Måndagen den 20 juli 2015 - Söta

Jag hade egentligen tänkt att skriva något om att Finnerödja minsann ligger 92 mil bort och att det är en faslig sträcka att resa för jordgubbarna man äter till midsommar, men så läser jag att bärindustrin där är så gott som avvecklad. På företaget Finnerödjas egen hemsida får man bara svävande ledtrådar om varifrån deras jordgubbar kommer. Det enda som är säkert är att de kommer från Sverige. Närmare bestämt från… Stockholm? Umeå? Luleå? Gästrikland? Hälsingland? Östersund? Olofström i Blekinge? Nåväl, Umeå respektive Luleå skulle i och för sig vara ohyggligt mycket lokalare och bättre än götaländska jordgubbar, men vill man äta så lokalt som möjligt i norra Västerbotten så tror jag att det är Skråmträskjordgubbar som gäller. Och dit är det bara 4½ mil.

Men!

Att äta stora, söta och köttiga jordgubbar odlade endast 15 meter från altanfönstret är tamejtusan magiskt!

Superlokalt!

Enligt mammas recept:


En kommentar:

  1. Jordgubbar doftar aldrig midsommar för mig. De doftar pengar. Och djungelolja blandat med beckolja. Ryggont, kliande bett och blåa knän. Men mest en söt doft av pengar. Mina Allra Första Egna Pengar som tweenie i början av 80-talet. Min barndomsby Stavre i Jämtland är rätt så okänd. Men nån gång då och då hände det. ”Är det där som jordgubbarna kommer ifrån?” Och jodå. I Jämtland på 80-talet var det fyra odlare i byn, inte en enda kossa men långa rader där traktens ungdomar och lärare från Polen kröp på knä från ungefär nu och fram till skolstarten. Från kl 7 på morgonen så länge det behövdes, oavsett veckodag och ibland tre-fyra-fem dagar i sträck, ibland någon dags uppehåll. Var det mulet var det knott, mygg och schwean. Var det soligt var det broms/bremsen. Tistlar och brännässlor. Men vad spelade det för roll. När man stod där en månad senare vid löningsdagen och hämtade ut sin Alldeles Egna Lön som 11-åring så var det stort. Varje dag hade man fört bok över de plockade litrarna och aktuellt literpris för det landet, skulle det stämma? Ur högen av sedlar plockade vi ur en summa som räckte till en Stor godispåse och cyklade iväg ner till Gimå-Kiosken. Där pekade man ute en efter en och såg dem plockas ner med tång i en liten vit påse med färgglada cirklar på. Sedan satte vi oss med strömstararna och mumsade. Funderade över vad pengarna skulle användas till, den där åtråvärda sovsäcken kanske? Och de Första Köpes-presenterna till mor och far hemligen beställda ur Ellos-katalogen betalda med egna pengar! Det var stort. Vattenpass till far, nattlinne till mor. Efter några år uppgraderas vi, jag och min sommarlovskompis från kusten – då fick vi jobba i lag med polackerna. Ibland på timme i de jobbigare landen och våra litrar kvalitetskontrollerades inte heller längre efter fusk. Fusk som att lägga kart i botten eller ännu värre halm. Eller slarv med att rosetterna inte satt kvar eller att stjälkarna var för långa och skadade de andra bären. Ytterligare några år senare fick vi börja säsongen tidigare och rensa landen (en fröjd för plockarna att slippa sätta knäna på griniga åkertistlar men antagligen var det för skörden skull) och sitta på rad efter traktorn på den upphängda jordgubbsplanteringsmaskinen och tjuta högt när sprinklern sprutade kallt sjövatten över våra ryggar. På den tiden fanns det f ö två sorter som odlades i vår by. ”Senga sengana” som var små, djupröda och sööööta. Men tålde inte transport och möglade lätt. De såldes lokalt men även i Östersund och kanske Sundsvall. Uppe vid europavägen stod en blå trävagn med tak och loggan med leende jordgubbar på, många turister och locals stannade och handlade där. Den andra sorten Red Gauntlet hade stora och ljusröda bär som smakade mest bara vatten. Den skickade vi till Stockholm. För de tålde transport och fick mogna på lite efter vägen. Om vi behöll dem så dög de till att syltas och saftas men aldrig ätas rakt av. Numera finns det massvis med sorter, de smakar nästan lika sött som sengana men verkar vara tåliga. Åt jag jordgubbar när jag plockade? Näe. Äter jag dem om sommaren? Näe. Men jag har lärt mig sedan åren på Gotland traditionen att köpa jordgubbar till midsommar – i vår by fanns det ju först flera veckor senare – och gör det till familjen. Sedan några år tillbaks tar jag mig nån gubbe också. Och drömmer mig bakåt 20-30 år i tiden…

    - Kommentar av F d barnarbetare åt "Stavre-gubbar" — 2015-07-21 22:03


Leave a comment


» Senaste!


  • Prenumerera!



  • Hem 
    RSS
    EgoEgo 
    Nyligen
     

    Lyssna på Radio Paradise!