Torsdagen den 18 januari 2018 - Bear

Det här blo… förlåt nätdagboken är inte död. Den tar bara lite paus. Bear with me. I’ll be back soon.


Onsdagen den 24 januari 2018 - Paus

Jag behövde en paus.

Den trogna och uppmärksamma har noterat att jag under hösten mer och mer ofta låtit bli att uppdatera den här blo… förlåt dagliga nätdagboken, som ju de senaste 18 månaderna annars haft den bästa uppdateringsfrekvensen under dess 18-åriga historia. Många gånger har jag helt enkelt glömt göra inlägg. Eller så har jag aktivt låtit bli, för jag inte orkat just den dagen, eller hunnit. Till slut var det hyfsat tydligt att det var nåt som satt i vägen. Det rann över till ett aktivt val att ta en paus. Att låta det gå en tid utan att behöva/vilja/ha orsak till/måsta lägga upp en bild från någon av dagens aktiviteter och klämma fram en lustig/underfundig/klok/narrativ text om bilden.

Och den här pausen var välbehövlig. Min allra, allra närmaste, det vill säga min fru, har noterat jag verkat stressad under hösten. Och visst, med lite perspektiv så köper jag det. Jag har liksom gått in i mig själv en smula, skärmat av mig, haft svårt med minnet, svårt att lyssna, varit extra irritabel, varit ovanligt disträ och har haft svårt att koncentrera mig. Orsakerna känner jag inte för att konkretisera, i alla fall inte här, just nu. Det är väl ”sånt som händer”, eller?  Däremot försöker jag ändra mitt tänk till mer här och nu, att se till det som händer runtomkring, att försöka slappna av mentalt. Läsa en bok. Ägna mer icke inramad tid till nära och kära. Fokusera på jobbet när jag är  jobbet. Ta en skidtur, solo eller med sällskap. Försöka fjärma mig från sociala medier.

Att jag nu lägger ut detta på just sociala medier kan ju verka motsägelsefullt, men det ser jag mest som en påminnelse till världen om att jag börjat om. Basånivet. Ty skillnaden mellan att lägga upp en bild här varje dag (såsom jag gjort fram till pausen) och att lägga upp en bild på Instagram varje dag är att den som är intresserad går till den här sidan, aktivt, och tittar och läser. Så har det varit ända sen jag började med den här blo… förlåt nätdagboken (inte heller layouten har förändrats nämnvärt sen dess heller). På den tiden, detta årtusendes första skälvande år, tyckte folk i allmänhet att det var lite skrämmande att jag fläkte ut mig på det här viset och skrev om mitt liv och lade ut det för vem som helst att läsa. Att du vågar, sa de. (Och då var det inte fråga om att lägga upp några bilder – det var enbart text som gällde.) Men nuförtin’ gör alla det. Nu är alla exhibitionister. Okej, inte alla, men ”alla”.

Men skillnaden är fortfarande att sociala medier är ”allas” ställe, där ”alla” tränger sig på. Eller fram. Jag vill inte tränga mig fram, inte särskilt ofta i alla fall. Den som inte är intresserad av mitt liv ska få slippa ta del av det. Det räcker för mig att lägga upp en bild och text på ett ställe som är mitt, där jag äger mitt material och där jag inte känner mig beroende av mängden uppåttummar och hjärtan för att dela en bild nästa dag.

Vad har hänt under den här absenten då?

Jo, jag skrapade ju upp en skridskobana på tjärnen i slutet av november. Först en i formen av en åtta just utanför bryggan men då det visade sig att jag gillade att skotta upp skridskobanor på is med begränsad mängd snö så förlängde jag banan längs med hela ena långsidan av tjärnen, inklusive ögla, och vips hade jag ca 150 meter skridskobana att sköta om. Sen visade sig denna decembermånad vara extra snörik… Men att skotta snö är utmärkt konditionsträning och jag satte prestige i att upprätthålla en 100% handgjord naturisbana tillgänglig för allmänheten. Och allmänheten kom faktiskt – både bekanta och obekanta bybor tog sig några varv på isen!

