Lördagen den 7 september 2013 - Landstingskommunal nivå

Imorgon är det något så ovanligt som en folkomröstning på landstingskommunal nivå. Det är väldigt, väldigt ovanligt, ty det är väl första gången det händer. Vad landstingskommunal nivå nu betyder. Jag tror det heter så för att frågan är riktad till landstinget i Västerbotten men gäller i lika stor utsträckning på kommunal nivå, närmare bestämt i Dorotea och Åsele kommuner. Det som gör den ytterligare unik är att det är första gången en folkomröstning i Sverige handlat om vården.

Jag är egentligen inte så värst insatt, jag tycker aldrig att jag är tillräckligt insatt i politiska frågor, åtminstone inte för att känna mig trygg i att diskutera politik med andra. Tänk om jag har fel? Gud så pinsamt det vore. Samtidigt vill jag på egen hand läsa mig till att bilda mig min egen uppfattning, istället för att låta någon som är oändligt mycket bättre på verbal argumentationsteknik än jag, pådyvla sin politiska uppfattning på mig.

Däremot är jag väl tillräckligt insatt för att gå och rösta, vare sig det imorgon gäller ja eller nej eller rentav en blank röst.

Jag tänker rösta ja. Vad tänker jag rösta ja till? Jo, till denna korta och konkreta fråga: Vill du ge Västerbottens läns landsting i uppdrag att utforma ett åtgärdspaket för hela länet som innebär att Dorotea får vårdplatser med läkarjourkedja som 2011 och att Åsele får en stationerad ambulans? 2011 drogs ett antal vårdplatser in och en ambulans ersattes med en akutbil. Landstinget behövde förstås spara pengar. Om man röstar ja så motsätter man sig detta. Socialdemokraterna yrkar att alla deras medlemmar ska rösta nej, ty det var deras beslut att skära ner. Och skära ner måste man för att spara pengar. Socialdemokraterna vill inte använda ordet skära ner i sammanhanget, utan använder det finare ordet samverkan. Och det är ju också fint, men hur mycket man än samverkar så finns alltid den landstingskommunala barriären där, och i praktiken tänker jag mig att patienter oftast hamnar i kläm där. Argumentet att en akutbil är precis lika bra som en ambulans fast billigare förstår jag inte. Då skulle vi väl kunna byta ut samtliga ambulanser mot akutbilar? Samordna sönder landstinget.

Min lilla signal med min ja-röst är också denna: Det heter också att alla ska ha lika rätt till lika vård. Jättefin tanke, men för att det ska funka så måste vården i inlandet kosta mer per person än den gör i städerna vid kusten. Punkt. Avstånden kostar, det kostar när människor vill bo (kvar) i glesbygden. Så gör om, gör rätt (även om jag inte är säker på att de styrande kommer göra det om det nu blir ett ja). Fördela annorlunda. Hur vet jag inte. Men inlandsbefolkningen är tillräckligt nedskurna som det är.

Jag skulle kunna låta bli att bry mig, då Dorotea och Åsele ligger rätt långt bort från Drängsmark. Men det känns rätt att vara med och skicka signalen, även om den eventuellt skulle innebära att jag själv skulle få det sämre på något sätt. Så det har ingenting med populism att göra.


Måndagen den 15 september 2014 - Nolltolerans

En vän på facebook kommenterar Sverigedemokraternas framgångar i riksdagsvalet: 48 mandat. Vem ska sitta på de stolarna?

Hans fru svarar: 48 med nolltolerans mot rasism.

Det här blir spännande.


Söndagen den 30 augusti 2015 - Fatta

Jamenförihelvetedinjävlaidiot. (Sådärja.) (Fler svordomar följer.)

Jag minns att mamma för knappa tjugo år sedan blev alldeles högröd i ansiktet när hon läste och hörde om hur Ny Demokrati ville lösa Sveriges ”problem”och hur mycket vind i seglen de fick då. Jag vill inte tänka på hur hon hade reagerat idag om hade levat. På sätt och vis är jag glad att hon slipper uppleva hela det fenomen som då var en perifer rasistisk organisation och som idag har växt till ett stort partI med en skrämmande ideologi och människosyn.

