Onsdagen den 1 februari 2006 - Färgmatchning

05:23: I ett underligt försök att somna om dricker jag varm mjölk med honung och tittar på TV-shop. En 90-årig man med fru förevisar en apparat som tillverkar juice av vad du än trycker ned i den. Bland det mest fantastiska med den är att den har en droppfri pip. Han gör en juiceblandning av zucchini, ett helt äpple (inkl kärnor och allt), melon (inkl skal), vindruvor (inkl kvistarna) och en gurka. De säger att den smakar underbart gott. De säger att maskinen Kan Förändra Ditt Liv. Mm.


08:38: Dagens förstasidesNyhet är att långa män har högre utbildning än korta, enligt en studie av 950 000 mönstrande män. De allra längsta, över 194 centimeter, hade läst minst ett år på högskola tre och en halv gång så ofta som de som var under 165 centimeter långa. Forskarna säger att att de ser ett väldigt starkt samband.

Själv är jag 193 centimeter och har studerat två år på tre olika universitet. Där ser man. Jag får studera fyra år till med medel från CSN. Vad ska jag välja? Måste välja något som har intressanta ämnen, passar mina några av mina intressen, ger ett yrke som där arbetsmarknaden är god och trygg och där jag kan utveckla och utvecklas. Jag lurar på ett visst program, men det är lite svårt att komma in på. Bäst jag siktar på att få 2.0 högskoleprovspoäng.

En fråga: Varför hade de inte med kvinnor i studien?


10:31: Under tiden som jag funderar på de hundranittiotre centimetrarnas betydelse för min fortsatta karriär noterar jag att gavelns fasad på huset som löper längs Getbergsvägens nedre del har rutor som har olika färg. Det har jag inte sett tidigare. Ser ni? Vilken arkitektoniskt förtjusande lagom dold detalj!


15:48: Jag har köpt en ny mixer.
Ack så brusfri den är.

Den gamla jag har – som egentligen är en 4-kanalskasettbandspelare – och som jag använder dagligen, glappar och brusar och lever sitt eget lilla liv. Nu har jag äntligen en som låter som jag vill.


20:40: För alla er färgblinda så publicerar jag här en färgkorrigerad bild på husgaveln, så att ni tydligare ser vad jag menar med rutor med olika färg.

Visst verkar det som att jag har haft för lite saker att göra idag?


Torsdagen den 2 februari 2006

Idag har jag å andra sidan haft mycket mer att göra. Och lite för lite inspiration för att skriva.


Sitter på golvet, ty soffklädseln är under tvättning.
Svettas, ty ärtsoppan är full av dijonsenap.
Fnissar, ty jag ser på World’s Wildest Police Videos. Jag fnissar åt dess programledare för han gör sitt jobb så bra. Man måste ha sett det för att förstå exakt vad det är jag fnissar åt. Hans artikulation, hans gnistrande vita tänder, hans farliga blick. Efter ett tag går fnissandet över, jag skruvar lätt på mig och byter över till trygga Public Service.


Fredagen den 3 februari 2006

I år är det 250 sedan Mozart föddes. Det uppmärksammas lite här och var. Häromsistens körde SVT program och musik av Mozart i tolv timmar i sträck. Igår såg jag ett program som handlade om teorierna om att råttors och skolelevers intelligens höjs när de får lyssna på hans musik. Och året har bara börjat… Vi lär få höra mer de resterande elva månaderna. Sveriges Radio har till och med startat en webbradiokanal som heter SR Mozart. Här kan man lyssna på Mozart dygnet runt. Non stop. För den som inte kan få nog.

Och jag tackar för det. För det innebär att SR klassiskt spelar allt utom Mozart.

Mozart kan vara skön att lyssna på, han har gjort mycket oerhört vacker musik. Men jag har aldrig varit något större fan av Wolfie. Jag tycker han är lite platt. Ingen vidare spännvidd. Mycket som låter ungefär likadant. Mycket formel 1A. När jag lyssnat på Mozart i fem minuter vill jag ha mer av annat. Lite halvabstrakt, livfull Prokofiev. Lite ordentlig Richard Strauss. Lite stormande Tjajkovskij. Lite trygg Hugo Alfvén. Lite fantasieggande Stravinsky. Till och med lite Beethoven slinker ner ibland. För att bara nämna några.

Och tröttnar jag på att vara präktig åker åter Radio Paradise på. Eklektisk pop och rock när den är som bäst.


Lördagen den 4 februari 2006

Ovanstående teckning av Magnus Bard fanns i DN för ett par dagar sedan. (Och jag vet att jag begår ett brott mot upphovsrätten när jag publicerar den här. Vi får se om det blir några böter.)