Åtta

Åkare

Till slut blev det myckna snöandet även mig övermäktigt, så en bit in på det nya året tog jag den sista skridskoturen. Men hej, jag vann minsann en termos av kommunen för att vara den första att hashtagga deras tävling #mingrejskellefteå.

Vi klädde en spinkig, egenodlad gran:

Spinkig

Skk

Nån gång efter lucia fyllde Skellefteå kammarkör pampiga landskyrkan med folk som ville höra en varm och traditionell julkonsert. För min del går det mesta med kören mer på rutin än passion nuförtiden (och det sägs utan ett uns av förmätenhet). Ändå ska Leif, körledare sedan 30 år, efteråt ordagrant ha sagt att ”så här bra har Skellefteå kammarkör aldrig låtit på trettio år”. Bra betyg. Mycket är den nybyggda basstämmans förtjänst.

Vi for till Mickelbo Gård och gosade med alpackor, åsnor, lamor och hundratals smådjur. Och kameler:

Vän

Mitt liv som egenföretagare börjar stå och stampa lite, vilket säkert delvis kan förklaras med ovan nämnda mentala status. (Något som lärda och olärda skulle tvista om är att stampandet även skulle kunna bero på undertecknads brist på härligt äkta entreprenörskap.) Boo säljer helt okej i Sverige tack vare ett ganska kompakt nätverk och vad jag tror är ett gott rykte. Men förutsättningarna på marknaden är helt annorlunda när det gäller engelsktalande Boo, btså där går det riktigt trögt med att få fart på nedladdningar. (Att få en fin recension på en av världens största katalogsajter för skolappar har till exempel inte alls speglat sig i försäljningen.) Så under våren måste förändringar till för min del, till exempel att komplettera med en annan sysselsättning. (Och samtidigt fokusera på nuet…) (Någon som kan erbjuda ett halvtidsjobb utan krav på utbildning åt en högutbildad soon 46-åring?)

Inom ramen för #subarcticsunday bestegs vid två tillfällen tre av Skellefteås sju högsta punkter – Järpkullen (481 m.ö.h.), Storklinten (516 m.ö.h.) och Granberget (474 m.ö.h.):

Ullbergsträsk därnere

Ajfillakki

Lillklintträsket

Jag summerade även året på cykelsadeln. 57 turer gav 758 kilometer på 47 timmar. Mycket terrängcykling blev det. Nästa år siktar jag på att cykla lite längre hemifrån.

Cykelkarta

Och vardagen utanför husets väggar präglas av snömängden. Snötäcket på gräsmattan har nu nått över metern. Jag har ännu inte kommit till att säga ”nu räcker det”.

Det får gärna komma mer

Inte riktigt på banan. Men jag jobbar på det. Ses imorrn.


Torsdagen den 25 januari 2018 - Via

Skajp

Blev just intervjuad via Skype av en doktorerande logoped i Kalifornien om talappsutveckling, som en del av ett forskningsprojekt hon leder. Intressant men sjukt svårt att prata formellt och professionellt på engelska i en dryg timme.


Fredagen den 26 januari 2018 - Framme

Jul

Till er som skäms litegranna över att fortfarande ha lite julsaker framme.


Lördagen den 27 januari 2018 - Rackarns

Sssss

När jag klev ur bilen sade det sssssssss. Rackarns osis.


Söndagen den 28 januari 2018 - Mustasch

Julagubben

Vid entrén på Jula står den här mannen. Förritiden hade han en Chaplin/Hitler-mustasch. Den täckte hela, men inte mera av, näsfåran, men nu, sedan några år, är den bortrakad. Jag undrar varför.


Måndagen den 29 januari 2018 - Magasin

Dö

I väntan på att Jonsson ska laga ett däck så läser jag ett magasin.

Ibland känner jag mig som den där till höger. Fast utan något glas i halsen.