Det statliga PK-mediet Sveriges television citerar Jimmie Åkesson ur hans sommartal: ”Bland vanligt folk kokar det.” Ja, Jimmie, det kokade igår. Inte bara min middagspasta. Jag själv blev så in i helvetes jävla förb… arg att jag inte visste vad jag skulle ta vägen. Du vill stänga de illegala vägarna för flyktingar (några legala vägar finns ju inte) som flyr för sina liv från kriget. Bra idé, bygg en mur längs hela medelhavskusten så att alla som flyr denna illegala väg drunknar när de precis trodde de hade klarat den fasansfulla överfarten. En död flykting är ju en billig flykting. Men det får man ju inte säga i det här jävla landet.

Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan. I hoppet finns att fler ska förstå att vi kan hjälpa fler. Men sen kommer bakslaget när jag inser är det är så många som inte vill hjälpa fler. SD-sympatisören säger ”jamen vi måste inrikta resurserna mot att hjälpa på plats”. Yeah right, jag tror knappast det är i ren folklig Sverigedemokratisk anda att fördela pengar från vård, skola och omsorg till att skicka dessa till ett annat land långt, långt bort. Än mindre om det är muslimskt.

Fatta. Snälla alla ni som ger SD sympatier. Det är krig. Folk dör. Folk flyr för att slippa dö. Dom måste ta vägen nånstans. Det går inte att stoppa. Så har det varit i alla tider, det är inget nytt. Vi har råd. Du har råd. Det handlar om att hjälpas åt.


Onsdagen den 9 november 2016 - Depressionen

.

Depressionen.


Onsdagen den 26 april 2017 - Tack

Opus

Idag blev den här rackaren besiktad hos en av alla de här härligt konkurrensutsatta bilbesiktningsföretagen. Dyrt som tusan. Tack för det, Alliansen.



Söndagen den 5 september 2010 - Göran

Är det någon som minns Göran? Är det någon som kan glömma Göran? Är det någon som inte har en åsikt om Göran?

Tryck play to play: [audio:http://www.saeys.se/dagboken/pics/Goran-och-hans-vanner.mp3|titles=Goran och hans vanner]
Två veckor kvar till dagen V och en majoritet av de säkra rödgröna röstarna tror att alliansen kommer att vinna även detta val. (Själv önskar jag att vi har fel.) Det är samma kollektiva känsla som för fyra år sedan. Då hade alliansen drivit valrörelse i hela två år redan. De hade hamrat in i de svenska väljarna att det tydligen fanns ett bättre alternativ (vilket jag ännu bestrider). Skillnaden är att de i år har tagit det en smula lugnare, det krävs bara lite underhåll av det som hamrades in. Och så har vi ju inte Göran.


Torsdagen den 16 september 2010 - Loser

Om DN ringer igen och jag hinner svara innan de lägger på luren och får frågan om jag vill prova på en prenumeration igen så tänker jag tacka nej. Det har jag gjort förut. Då var det för att jag inte har råd. Nu skulle kunna vara av samma skäl, men det skulle också kunna vara av ren protest mot deras sätt att rapportera från valrörelsen. Jag blev lite småirriterad över det redan för över fyra år sedan, då jag upplevde en viss vinkling på hur de framställde valets huvudpersoner. En svartvit bild på sur Ohly bredvid en färgbild på en glad Maud. Vem får man en spontan lust att rösta på då? Låt gå om det skulle ha varit på ledarplats, för Dagens Nyheter är ju en liberal tidning, men min illusion över att resten av tidningen skulle innehålla objektiv och neutral nyhetsrapportering naggades något i kanten.

Det där var i och för sig bara en känsla. Jag antog att det skulle vara på samma sätt i år, fastän jag inte längre prenumererar på DN. Därför var det skönt att häromdagen få en slags bekräftelse, att det inte bara var en känsla utan att det faktiskt var så, ett faktum, och ännu värre. Skönt och beklämmande på samma gång. Bland annat Ekot (oberoende public service), en medieforskare och ett medieanalysföretag har konstaterat att framställningen av det här årets valrörelses huvudpersoner har varit mycket tydligt snedfördelad. Och orättvis. Läs den här artikeln i Aftonbladet. Och den här bloggen. Och den här artikeln av Göran Greider.