Väldigt enkel, väldigt talande, väldigt rolig, tyckte jag i början. Fnissade lite. En nidbild på en dansk som anser sig försvara yttandefriheten, ha ha. Men efter ett tag övergick munterheten till en obehagskänsla. Det går inte riktigt att skratta bort den här situationen.

Det är lätt att ha en åsikt om det ena eller det andra i frågan. Antingen tycker man att världens muslimer reagerar alldeles för tokigt på det som hänt. Man blir upprörd över att de stormar EU-kontor och ambassader, bränner flaggor, utfärdar fatwor och hotar med våld och död för något som en tidning i ett litet land i väst har publicerat. Ta det lite lugnt, hörni. Å andra sidan försöker man på ett diplomatiskt sätt förstå varför 1,6 miljarder muslimer reagerar som de gör. Tänk vilket litet rabalder det skulle ha varit om en hyfsat seriös europeisk tidning slagit på stort och publicerat icke särskilt rättvisa nidbilder och karikatyrer på judar. Och då ligger judisk kultur ganska så mycket närmare den "västerländska" kristna kulturen än den muslimska. För att citera en insändare idag: "Det som västerlänningar inte förstår är att om en religion även är kultur och politik och om en person växt upp och integrerat detta så blir det en skymf mot personen." Då blir argumentet om yttrandefrihet irrelevant. Då blir det mer än hets mot folkgrupp. En ofantligt mycket större folkgrupp än den som bilden ovan hetsar mot.

Fortsättning följer.


Söndagen den 5 februari 2006

Fortsättningen följer verkligen. Följer den med skräckblandat intresse. Hoppas situationen stabiliseras så småningom. Men även om den gör det (vilket jag tror) så finns frågorna kvar. Spänningarna. Hur ska de två världarna hitta ett sätt förstå varandra?


Från det ena till det andra. Imorgon klockan fem över tolv mitt på dagen sänder SVT Victors Sjöströms Körkarlen från 1921 av Selma Lagerlöf. En femma på filmtipset. Programmera genast videon!


Det finns ingen i Norge som heter Inge Glid. Men idag kände jag mig som honom. Inge glid alls.

Nåväl, bland det roligaste att ha åkt skidor i minus tjugo är att man är alldeles vitprickig i skägget efteråt. Nästa gång tar jag med mig kameran. Och glidvalla.


Måndagen den 6 februari 2006

Igår ringde de igen. Kalsongprenumerationsförsäljarna. Den här gången en käck och ganska trevlig kvinna som inte gav sig i första taget. Hon kunde inte köpa mina argument att jag inte riktigt orkar engagera mig. Under bråkdelen av en sekund funderade jag på att säga till henne att jag inte använder kalsonger. Men jag vågade inte. Jag har i varje fall kalsonger så det räcker. Och kalsonger är ju inte direkt en förbrukningsvara, som mjölk, eller tidningen. De går liksom att återanvända. Känner jag att det blir en liten brist köper jag ett par par på Coop eller HM. Min vän F har prenumererat på kalsonger. Han har kalsonger i överflöd. Han badar i dem. Jag vet inte varför han sa upp prenumerationen.

Dessa telefonförsäljare. Varför ringer jag inte och registrerar mig hos NIX-Telefon? Är det kanske för att jag har någonting att skriva om här varje gång de ringer?


Onsdagen den 8 februari 2006

Idag är det precis ett år sedan mamma somnade in.


Alla årstider har gått.

Snön slutade falla. Allt förvandlades till små vårfloder och försvann ner i brunnarna. Sopbilarna kom och tog hand om allt skräp.
Dagen då hon åkte i jorden spelade skolorkestern, och träd och buskar började smyga med sina knoppar. Och hon låg där och såg på, och lyssnade. Tittade på stenarna som hennes barnbarn hade målat och skrivit på. Världens bästa farmor.
Vi och andra tog hand om alla hennes saker. Sorterade. Att sparas för framtida minnen. Att användas vidare eller att fortsätta njutas av. PåMinnen.
Häggen slog ut och spred sina dofter. Lyfte på ens blick. Öppnade upp locket. Gräset började växa med sedvanlig raketfart och grannen erbjöd sig att klippa. Hon som alltid håller av, sköter om och ser till att hennes paradis håller sig på en anständig nivå, hon kan ju inte göra det själv.
Kära vänner kom och njöt av hennes värld, satt på hennes kuddar, drack ur hennes koppar. Hon var med hela tiden.
Ljusgrönt blev till mörkgrönt blev till gult, regnet föll och människor började krypa inomhus igen. Drömmarna med henne som huvudperson avlöste varann. Hon vill säga att hon finns kvar. Alltid. Inuti. Ser vad vi gör. Hör vad vi säger. Älskar oss. Vad som än händer.
Julen kom, och vi gorde vårt bästa. Fylla tomrummet där hon ska vara och skratta och klappa händerna när tomten kommer. Äta all mat i hennes ställe. Njuta, njuta, njuuta.
Nytt år, och ingen att väcka ur sömnen vid tolvslaget för att hälsa gott nytt. Du vet ju att jag alltid går och lägger mig vid tio på nyårsafton.
Snön faller. Ut i skidspåret, titta vad duktig jag är, minns du när du lärde oss åka i Ågesta? Snön är både befriande, som ett varmt filter, och tung och blöt och kall och mörk. PåMinner.