Tisdagen den 30 januari 2018 - Kvar

Sommaren

Det är ju ett tag kvar. Även då vi kommer framföra denna. Men det gör det inte mindre vacker.


Onsdagen den 31 januari 2018 - Med

Het

När det var halva kvar utbrast Mona: ”Men ska du bara ha en halv?” Hon var tydligen inte riktigt med.


Torsdagen den 1 februari 2018 - Där

Taco

Där, bakom händerna och halvt inne i munnen, gömmer hon en tortilla. Efter några dagar med feber är hon nu redo och peppad på morgondagens resa till Jokkmokk imorgon. Se film i bilen, gå på marknad, titta på renar och gå på konsert med Sofia Jannok. Och eventuellt klättra i en snöhög. Alla tiders!


Fredagen den 2 februari 2018 - Folk

Hitta renen!

Enligt uppgift skulle det bli ännu trängre imorgon lördag. Men det här räckte, ändock på ett rätt mysigt vis. Femton minusgrader, en marknad med en lite högre kvalitet än den vanliga sommarplastmarknaden i var och vartannat samhälle, samt folk i kolt. Jokkmokks marknad, för 413:e året i rad.


Lördagen den 3 februari 2018 - Sekunder

Siretorp

Det tar cirka 30 sekunder att i lugn och ro åka från toppen av backen till liftstationen längst ner. Men de har fantastisk gott fika.


Söndagen den 4 februari 2018 - Backen

Backe

Bästa kompisen L med pappa C kom för bland annat lite pulkaåkning i midvinterkylan. Den Långa Rödhåriga har här just med berått mod kastat sig utför backen. Vi andra tittade på.


Måndagen den 5 februari 2018 - Sån

Saru

Nu var det länge sedan jag gjorde en sån här. Säg hej till Saru, tf befälhavare på U.S.S. Discovery. Är en kelpian, som har en unik biologisk förmåga att känna av fara. Star Trek: Discovery (2017-).


Tisdagen den 6 februari 2018 - Meter

Tak

Vi noterade att takreglarna i av den förra husägaren hemmasnickrade altanen sviktade lite. Jag noterade närmare en meter djup snö ovanpå taket. Bort.


Onsdagen den 7 februari 2018 - Najs

Smedsmyran

Jamen det här var ju en najs liten lunchtur.


Torsdagen den 8 februari 2018 - Fruktbröllop

Nöppelberget

När jag liks var i stan och jobbade passade jag på att svischa omkring på skidspåren där, innan hemfärd. De 20 minusgraderna på förmiddagen var nu blott tolv, så det var ju riktigt behagligt. Och utsikten från Nöppelberget kan man ju aldrig klaga på.

Hjärtan

Middag hemma. Efter veggogrytan (V skulle ha varit stolt!) bjöd Mona på efterrätt med mandelmasse-, mango- och chokladkladdkakehjärtan. Och vispgrädde.

8 feb

Ty den åttonde februari firar vi bröllopsdag. Fruktbröllop (4 år). (Det var ju frukt i efterrätten!)

Vi firar dock inte att mamma farmor gick bort denna dag för tretton år sedan. Jag saknar dig. Vi saknar dig.


Fredagen den 9 februari 2018 - Otäcka

Cloverfield

Efter att ha sett en före dettas svägerskas föreställning for jag hem och så såg vi The Cloverfield Paradox. Skönt med en rymdskräckis utan otäcka djur… Eller…


Lördagen den 10 februari 2018 - Toppen

Toppen

Här står hon, på toppen av Storklinten. Det är blandade känslor. Mest pepp inför nedfärden och hänförd över utsiken. Strax skulle hon dock bli varse en ny känsla i livet – höjdskräck – vilket hon hanterade så bra som hon kunde. Ner kom vi ju. Och hon hade lärt sig ohyggligt mycket idag. Stolt pappa.


