteås lokala
a-lagsmedlemmar. Och tanten i kassan frågar efter leg, något jag överhuvudtaget
inte tänkt på att ta med mig. Det enda jag har tagit med mig hemifrån
är hemnyckeln.

"Ja, du ser allt lite ung ut", säger hon. Jag hinner inte bli besvärad
eller sur. Nu blev jag bara glad. "Tack!" säger jag glatt. Det
känns som någon hårdflörtat med mig och jag spritter av
lycka! Jag som lite ångestfyllt fyller trettio om ett halvår. Naturligtvis
får jag ju inte köpa nåt, men det gör inget, jag träffade
Jeanette precis innan. Så hon "köpte ut" åt mig.

Ett milsbrett leende fyller mitt ansikte en bra stund därefter.



Torsdagen den 27 september 2001

Nu är det torsdag och är fortfarande förundrad över att tiden
går så fort, fast jag inte har roligt.

Idag har jag börjat söka jobb på Obs! och ICA och konsum, alltså
mindre "kvalificerade" arbetsuppgifter. Inget napp någonstans.
Nästa vecka lutar det åt att jag vänder mig till kommunen och
frågar om de har något städjobb åt mig. Kul, kul, men jag
måste verkligen få in pengar. A-kassans 175 spänn om dan (endast
vardagar) är inte så mycket att hurra för… Nu lever jag på
Malin och det är väldigt, väldigt frustrerande.

Men imorgon ska vi ut på adventure. Vi har hyrt en sprillans minibuss och
ska köra till Laxsjö i närheten av Östersund för att
se på bio, bio, bio. Årets bästa biofilmer och några förhandsvisningar.
Garanterat ett av årets höjdpunkter!

Återkommer med rapport om vilka filmer som visades…



Torsdagen den 4 oktober 2001

Ah, nu vet jag, tiden går fort även när man han ångest…

Bygdegårdarnas riksförbund anordnar varje år filmvisningsdagar
i någon bioutrustad bygdegård i Sverige. Denna gång i Laxsjö
i Jämtland. Här är de filmer jag såg under den gångna
helgen:

Amelie från Montmartre
(förhandsvisning)
Helt underbar fransk komedi av mannen som gjorde Delikatessen, De Förlorade
Barnens Stad och också tyvärr Alien: Resurrection. Handlar om den lite
naiva, söta och oskuldsfulla Amelie som lever i sin egen värld, en värld
som inte är alltför rolig eftersom hon är rätt ensam. Men
så upptäcker hon sin förmåga att hjälpa människor
på sitt eget lilla sätt och på vägen upptäcker hon
kärleken. Filmen har nått kultstatus i Frankrike. Jätteroliga
biroller och vackert foto. 5 silverfiskar.

Cecil B. Demented
En platt-på-magen-djupdykning efter förra filmen. Påfrestande
skildring (en komedi, faktiskt!) om hur en biografföreståndare och
hans kompisar på en galapremiär med våld kidnappar Melanie Griffith
och tvingar henne spela huvudrollen i en anti-hollywood-mainstream-film. Osannolikt
dålig humor. Alla vill ha sex med alla och folk skjuter ihjäl varandra
till höger och vänster. 1 silverfisk

State and Main
Med Williams H. Macy, Alec Baldwin, Charles Durning, Sarah Jessica Parker. Om
ett filmteam som kommer till småstaden för att med invånarna
hjälp film några scener, något som var lättare sagt än
gjort. En nyckelbyggnad har brunnit ner, stjärnan kan inte hålla sina
fingrar i styr från den unga tjejen som jobbar på hotellet och invånarna
är inte lika tillötesgående som de trodde. En jämn film,
utan några toppar. En film att glömma bort. 3 silverfiskar.

Serverat
Utspelar sig på en restaurang under en kväll och skildrar gästerna
och mötena mellan dessa. Medryckande, engagerande. Förvånandsvärt
spännande film. 4 silverfiskar.

Aberdeen
Handlar om dottern, framgångsrik London-advokat, som åker till Norge
för att hämta sitt alkoholiserade vidro till far, fruktansvärt
bra spelat av Stellan Skarskård. De har inte haft kontakt på tio
år, och ska tillsammans resa till Aberdeen i Skottland där hennes mor
ligger på sjukhus. Ingen lätt uppgift, men de kommer närmare varandra
under resans gång, särskilt som hon inte är utan problem hon heller.
Väldigt, väldigt bra, även den kvinnliga huvudrollen, Lena Heady.
En film att må bra av efteråt. 4 starka silverfiskar.