Har inte kunnat ringa och prata på ett helt år. Bara prata. Med mamma. Tala om allt som händer. Får hitta andra sätt än att ringa. Får hitta andra.


Torsdagen den 9 februari 2006

Idag åker jag till Holland (14).
Ska träffa far Adriaan (0,5).
Och hans fru Pimps (0,5).
Och min halvsyster Merel (3).
Och hennes bror Wouter (16).
Och hennes syster Patricia med karl och barn (3).
Och kanske hennes syster Danielle (16).
(Visst har de konstiga namn därnere?)
(Siffran anger antal år sedan sist.)
Gå på zoo i Rotterdam.
Se mig runt i Amsterdam.
Och återupptäcka det gigantiska huset i Oude Wetering som far bor i. Fast det är nog inte så stort som jag tror.
Det var ju ändå (16).
Kommer jag åt en dator kanske jag skriver en lägesrapport här under helgen.
Annars hörs vi på tisdag.


Ps. Om en månad åker jag hit.


Söndagen den 12 februari 2006

I Holland.

  • Här är det platt, kanalerna många, tulpanerna få, ostfonduen god och vindkraftverken många, fler än väderkvarnarna.
  • Här fryser man mer än hemma, trots att det är femton grader varmare. Rått.
  • Här tar man inte av sig skorna inomhus.
  • Här har man mjölkchokladströssel på smörgåsen.
  • Här är alla bilars registreringskyltar gula. Jag ser alltså taxibilar överallt. I alla fem filerna.
  • Här ”råkar” man prata holländska med mig titt som tätt, även fast jag inte förstår allt.
  • Här leker och skojar man med barnen utan problem ändå. Spännande och intressant.
  • Här har tiden i det inte-alls-så-gigantiska huset stått stilla. Bara sofforna är nya. De ska börja renovera i år.
  • Här kommer jag på att många av de gamla minnena som dyker upp inte berör mig så värst mycket.
  • Här är det ändå roligt att återse saker.

Måndagen den 13 februari 2006

Jag glömde en punkt igår:

  • Här hälsar man på varandra genom att pussa varann på kinden – vänster, höger, vänster.

När vissa vänner hörde att jag skulle åka till Holland skämtade de ofta om att jag ska ta med mig ett par chokladkakor hem (läs: med haschfyllning), eller slå runt lite i Red Light District. De nämner också eventuellt tulpaner, väderkvarnar och ost, men det är inte lika roligt att skämta om. Faktum är att jag under den här helgen har haft ”närkontakt” med alla fem elemten, inklusive hasch och prostituerade (kanske inte närkontakt, upplevt är måhända ett mer korrekt ord). Jag hade ost på mackan imorse, jag promenerade förbi en väderkvarn igår och häromdagen satte farsans styvdotter ett gäng tulipaner i en vas hemma hos henne.

De två sistnämda elementen upplevdes idag, under en dag i Amsterdam. Vi gick och tittade på vaxdockor på Madame Tussauds, och åkte sedan turistbåt längs kanalerna. På väg till en restaurang gick vi igenom Amsterdams Red Light District. Först kändes det ganska harmlöst – färgglada butiker fulla med sexleksaker och porrfilmer. Jaja. Och folk gick omkring som vanligt som i vilken annan stadsdel som helst. Plötsligt passerade vi skyltfönster med ett innehåll som i alla fall gjorde mig väldigt obekväm. Innanför varsitt glas satt de på en pall och erbjöd sig sina tjänster.

De fanns lite överallt, i hörnet här, på andra sidan gatan där, och intill den Irländska puben därborta. Farsan tyckte att jag diskret skulle fotografera de där som fanns på andra sidan kanalen, lite längre bort. Men kära nån. Aldrig i livet. Kan vi inte gå vidare? Jag visste väl att prostitution var legalt i Holland, men jag hade ingen aning om att det var så här, så öppet, så… organiserat. Det enda som fattades var skyltarna om vad det kostade. Obehagligt och lite skrämmande.