Söndagen den 11 februari 2018 - Arrangera

Reason

Jag har en Spotifylista till vilken jag lägger till musik då och då som jag (i alla fall just då) tror skulle vara roligt att arrangera till kör (om det inte redan finns förstås). I mitt fall handlar det i så fall om att ta in musikverket i det utmärkta (men något dyra) musikskaparprogrammet Reason och börja knåpa. Vi får se om det kommer ut något verkligt från det här. Det var nio år sedan jag arrangerade något för kör.


Måndagen den 12 februari 2018 - Kodsnutt

Lua

Efter förslag från hyfsat ”närstående” logoped (som ofta använder Boo i sitt arbete) jobbar jag nu med att få Boo lite mer överraskat levande, för att få barnen att stanna kvar ännu längre i det appen gör, nämligen träna uttal och koartikulation. Så här kan en kodsnutt för animation se ut. ”Jamen det här går ju jättebra!”, säger Boo.


Tisdagen den 13 februari 2018 - Dagen

Semla

Det är den där dagen idag. Jag åt två. Givetvis som hetvägg.


Onsdagen den 14 februari 2018 - Hål

Hål

När ett hål, vari vi skyfflar ner den snö som fallit på vår garageuppfart, blir fullt, ja då får man gräva ett nytt hål. Och få en massa konditionsträning på köpet.


Torsdagen den 15 februari 2018 - Ljusare

Skärm

När vi nu går mot ljusare tider attackerar solen plötsligt min arbetsmiljö. Rutinen brukar vara att dra igen gardinerna, men idag hanterar jag det på ett lite trevligare sätt:

Ute

Efter lite skärmputs och lunch ger jag mig ut för en liten lunchtur. Anammar attacken. Inte dumt alls.


Fredagen den 16 februari 2018 -

Covenant

Efter en heldag nere i källaren var det mysigt att krypa ner i soffan med sin älskade och njuta av lite… rymdslakt. Alien: Covenant.


Lördagen den 17 februari 2018 - Stund

Färger

För x:e året gick vi idag ett folktåg under det som slutat heta Snow Pride. Under en bra stund såg jag bara regnbågsfärger.


Söndagen den 18 februari 2018 - Skattjakt

Jakt

I väntan på att S & N skulle komma och hälsa på arrangerade hon en skattjakt runtom i huset.


Måndagen den 19 februari 2018 - Prosit

tjo

Prosit.


Tisdagen den 20 februari 2018 - Högre

Tak

Idag gick jag högre. Skalade av ungefär två tredjedelar, resten fick utgöra tryckutjämning vid gång med skor på ömtåligt (?) tak samt halkbekämpning. Att gå på plåttak kan vara rätt halt. Jag skulle i och för sig landa rätt mjukt ifall jag halkade ner, snödjupet därnere är nu nästan två meter (tack vare nedskottad snö), men jag kände mig inte så värst äventyrlig just idag.


Onsdagen den 21 februari 2018 - Vrider

Snurr

Den här individen vet hur man sträcker och vrider sin kropp 180 grader i vilande tillstånd.


Torsdagen den 22 februari 2018 - Igen

Tak 2

Jamen då var man uppe på ett tak och skottade igen då. Denna gång med säkerhetslina runt midjan.


Fredagen den 23 februari 2018 - Klä

DSC_0482-01

Imorgon tänkte jag åka skidor från Skellefteå till Skelleftehamn. 17 kilometer ungefär. Det gäller att klä sig.


Lördagen den 24 februari 2018 - Tappra

Start

Ett gäng tappra gör sig redo för dryga en och halva milen till Skelleftehamn. Det låter inte så långt, men när termometern kryper under tjugistrecket glider inte skidorna så värst bra, vilket jag hörde flera medåkare kommentera. Kärvt, var ordet. Men jag kom i mål, bland de sista som vanligt, med cirkatiden 1:35:00. Det tog en kvart längre tid än sist. Men jag vann minsann ett par skidhållare i målgången!


» Senaste!


  • Prenumerera!



  • Hem 
    RSS
    EgoEgo 
    Nyligen
     

    Lyssna på Radio Paradise!