Legally Blonde (förhandsvisning)
Om den "dumma" blondinen som ger sig fasen på att få plugga
juridik i Harvard och lyckas där, eftersom hennes pojkvän (som ska börja
plugga där) dumpar henne strax innan, just för att hon är blond
och inte passar hans mall. Det här är en typisk collegefilm, så
man ska ta den för vad det är. Men förvånadsvärt bra.
den börjar rätt tramsigt (mycket smink och kläder och sånt…),
men man bedövas liksom av tramseriet och så blir den något seriösare
och då är man fast. Och den passar båda könen, killar kan
gilla den för att det är fina flickor med, och tjejer kan gilar den
för att den är… tjejig. 3 silverfiskar.

Fish’n’Chips
Jag undrar varför den svenska titeln har blivit "Fish’n’Ships"
när den i original heter "Saltwater". Inte första gången
svenskarna döper om filmer… Drama om om en familj och dess omgivning i
en sömnig engelsk hamnstad. Alla har problem på sina sätt, ekonomiska,
kriminella… Underhållande, men har sett det förr. 3 silverfiskar.

I andras ögon
Så här tre dagar senare har jag nästan glömt vad den här
handlade om. Jo, om några vuxna människor (ingen i hela filmen tycks
vara under 35 år) som träffar varandra hit och dit. En korkad men söt
gammal företagsledare försöker vara kulturell. En livvakt till
företagsledaren snor sin naive kompis eventuellt framtida flickvän.
Typisk Short-Cuts-historia med personer och deras kopplingar mellan varandra.
2 silverfiskar.

The Deep End (förhandsvisning)
Ologisk historia om en god mor som försöker röja undan bevis för
ett mord som hon tror hennes son har begått. Bygger på obegripliga
handlingar som bara irriterar när man ser dem. Väldigt snyggt foto dock,
men halvdana skådisar. 2 silverfiskar.

Rush Hour 2 förhandsvisning)
Supersmidiga Jackie Chan tillbaka tillsammans med "västs kvickaste munläder"
Chris Tucker. Mer koncentration på Tuckers munläder än Jackies
kvickhet, än förra filmen, annars känns det som om mycket upprepas.
Men det gör inte så mycket. Jag gillar Jackie Chan. Det är bra
underhållning utan att vara för våldsam. 3 silverfiskar.

Moulin Rouge! (förhandsvisning)
Medryckande! Inspirerande! Färgsprakande! Helgens höjdpunkt! En del
blev chockade över att de sjunger Madonna, Elton John och Christina Aguilera
på 1800-talet men det här är show! Och Nicole Kidman och Ewan
McGregor kan sjunga! En riktig saga om Sanning, Skönhet, Frihet och framförallt:
Kärlek. 5 silverfiskar.



Måndagen den 8 oktober 2001

Jahapp. Då var det måndag igen. Satt till sent och slöade framför
teven igår kväll. Men när jag stängde av teven gick jag inte
och lade mig, nej, då satte jag mig framför datorn för att utan
några som helst mål surfa runt. Och tiden gick… Det var som att
jag drog mig för att lägga mig, så att jag skulle vakna upp till
en ny måndag.

Vaknade halv tio, men när jag klev upp då ville jag liksom inte acceptera
att det var en ny vardag. Så jag gick lade mig igen, för att sova ytterligare
en timme.

Och nu sitter jag här igen. Klockan är halv ett, jag har precis ätit
"frukost" och tänkte hurtigt ta å ringa ett par nyttosamtal.
Men mellan tolv och ett är det lunch, så ingen går att nå.
Och jag sitter här och stirrar in i skärmen ytterligare en stund.



Tisdagen den 9 oktober 2001

Vad är vitsen? Bör jag se långsiktigt eller kortsiktigt på
mina handlingar? Vad är viktigt i livet? Vad är rätt väg?

Satsa på förhållanden?
Vara singel?
Byta vartannat år?
Skaffa hus och barn?
I stan eller på landet?
Åka buss?
Eller bil?
Skaffa hund och katt?
Börja rida?
Fortsätta studera?
Jobba? Med vad?
Åka utomlands?
Stanna på landet och jobba i affär?
Spela spel på palmen?
Gå i skogen och plocka svamp?
Lyssna på Bo Kaspers Orkester?
Tjäna pengar och köpa saker?
Njuta av livet billigt?
Eller leva på andra?
Hålla upp dörren för efterföljande?
Sköta sig själv och skita i andra?
Bli religiös?
Gå på krogen och festa loss varje lördag?
Gå på bio?
Se på bingolotto?
Följa nyheterna noga varje dag?
Strunta i vad som händer i världen?
Skaffa många nya vänner?
Vara nöjd med dom man har?



