Igår ringde jag ett prank-call till en kompis till en kompis som fyllde år. Vi känner inte varandra:

"Hej, jag heter Gunnar Reinberg och ringer från produktionsbolaget TTIS som producerar program och inslag för bland annat svt. Ursäkta att jag ringer så sent, men vi jobbar kväll nu, vi ska ut och filma nästa vecka och det är rätt mycket att göra just nu. Vi håller just nu på med ett projekt med svt:s Packat och Klart och vi har fått höra att du och en vän brukar företa er resor med speciella landskapsteman på era semestrar, stämmer det? (Födelsedagsbarnet och en vän till honom röstar varje år om ett landskap som de ska åka till under en vecka, och så gör de det, åker runt där och turistar.) Vi är lite intresserade att spinna vidare på det där och se om vi kan göra ett program eller ett inslag om den typen av resande. Är du intresserad av att medverka? Skulle inte du och din kompis skriva ihop ett litet mejl till oss där ni berättar lite vad ni gör, både inför resan och under, och så vidare. Bra! Ta min mejladress och skriv och så hörs vi vidare senare. Adressen är g, r, mina initialer alltså, snabel-a, t, t, i, s punkt s, e. Bra så. Nu måste jag rusa. Hej!"

Han började fnissa lite när vi var på väg att lägga på. Skojigt. Och kanske nyttigt, ifall nån skulle få för sig att göra nåt liknande idag. Dagen ska ägnas åt att sitta på ett bibliotek och plugga inför tentan imorgon… Eller snarare omtentan om tre och en halv vecka.

Måndagen den 5 mars 2007

Min bror, som bor i skåne, har mätt vårens antågande. Han mäter inte snödjup, utan snölängd. Häromdan var den 120 centimeter:

Ett dygn senare hade längden krympt till cirka 50 centimeter:

Där jag "firar" sportlov får man leta efter snödjup mindre eller lika med 120 centimeter.

Lördagen den 10 mars 2007

I brist på annat att skriva om så trycker jag fast en länk här. Klicka, ta tid på dig att läsa och se vad vanliga människor utsätts för, varje dag. Vem påstår att Israelerna är offer?

Muren.

Måndagen den 12 mars 2007

Tänkte jag skulle bli lite… öh… obscen här. Filmen The Departured nedklippt till två minuter.

Länk hittad hos Esbati, som oftast skriver om helt andra saker.

Fredagen den 16 mars 2007

Det är tur att idag är idag och inte igår, ty om idag var igår eller någon annan tidigare dag i veckan så hade jag missat tokintressanta och viktiga lingvistikföreläsningar. Min hjärna är nämligen i skrivande stund fullproppad med en (vad jag tror) seg och slemmig gröngrå massa. Produktionen av denna massa är på topp just nu och rinner ut genom främst ögon och näsa, men det känns som om den snart även kommer att tränga ut genom alla övriga kroppsöppningar som finns. Jag knaprar i mig allt möjligt – Bafucin, Nipaxon, Bromhexin och så fick jag tips om ett panodilpulver som man skulle röra ner i hett vatten och som skulle "lindra smärtan och febern" och lösa upp slemproppen i hjärnan. På påsen står det "svarta vinbär och mint-smak". Om det nu stämmer så var det bland det äckligaste jag druckit den här veckan. Min tipsare sa att någon sagt att "den bästa medicinen smakar illa". Jag hoppas att det stämmer, även om uttrycket är lika dumt som det min dagisfröken en gång presenterade för mig: "Frukt är också godis!"

Det är trettio timmar kvar tills propellern snurrar igång på Pinkerton. Tills dess försöker jag tömma hjärnan på grågrönt slem och istället fylla den med ytterligare utvecklingspsykologi och lingvistik för logopedi. Jippi.

