Lördagen den 3 april 2010 - Vildsvin

Kommit hem.
Blivit insnöad.
Åkt mer buss.
Börjat ny kurs om folk som blir av med sina struphuvuden.
Skrivit klart en något för omfattande hemtenta i dysartri.
Varit med på en körövning för första gången på ett par månader.
Arbetat.
Sökt ett arbete.
Haft påskångest.
Klafsat runt i gatu-slush.
Ätit en bit av en älg.
Ikväll blir det vildsvin.


Måndagen den 5 april 2010

Vildsvinet var gott. Jag tror hade tyckt lika mycket om Den Långa Rödhårigas chokladcheesecake om jag inte hade börjat må illa just innan jag började äta av den. Tur att kvällen snart var över, ty hela natten därefter spydde jag som en kalv. Vi har ingen aning om vad det kommer från. Ingen i omgivningen har varit sjuk, och omgivningen har ätit samma saker som jag. Mysterium. Återställning pågår.


Lördagen den 9 april 2010

Igår skulle den iväg på reklamation. Jag hade skrivit ett brev på engelska som förklarar att och varför jag reklamerar den. En spricka hade uppstått nära navet, på ett sätt som inte liksom kan ha uppstått genom yttre åverkan. Alltså reklamera. En spricka som uppstått av sig själv, genom normal användning. Skall icke accepteras.

Ner på stans enda kvarvarande riktiga post. Hopp om att de hade extra emballagematerial, eftersom den lilla bit bubbelplast inte räckte. Sånt säljer såklart Pappersgrossisten. Deras slogan är "Nå’t för alla", men jag tvekar att de vill sälja sina produkter enligt mina behov, det vill säga i liten mängd, lagom att förpacka en propeller som ska till Tyskland för reklamation. Och mycket riktigt, visst har de sånt där brunt papper att linda in den med, men bara i form av en åttakilosrulle. Även bubbelplast finns, men bara i rullar om fem meter. Så mycket behöver jag inte, varken nu eller under överskådlig tid, vad jag vet. Jag och försäljerskan står och stirrar på varandra en bra stund ("jag kan tyvärr inte hjälpa dig"), tills jag frågar om de inte har något som skräpar på lagret som hon skulle kunna ge mig. Jag måste ju hjälpa henne att hjälpa mig lite så att hon är en god och flexibel representant för sitt företag som hjälper deras kunder att lösa praktiska problem – dom har ju ändå "Nå’t för alla".

Hon försvinner in på lagret och dyker upp efter en bra stund med en kartongbit och en liten rulle brunt papper. Perfekt. Jag behöver inte ens betala för det. Jag tackar och bugar och går, vilket jag antar var precis vad hon ville genom att ge mig grejerna.

Tillbaka till posten som erbjuder packtejp och sax, jag slår in propellern – det kommer ta längre tid att packa upp den än det var att slå in den – och så överlåter jag paketet i postens nåd. Jag förväntar mig att tillverkaren Helix inte godkänner reklamationen, skickar den tillbaka men råkar skriva SUISSE eller SWAZILAND istället för SWEDEN på paketet och jag får hämta ut min ännu trasiga propeller med postförskott (för ett belopp som motsvarar en ny propeller) i slutet av sommaren.


Onsdagen den 13 april 2010

Medans min hjärna proppas full av artiklar som ska läsas inför examensarbetet så proppas älven utanför campusbiblioteket full med isblock.


Söndagen den 18 april 2010

Under intagandet av 8-månadersfrukost lyssnar vi på veckans avsnitt av Eldorado. Är man sjuttiotalist är det hög risk att man minns Kjell Alinges supersofta stämma på helgförmiddagarna, hans till ytan meningslösa pladder om absolut ingenting, men som i djupet kändes som om han faktiskt ville säga oss någonting. Han fortsätter så än idag. Med långa, långa sköna och oväntade spellistor med musik som man har eller inte har hört förut. Rekommenderas.


Tisdagen den 20 april 2010

När jag driver omkring på biblioteket på Skería (som numera går under det lysande namnet Campus Skellefteå) undrar jag var Kerstin har tagit vägen. Och hur går det med kärleken? Har hon övergivit Frippe? Eller är det tvärtom? Är hon ute och jagar rätt på nya tips till sin privata vårkollektion? Eller är hon iväg på mission som biträdande bibliotekarie tillsammans Läkare utan gränser i Darfur (i vilken hon flitigt tillämpar sina erfarenheter som medlem i franska främlingslegionen)?