Onsdagen den 10 oktober 2001

Lyssnade på en låttext idag:

Skriv en bok som alla läser
Ge pengar till ett institut
Gör en sång som barnen sjunger
när
terminen tagit slut
Sy upp en kollektion med kläder
Ge ditt namn till ett gevär
Var det extra i parfymen
det
som vackra kvinnor bär
Säg ett ord som blir bevingat
Sätt en flagga på en topp
Spring på under tre minuter
ett
femtonhundrameterslopp
Korsa apor med kaniner
Och få ett pris ur kungens hand
Rita hus som står för evigt
Vi kommer alltid att leva
Vi kommer aldrig att dö

Bo Kaspers Orkester – Vi kommer aldrig att dö.



Torsdagen den 25 oktober 2001

Oj, det verkar bli mycket naket i "Veckans Bild". Trenden är tydlig.
Och det är bara nakna karlar hittills. Vart ska det bära hän, månntro?
Framtiden får utvisa…

Har varit nere i södra Sverige för några dagar. Första dan
åkte vi direkt ner till östra Östergötland för att gå
på sjttitalsfest. Alla hade fula kläder på sig. Usch.

Sen åkte vi å hälsade på min äldre bror och hans barn
och blivande fru som fyllde år. Trevligt, fast min bror var väldigt
frustrerad över att inte få se Hammarby vinna sin första seger
i… öh, fotboll… nånting. Stort var det i alla fall, och han kunde
inte se det eftersom det var födelsekalas just den dan. Jobbigt.

Övernattade på Hotell Mamma i Skogås och åkte till Dingtuna,
Västerås på måndagen för att hälsa på Sara
Pettersson där hon bor med karl och nyinskaffat hus och barn. Snacka om mysigt!
Suck. Det var nästan som att man avundades…

Sen en heldag och helkväll i Stockholm. Tröttnade på följa
efter en frustrerad skoletar-Malin i city så jag gick på museum istället.
Kvällen avslutades med fika med David, Tapas med Malin, Björn, Inger,
Calle, Kenneth. Väldigt gott. Och pub efter det.

Kände mig dock lite konstig när kvällen var slut. Satt mest tyst
och lyssnade på diskussionerna och undrade var jag hörde hemma.

Vilsen.



Lördagen den 27 oktober 2001

Nu har vi alldeles nyss betalat månadens räkningar. Urk. Nu är
jag skyldig Malin nästan sjutusen. Känner jag mig trängd eller?

Men på måndag kommer den nya datorn, då jag väl dränka
mina sorger och ekonomiska bekymmer i den. Fast den har jag köpt på
lånade pengar. Inte bra, inte bra…

Å andra sidan ska jag på jobbintervju på måndag också,
hos MDI här i Skellefteå. Jag är inte helt hundra på vad
det innebär, men dom arbetar med butiksreklam och dom söker en grafiker.
Så det gäller att göra ett så bra intryck som möjligt
så jag får in en fot i branschen och jobb och pengar så att
jag kan betala av mina skulder på allvar. Spänningen stiger…



Lördagen den 3 oktober 2001

Varje gång jag går igenom hallen, förbi dörröppningen
till datarummet slänger jag en kärleksfull blick på datorn och
det som eventuellt på skärmen, om det rör sig om Maya-skärmsläckaren
eller nåt annat.

Äntligen lycklig ägare till ett redskap jag vet att jag kommer att ha
mycket, mycket glädje av. Tänk att slippa trängas med Malin framför
hennes dator. Tänk att äntligen få kunna vara kreativ på
egen utrustning!



Måndagen den 5 oktober 2001

I mars fyller jag trettio.

Jag känner efter ibland om jag börjar få en kris. Hur jag känner
efter? Jo, jag noterar att jag funderar på en del saker, som till exempel
hur gammal man bör vara för att skaffa barn, jag jämför med
andra i min ålder, hur "långt" de har kommit i sina karriärer
och liv, jag jämför med andra som kommit lika långt i sina "karriärer"
som jag, hur gamla de är och så vidare.

Fast så kan jag ju inte tänka. Jag kör mitt race.