Nu vill jag inte framstå som en gnällspik som måste uttrycka sin frustration över att det går dåligt för laget jag hejar på. Men jag är rätt övertygad om att medierna påverkat opinionen på ett rätt så odemokratiskt sätt. Tidningar syns, löpsedlar, förstasidor, nyhetsuppslag, redigerade bilder och texter och layouter. Det påverkar människor. Den ena sidan är förnuftig, i stort sett felfri, har bra erbjudanden till folk och har en trygg ledare. Den andra sidan har förslag som kan vinklas och sågas samt har en slarver och loser till ledare. Ingen vill rösta på en loser.


Söndagen den 19 september 2010 - Brettschneider

Jag har aldrig varit med om att få köa vid vallokalen i mer än tio minuter. Men det var lagom för att jag skulle få ta emot tre små lappar av Robinsonvinnaren Brettschneider. Lapparna fick följa med mig hela vägen in, inte för att det just var Brettschneider som hade gett mig dem utan för att han hade gett mig såna lappar jag ändå hade tänkt att ta med mig in. Och nu är det klart.

Det som händer nu är att de rödgröna förlorar valet, precis som majoriteten av de rödgröna väljarna själva har förutspått, och alliansen tar hem även detta val, om än med något mindre marginal än de hade önskat, ty Sverigedemokraterna är efter valet även de med och påverkar rikspolitiken vilket kommer bidra till en något kaosartad stämning i Sverige de närmaste fyra åren. Hur som helst så har Alliansen ändå teflon-Fredrik som lyckats rätt väl med att framställa sig själv som en klok landsfader. Man behöver någon att se upp till och som säger de kloka saker. (Även om de kloka sagda sakerna inte riktigt stämmer överens med hur det faktiskt blir i verkligheten.) Kort efter valet kommer opinionsmätningarna dock visa på majoritetssiffror för de rödgröna, kanske för att många osäkra som röstade på den trygga landsfadern plötsligt tänker efter lite och ångrar sig, men då är det för sent, för svenska folket bestämde sig på valdagen och det är det som gäller.

Det är min spåkula. Jag tycker rätt, dom tyckte fel.


Måndagen den 20 september 2010 - Röster

Tänk, jag lyckades titta på svt:s valvaka på bussen till praktiken i Umeå genom mitt mobila bredband. Hela vägen, med bara litegrann lagg. Och det var en resa som började som vanligt egentligen, men som övergick i en slags förväntad förskräckelse. Det begreppet har jag lånat från en av alla de 84 statusuppdateringarna som gjorts av mina vänner på facebook, och som speglar deras känslor utifrån valresultatet, från det att valvakan började, tills nu, nästan ett dygn senare.

Samtliga uttrycker sitt missnöje med valresultatet, de uttrycker sorg, ilska, oro, inte minst för Sverigedemokraternas intåg i sveriges riksdag, men även för att det gick dåligt för de rödgröna som block och att alliansen fortsätter att regera, nu med ökad instabilitet. Och jag känner likadant. Sorg, ilska och oro. Min f d kursare AR sammanfattar det bra: Depressionen.

Fler kommentarer:
EN försöker värja sig mot 4 år till med denna skit och rasisterna på det… Yngrekursaren (men snart äldre) JQ skriver ett ord: tom. VL (som jag gissar kämpat hårt med värvningen, bra jobbat!) känner bara en stor sorg och musikalartisten AL blir illamående av valresultatet. Revystjärnan ML känner stort vemod och både HK och AH tycker det är tragiskt. AR utvecklar depressionen och skriver: Jag skäms. Skäms över Sverige. Det skär i hjärtat att se Jimmie Åkesson sitta där och prata med programledarna på svt, att det han och hans parti säger nu ska tas på något sorts allvar. Fy fan. Min BFF-kompis TW:s tvillingsyster EW påminner om att inte glömma ställa om klockan till medeltid inatt! och MW har just köpt ett överfallslarm.