Nja, det är nog inte så spännande som man skulle vilja tro, inte just nu i alla fall. En stilla gissning är att hon sitter och kurar (och jobbar) i sitt lilla krypin nere i arkivet i källarvåningen. Hon har en egen blogg, som visserligen inte är så lika privat som hennes listor och anteckningar som hon skyltar med när hon sitter nånstans på bibblan och läser. Men det avslöjas ändå lite ditt och datt ur hennes mystiska liv där…


Torsdagen den 22 april 2010

Liten språkövning i fyra delar. Det två första delarna är jätteenkla, de två efterföljande lite svårare, men det går om man bara nöter. Säg efter mig:

Eija

Bra. Det var första delen. Nu kommer nästa:

fjatla

Härligt! Nu kommer den tredje, lite svårare delen. Det som är svårt här är det lite speciella uttalet av bokstaven ö. Ljudet ska ha färgen av ö som det uttalas i ordet för, inte i ordet föl, som annars skulle kännas naturligt. Ett lite mer öppet, typ östgötskt ö, typ. Förstå? Ok, here we go:

jökytl.

Bra jobbat! Om det känns lite knepigt att få till det där ö:et så försök säg orddelen flera gånger. Om man bara nöter lite så går det som sagt bättre. Så. Lägg nu ihop de tre delarna till en enda lång harang:

Ejafjatlajökytl.

Det borde vara ett hyfsat okej uttal av vulkanen (stavas Eyjafjallajökull) som gjort att Europa belastats av mer än 206 tusen ton MINDRE koldioxidutsläpp den senaste veckan, genom att hela flygflottan fått flygförbud på grund av askmolnet. Heja!


Fredagen den 23 april 2010

Det visade sig att propellertillverkaren Helix i Tyskland hade bra koll på att Sverige var Sverige och inte Schweiz eller Swaziland. Två veckor efter att jag skickat den får jag tillbaka ett paket innehållande två propellerhalvor. Den ena halvan är helt ny – de har alltså godkänt min reklamation av den gamla där en spricka hade uppstått på ett onormalt och oroande sätt. Den andra halvan är den jag skickade med för de behövde båda för balansera hela propellern. Den halvan hade små, små ofarliga sprickor (som jag själv vållat) längst ut på spetsen, och dom sprickorna har de reparerat. Utan att jag bett om det. Och det var ju snällt, fast det verkar som om jag har fått en räkning på det. 71 euro vill dom ha för det. Hm.


Söndagen den 25 april 2010

Idag har jag för första gången i mitt liv budat på en auktion. Föremålet i fråga var en gammal termos i skepnad av en tomat. Riktig kitsch, men även fullt användbar. Föremålspresentatören Olof Häggmark (fd. Sälteatern) berättade att termosen befunnit sig med Alice i Underlandet. Buden började på 20, jag budade 40, någon 80, jag 100, någon annan 110, jag 130, ytterligare någon 150, och till sist ropade jag 170, vilket var det jag hade i börsen just då. Buden fortsatte upp och stannade vid 200. Attans också. Bättre lycka nästa gång.


Onsdagen den 28 april 2010

Nu förändras allt. Fåglarna gör väsen av sig utanför min balkong och det allt det vita kryper undan. Ännu är man begränsad av snöhögar på gatorna här och var, men man blir ändå överraskad hur snabbt det går. Och det har pågått ett tag. Från ett officiellt snödjup på 120 centimeter i slutet av mars har snökurvan fallit handlöst och är idag nere på 10 centimeter. Konstant töväder. Allt förändras. Vår, ljus och grönska.

Men i söndags kväll var det jag som stod på skidorna igen. Spåren var blöta, snön var kornig och porös, jag fick kryssa mellan framtinade fläckar här och var, men det var fullt åkbart, precis som kommunens spårrapport flera gånger förra veckan vittnade om: "Vitberget Bra spår". Glidet var fantastiskt och klistervallan gjorde sitt jobb. Det blev en runda i elljusspåret och halva milspåret. Jag stakade mig skrattande fram. Och skidåkningsdrogen satte återigen in – en stund efter avslutat pass började jag längta tillbaka till att flyga fram genom skogen, staktag efter staktag…

Tidigt på morgonen dagen därpå får jag nästa spårrapport: "Vitberget Stängt pga snöbrist". Jaha. Det var ju väntat. Och jag var förmodligen säsongens sista officiella nyttjare av vitbergsspåren. Barmarksfläckarna slukar spåren och jag kan inte låta bli att känna en liten sorg. Jag får försöka hitta något likvärdigt, något som ger samma typ av sug. Det skulle vara flygningen i så fall, vilket ändå inte är lika lättillgängligt.

Ska jag börja längta till nästa vinter eller ska jag börja njuta ordentligt av våren? Jag tror jag vet det rimliga svaret, men kluvenheten finns ändå där i ett hörn. Jag får försöka organisera upp längtandet. Förändring och ordning.


» Senaste!


  • Prenumerera!



  • Hem 
    RSS
    EgoEgo 
    Nyligen
     

    Lyssna på Radio Paradise!