Men först var jag bara tvungen att åka till Harsprånget igen. I samband med att Sveriges effektmässigt största vattekraftverk byggdes ut på 40-talet byggde man även här ett samhälle för arbetarna. Som mest bodde 2100 personer i Harsprånget. Män, kvinnor och barn. Skola, kyrka, affärer, post, restaurang, biograf, brandstation, lekplatser, tennisbana. Tillgången till nära och billig el gjorde att optimismen sprudlade. När kraftverksbygget stod klart så fanns det fortfarande jobb åt många, så många bodde kvar. I slutet av 60-talet utnyttjade militären samhället till en del några år, och sen byggdes kraftverket ut ytterligare på 70-talet. Men i början av 80-talet flyttade folk ut, byn började rivas och 1985 var allt utom i princip vägnätet utplånat. Hembygdsföreningen i Porjus har idag märkt ut olika platser. Här har vi torget.