Flera av kommentarerna väcker min medilska: En f d äldrekursare (snart kollega) tycker Beatrice Ask borde skämmas! Att jämföra V med SD är så lågt, så lågt. SL kommer med ett budskap till alla soffliggare, nästan var femte röstberättigad svensk: Till er som valde att inte rösta idag: ni har försuttit er rättighet till att gnälla om NÅGONTING överhuvudtaget de kommande fyra åren! Så förbered er för tysta leken börjar NU!

Andra kommer med nya perspektiv: PÅ undrar varför folk säger alliangsen och finangser, och hans svägerska AÅ är störd över att den där mannen måste heta Åkesson också den dåren! Hennes make SÅ konstaterar att Sverige är inte bra. Gamla gamla kursaren AV somnade från valvakan. Vaknade nyss, kollade resultatet – och önskar nästan att jag aldrig hade vaknat. Ägghuvet i 4 år till. Och SD? WTF?!?

Många skäms (så även jag): Kursaren JL mår så jävla illa och skäms över alla dessa jävla idioter till svenskar. Kursaren SW förfasas över det faktum att Sverige drabbats av röd-grön färgblindhet, samt skäms inte så lite över att vara skåning. Mer Skåne av AF: Bedrövligt Sverige. Mest Skåne. Barndomsvännen DP:s lillebror PM citerar ett uppslagsverk från 30-talet: Skåningen är lat, dryg och tycker om att ha en klick smör i gröten. Han har förresten det mest kontroversiella förslaget: Kan inte Sveriges alla blattar gå med i Sverigedemokraterna och ta partiet up shit creek without a paddle inifrån? Vad roligt det hade varit. Kom igen nr 1 svartskalle – flertalet av er är ju åtminstone arier på riktigt! Kursaren BN försöker hålla modet uppe genom att vara stolt att bo i det län (Västerbotten) som har det lägsta procentantalet som har röstat på SD. Flera undrar om de har facebookvänner som har röstat på Sverigedemokraterna och vill i så fall säga upp bekantskapen med dem. Många vill flytta från Sverige.

Avslutningsvis – AL citerar en otroligt träffande låttext som får mig att sjunka ihop i stolen och vilja gråta på riktigt. Kents låt Sverige från albumet Vapen & Ammunition:
Sverige, Sverige älskade vän
En tiger som skäms
Jag vet hur det känns
När allvaret har blivit ett skämt
När tystnaden skräms
Vad är det som hänt
Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är

(hela texten här)


Söndagen den 3 oktober 2010 - (KP)

Mitt i lägenhetsstöket tar jag en paus och roar mig med att kika på vad folk röstade på för två veckor. Och då menar jag inte dom stora partiernasom var med eller försökte vara med i matchen – vi vet redan att Socialdemokraterna fortfarande är största partiet i Sverige, följt av Moderaterna och Miljöpartiet, samt att Sverigedemokraterna fick fler röster än både Kristdemokraterna och Vänsterpartiet. En bekant till mig är en av 122 personer i hela riket som röstade på Kalle Anka-partiet. I hans fall så räknas det som en slags protest och vägran att ta ställning. Han är en sund person i övrigt med vettiga åsikter, ska tilläggas.

Men det finns tydligare sätt att ta ställning och samtidigt vara ännu mer unik. Fyra personer i landet har valt att rösta blankt, eller nej, inte blankt, men nästan, de har röstat på Blankröstpartiet. Två personer har röstat på Gud. Två personer har röstat på Musse Pigg. Fler exempel på roliga röster, alla med en enda röst:

  • Harry Potter
  • Fartguppsförbjudarpartiet
  • ADHD-partiet
  • Jag tycker alla ska vara snälla och sluta bråka-partiet
  • RON JEREMY till Statsminister
  • Bläckfisken Paul
  • Farbror Frej
  • Djingis Katt
  • KLONING NEJ TACK JAG ÄR EN UNIK MÄNNISKA Partiet
  • Ge mig jobb
  • Fred Flinta
  • Galna rävpartiet
  • Nazi Super Power Party
  • Ingen snygging

Listan kan göras längre. Valmyndigheten har gjort en excelfil med handskrivna partibeteckningar. Ladda ner och kika själv.

» Senaste!


  • Prenumerera!



  • Hem 
    RSS
    EgoEgo 
    Nyligen
     

    Lyssna på Radio Paradise!