Promenaden genom stadsdelen toppades med några butiker med stora haschplantor till salu i skyltfönstret. Introduktionspaket.


Onsdagen den 15 februari 2006

Depparens favoritkorv: tristerband. Fniss.


Nej, någon korv fick jag inte med mig hem. Däremot ett par paket mjölkchokladströssel att ha på mackan när jag vill lyxa till det lite, ett par ölglas med texten Adriaan på, ett paket schweizisk ostfondue och en bunt lagom intressanta faktakort från Madame Tussaud. Och ett paket minnen och bekräftelser, både goda och dåliga. Både enkelhet och frustration. Och en gnutta hemlängtan. I övrigt inga direkta överväldigande känslor, mest bara ganska trevligt.


Min gamla gröna mössa är på god väg ner i papperskorgen. Ty om man har den vänd på ett visst sätt så syns bara en del av ordet SHACKLETOWN på den. shacKLETown. Klet. Jag vill inte ha en kletig och urtvättad mössa.

Så nu har jag köpt en orange med en glad älg på. Allt för att visa allmänheten vilket kul prick jag är.

 


Torsdagen den 16 februari 2006

Dagens skidspårsstatistik:

  • Ork: 80 procent.
  • Fäste: 75 procent.
  • Glid: 97 procent.

Att ha glidvallat skidorna innebär att man pilar nerför backarna i rasande fart. Snabbare än jag är van vid. Idag gjorde jag således årets första vurpa. Tur att ingen såg mig. Det hade varit stressande.


Men det är bra att jag får vurpträna. Ty om en månad befinner jag mig ungefär…

Klicka här för att ladda ner ett bokmärke som funkar i Google Earth.


Fredagen den 17 februari 2006

Åtta minusgrader och ett lätt snöfall som glimmar och glittrar i soldiset. Underbart vackert. Och svetten rinner. På det har vi:

  • Ork: 70 procent.
  • Fäste: 85 procent.
  • Glid: 93 procent.

Naturligtvis gjorde jag årets andra vurpa, och det inte ens i en backe. Jag bara slant. Återigen tur att ingen såg mig.

Jag betraktar världen runt omkring mig. Och konstaterar att världen runt omkring mig om fem månader kommer vara så annorlunda den någonsin kan bli. Ty förmodligen kommer jag då befinna mig ungefär…

Klicka här för att ladda ner ett bokmärke som funkar i Google Earth.


Lördagen den 18 februari 2006

Mycket resa av i år. I sommar flyger Skellefteå Kammarkör ner till "kontinenten" och visa sig från sina allra vackraste våglängder. Så jag tror jag avslutar min kavalkad om mina framtida resor ungefär…

Okej då, klicka här för att ladda ner ett bokmärke som funkar i Google Earth.


Måndagen den 20 februari 2006

Igår undersökte jag slalomformen i Bygdsiljum. (D åker bräda han, så han undersökte brädformen.) Så att jag inte står helt oförberedd när jag väl står där en morgon om några veckor, på tvåtusentvåhundra meters höjd, och ska ägna mig en hel liftlös dag åt att glida nedför, nedför, nedför, för att till slut vara hemma igen, lagom till middagen. Det är så de säger i alla fall, de som varit där. Att man kan åka en hel dag utan att behöva ta en lift upp igen. Vi får se. Jag tror inte på det förränn jag ser det. Men det låter helt underbart.

Vad jag tror på är att det i alla fall kommer att vara annorlunda mot hur det var igår. Lift upp, en till fem minuter effektiv åktid senare (beroende på vilken backe man tog), stod man i liftkön igen. Upp och ner och upp och ner och upp och ner. Efter ett tag tröttnade vi. Men vädret, det kunde vi inte klaga på. Och idag har jag bara ont i vaderna.


Jag ska inte föra statistik på hur glidet och fästet och orken var igår. Det blir väl inte riktigt samma sak, eftersom utförsåkning inte innebär samma typ av flås som längdåkning. Och helst ska glidet vara hundra procent och fästet noll. Nog tyckte jag att det var lite för dåligt med glid under skidorna jag hade hyrt, men man kan ju inte få allt. Däremot känns det som om gårdagens "träning" idag gjorde mig mer säker och balanserad i de skarpa kurvor som alltid uppenbarar sig i slutet av de få backarna som finns i spåret. Och det är ju bra när kommer med hög, hög hastighet. Man vill ju inte skämma ut sig med årets tredje vurpa.