Jag var alldeles nyss ute och joggade, förlåt sprang… Herregud
så andfådd jag blev. Men jag sprang faktiskt, gick inte. Inte
så mycket i alla fall.

Häromkvällen, när jag hade gått och lagt mig, kände
jag en sak som jag inte lagt märke till förut. Jag låg på
sidan och kände på min mage. Till min fasa var det mer mage närmare
sängen än på ovansidan. Jag vände på mig. Förhållandet
sida-mage-storlek hade bytt plats. Jag höll andan. Den hängde.

Vad visar detta? Är det här av betydelse för något? Jag
är kluven till hur jag ska se på saken. Är det en trend i livet
eller helt enkelt ett resultat av för mycket pepparkakor, gelégrodor
och för lite motion?



Torsdagen den 8 november 2001

Inatt drömde jag att jag återbesökte min gamla låg- och
mellanstadieskola i Skogås. Den var ombyggd till att även innehålla
värsta köpcentret med en stor mataffär i fokus. Där jobbade
min gamla mellanstadielärare, Marianne Trawén. Hon såg precis
likadan ut som förr, och sa ungefär samma saker, som till exempel "Vad
SYSSLAR ni med?!". (Jag tror hon gillade det ordet: ’sysslar’. Fast hon kände
inte igen mig. Kändes konstigt. Fast det har ju ändå gått
mer än tretton år, så varför skulle hon?

Åsså har jag dåligt samvete över att det jag fruktade skulle
ähnda har hänt. Det har gått två veckor sedan jag gjorde
en ny "veckans bild". Jag som trodde att kreativiteten skulle blomstra
när väl hade fått min nya dator…



Lördagen den 10 november 2001

Nää, det här går ju inte.

Den blir ju bara större för varja dag som går.

Nåt drastiskt måste göras.

Magjympa.



Söndagen den 18 november 2001

Känner mig jättedålig. Jag skriver inget här, jag lägger
inte upp några nya bilder på Veckans Bild… förlåååååååt!

Det finns så mycket annat roligt att göra när man har ny värstingdator.



Måndagen den 19 november 2001

Äntligen en ny bild i Veckans Bild. Och det bästa av allt: den rättfärdigar
alla ursäkter för att få vara densamma!



Fredagen den 23 november 2001

Nu är klockan halv fem. Jag har suttit framför burken hela dan och pillat
på den där EMC on SITE-grejen skolan vill att jag ska göra åt
dom. Bra med extraknäck, bra att de var så nöjda med vad jag gjorde
sist att "anlitar" mig igen. Att dom anlitar mig för att jag så
otroligt mycket billigare än den reklambyrå dom anlitar i vanliga fall
är en helt annan sak. Jag har krävt lite mer ersättning än
sist, vilket jag får. Good.

Men det är inte så här jag vill leva.
JAG VILL HA ETT RIKTIGT JOBB ATT GÅ TILL!!!



Å idag fyller Huddinge Vi Unga 30 år. Fan. Glömde skicka grattiskort,
nu när jag inte är där på jubileumsfesten.



Söndagen den 25 november 2001

I Skellefteås inre stadsdelar (centrum alltså) var det idag skyltsöndag.
Det innebär att alla affärerna i stan visar upp sin julskyltning och
skellfteborna går man ur huse för att titta. Saken är den att
det är söndag och då har alla affärerna dessutom stängt.
På nåt sätt känns det meningslös att locka folk att
komma och titta på julskyltningen en speciell dag när dom ändå
har stängt.

Fast å andra sidan kan man göra sig av med pengar på alla stånden
som varenda högstadieklass ställt fram där de säljer lussekatter,
negerbollar (förlåt, men jag har lärt mig att det heter så),
glögg och öh, 20-pack servetter

Men de två populära galleriorna, Arkaden och Vintergatan hade öppet,
fast affärerna där inne hade också stängt. Förutom ICA
Supermarket. Och överallt hör man snuttegullig och ljuvlig julmusik.

Urk.



Onsdagen den 28 november 2001

Nä. Nåt MDI blev det inte. Ringde igår och frågade, och
fick veta att jag inte var med bland de som skulle få komma på en
sista intervju. Jag tackade för visat intresse och pikade lite lätt
för att de inte hört av sig och meddelat detta. Resten av dagen mådde
jag lite smådåligt, men det antar jag är en rätt naturlig
reaktion.


Inga kommentarer...

Någon må ha läst detta.
Men ingen har kommenterat.
Bli den förste!

Leave a comment


» Senaste!




  • Hem