Jag har en känsla av att jag ägnade mig åt en snutt yrande inatt. Det häftiga med det är att jag har värsta basresonansen i talapparaten just nu. Synd att ingen var där och lyssnade. Har du någonsin hört någon yra med trailer-röst? Släng dig i väggen, Pablo Francisco:

Onsdagen den 21 mars 2007

Det grågröna slemmet har antagit fastare form men jag har fortfarande ett fantastiskt brett stämregister. Men det är inte av den anledningen som jag satte på en gammal Tomas Ledin-skiva när jag kom hem. Jag vet inte riktigt anledningen till att jag ägnade kraft åt att leta fram skivan, långt, låångt nere bland skivhyllorna, bland andra obskyra artister jag inte direkt hyllar till höjden. Men ibland måste man väl bejaka sina impulser. Fniss. Min rekorddjupa basröst nynnar till basgångarna.

Igår rakade jag mig. Det var precis två år sedan sist. Också det en impuls kanske, fast övervägd under några timmar istället för sekunder, som impulser brukar vara. (Och för den som trodde det så kan jag tala om att det inte var en olyckshändelse.) Det känns underligt. Naket. Kallt. Särskilt vid varje inandning, för då känner jag tydligt hur kall luft dras in från alla håll runt munregionen. Jag är inte säker på att jag gillar det. Dessutom blev igår jag varse om hur dyrt det är med rakblad. Och så måste man raka sig var och varannan dag – skägget behövde inte trimmas lika ofta. Vidare är det trevligare att pilla på ett skägg än… en naken haka. (Och det gäller alla som pillar på det. :)

Hoppsan. Jag verkar hitta fler nackdelar än fördelar med det här. Kan nån hjälpa mig med fördelarna, tack.

Efter ett litet påpekande att det inte gick att skriva i gästboken om man använder formuläret här nedan så upptäckte jag en liten bugg som jag härmed har rättat till varpå det nu går bra att spy galla över allt jag inte skriver här.

Söndagen den 25 mars 2007

Ställde fram klockan idag. En tydlig känsla av jetlag infinner sig.

Mer angenäm doft under springrundan: Grillad mat.
Mindre angenäm doft under springrundan: Nytinad hundbajs.

Måndagen den 26 mars 2007

Och Leila malde på om hur saker kongruerar med varandra, att infinitiv inte uttrycker tempus eller modus på satsnivå, om substantiviska adjektiviska participer, om prepositioner som ibland kan skiljas från sina rektioner, om äkta bisatsinledande subjunktioner, om adverben (lingvistikens svarta får), om herr Ferdinand de Saussures La Lange och La Parole och om Noam Chomskys orubbliga ställning som lingvistikgud. Trots (eller tack vare?) en halvtimmas paus märktes tunga ögonlock och gungande huvuden från flera studenterna. Det är roligt att se på när huvudena studsar sådär. När Leila kommit till verbellipserna blåste hon föreläsningen över. Överraskande och lite tråkigt, tyckte jag. Tiden går fort när man har roligt. Jag var nog ganska ensam om det, just då.

Tokintressant. Men vad hjälper det – utvecklingspsykologin var också tokintressant, men jag fick ju likförbannat skriva om den tentan.

Torsdagen den 29 mars 2007

Hittade ännu en sånhärninga fjortisenkät:

Smeknamn: Förr i tiden: Saeys, Sajjan, Tompa. Nuförtiden: nej.
Höger- eller vänsterhänt: Visst, jag har en hjärnskada eftersom jag är vänster. Även vänsterhänt.
Favoritgodis: Beror ju på humöret, men schweitzerost… jag menar nöt, är gott.
Är det nåt du absolut inte äter: Banan i tillagad, varm mat.
Musik just nu: Se allra, allra längst ner på den här sidan.
Vad sa du senast: Tack till den sure herrn på Beier Bygg (ska inreda min balkong och är på jakt efter nåt lags mattmaterial att ha på balkonggolvet).
Sommarplaner: Jobba nånstans, resa söderut och norrut.
Är du bra på matte: Allt är relativt.
Fisk eller badkruka: Är Badkruka ett stjärntecken?
Favoritfärg: Alla.
Saft eller alkohol: Saft.
Hur många kuddar sover du med: En. De andra ligger bredvid.
Favoritväder: Underkylt spöregn…
Vilket instrument är vackrast att lyssna på: Duduk, ett armeniskt blåsintrument. Används ibland i filmmusiksammanhang.
Morgon- eller nattmänniska: Varken eller eller både och.
Sparare eller slösare: Tyvärr något lutandes mot slösahållet.
Vem är viktigast för dig: Mina vänner som lyssnar när jag pratar.
Det bästa du vet: Det har jag inte kommit på än…
Det värsta du vet: Det har jag inte heller kommit på.
Bästa film: Mina femmor på Filmtipset.
Tror på liv på andra planeter: Självklart.
Kommer ihåg din första kärlek: Vem glömmer den?
Älskar du henne/honom fortfarande: Näe.
Har du några homosexuella vänner: Hade, men har tappat bort dem.
Ser du på kärleken som ett misstag: Hur kan en del av meningen med livet vara ett misstag?
Framtidsdrömmar: Make people talk.
Teknisk eller oteknisk: Hyggligt teknisk.
Är du kittlig: Nej, men ge fan i att testa.
Snarkar du: Absolut inte.
Stjärntecken: Fish.
Äckligaste insekten: Spindlar.
Största svaghet: Konflikträdslan.
Det här är jag bra på: Lyssna.
Det här är jag dålig på: Förstå?
Lyckotal: 6.
Bästa bok: Finns så många.
Om du fick välja en superkraft, vad skulle du välja: Då skulle jag tillintetgöra människans oljeberoende, girighet, själviskhet och trångsynthet. Vänta… är det en superkraft? Och det var ju flera… Hmm.
Chips, morötter eller godis: Allt.
Sport, A-ekonomi eller barnprogram: Barnprogram.
Har du nån flickvän/pojkvän: Icke för tillfället, nej.
Synliga ärr: På underläppen och vid slutet av höger ögonbryn, men dom syns knappt. Och TBC-sprutan.
Gungar du på stolen: Inte nu längre.
Hur många kusiner har du: Tre, tror jag.
Skulle du någonsin få för dig att hoppa bungy-jump: Aldrig i livet.
Vilken hand håller du gaffeln i: Vänster.
Anser du att man får skylla sej själv om man slickar på en lyktstolpe mitt i vintern: Varför skulle man få för sig att göra det? Vad händer då?
Vilken läsk är godast: Beror även här på humöret, men Coca Cola är gott.
Vad gör du helst?: Vad som faller mig in.
Hur många syskon har du: En och en halv.
Är du allergisk mot något: Fantastiskt fåniga enkätfrågor.
Är du mörkrädd: Nej.
Släpar du fötterna efter dig: Nej. Men jag får stötar likförbannat.
Städar du ditt rum själv: Ja, och den här frågan är den yttersta bekräftelsen på att detta verkligen är en fjortisenkät.
Sjö eller hav: Sjö.
Saltar du på maten: Om det behövs, men oftast är det tillräckligt gott.
Favoritkaka: Morotskaka.
Andranamn: Adriaan, med tre a.
Hur gammal är du: Trettio… fem.
Favoritblomma: Öhm… rosor är fina?
Vilken färg har du på tandborsten: Mörkgrön, ljusgrön, grå, vit.
Favoritlåt just nu: Hm, vad hette den nu igen, jo, Kill Those Stupid Questionaires med The Hicks.
Vad gör du om du får hicka: Slutar tänka på den.
Hårfärg: Mörkblond.
Kaffe, te eller inget: Te.
Pysslar du med nån sport: Skidor, löpning, lite squash, badminton och innebandy var länge sen, tennis är kul, cyklade förr, inlines.
Hatar du dig själv: Ibland. Särskilt nu, när jag svarat på alla dessa dumma frågor.