  • Ork: 80 procent. (Men lite ont i magtrakten.)
  • Fäste: 95 procent.
  • Glid: 97 procent.

Det blir alltid bättre förhållanden när det är lite extra kallt (minus tolv) och frosten och sedermera isen biter i skägget.


Tisdagen den 21 februari 2006

Brukar du prata med dina ICQ-vänner med hjälp av Miranda eller Trillian? Har du den senaste veckan märkt att du inte kunnat skickat något till dem eller blivit ledsen för att du inte fått något svar från dem? Funderat på om de är sura på dig eller något.

Jo, ICQ-människorna har fipplat med protokollen på sina servrar. Vad ska det vara bra för? Allt var ju bra som det var! Nåja, om ovanstående händer måste man uppdatera ICQ-pluginet i sin dator. Inte svårt, men kanske lite bökigt.
Läs mer: Miranda Trillian


Torsdagen den 23 februari 2006

På söndag är det över. Då släcker man elden. Då är det över.

När jag går till min frisör händer alltid samma sak. Han som brukar klippa mig börjar prata hockey, eller som nu i OS-tider: hockey och eventuell damcurling. Han möts varje gång av pinsam tystnad och ett försynt försök från min sida att genast byta ämne. Ty jag har inte så värst mycket att tillföra.

Sist försökte han själv styra över till att diskutera skotrar, men det gick inte heller så bra. Det slutade med att vi pratade om vädret.

En samling ord att grunna över. Ord som väger tungt hos många i samhället idag och två veckor tillbaka och två dagar framåt, men kanske inte lika mycket efter det:

 


Lördagen den 25 februari 2006

Trots att jag tror mig inte ha så mycket att tillföra när det gäller ishockeydiskussioner, så trodde jag ändå att jag skulle ha mer att tillföra när jag skulle spela sporten ifråga igår. På plast. Vi var åtta stycken och lottade om vilka som skulle möta vem i kvartsfinalerna. Och jag trodde det skulle vara en enkel match, eftersom alla mina motståndare (utom en) var 40-45 år och över. Min bror hade ett ishockeyspel när vi var små, och även om jag oftast förlorade mot honom så trodde jag att jag hade det inom mig. Spelstilen. Taktiken. Känslan för passningar.

Men nej. Jag åkte ur turneringen direkt. Det visade sig att ishockeyspel även fanns i femtitalisternas barndomar. Och de har i sin tur för länge sedan hunnit skaffa egna barn att köpa ishockeyspel till och träna mot. Så hade jag tänkt efter ordentligt hade jag redan från början förstått att jag var chanslös.

Jag förde protokoll istället, och var nöjd ändå.


Söndagen den 26 februari 2006

Just nu tror jag Sverige spelar OS-final mot Finland. Jag tror sporten är ishockey.

Jag sitter själv vid mitt barbord och räknar matematik. Och hör grannarna i våningen ovanför skrika och vråla när det händer saker. Jag försöker uttyda om vrålen innebär bra eller dåliga saker. Det låter som bra saker. Så roligt för dem!


Måndagen den 27 februari 2006

Jag har köpt ett par slalomskidor. Ack så billiga de var.

Jag kan bara hoppas att billigheten inte visar sig i backen på tvåtusen meters höjd. Men de ser hela ut, repfria och slipade kanter. Nu fattas bara ett par gigantiska pjäxor (storlek 46) och stavar.


Tisdagen den 28 februari 2006

TCO:s yrkestest tycker att jag ska bli civilingenjör. Eller privatdeckare. Eller storskurk om det hade varit 1800-tal.

Detta genom att fråga vilka tre saker jag vill ta med mig till en öde ö, vad jag gör på helgerna, om jag är man eller kvinna (!), om jag är hund- eller kattmänniska och om jag tycker att glaset är halvtomt eller halvfullt. Jag undrar vilken typ av otroligt komplicerad algoritm de använder för att komma fram till vad jag passar som, genom att ställe den typen av frågor. Jag kan i alla fall tala om att de har fel, fel, fel. Som om man ska ta alla sådana där undersökningar på allvar.

Och jag som får en ny ålder i pannan på mig imorgon, borde det inte ha varit dags för mig att vet vad jag ska bli när jag bliver stur? Lugn… Det är mer än trettio år kvar till pensionen. Jag kan byta karriär ett par gånger till om jag vill.


» Senaste!


  • Prenumerera!



  • Hem 
    RSS
    EgoEgo 
    Nyligen
     

    Lyssna på Radio Paradise!