Måndagen den 28 mars 2005 - Jobbigt

Min mamma dog i cancer för två månader sedan, 65 år
gammal. Vid första sjukdomsbeskedet för sex månader sedan mådde
hon grymt bra, var vältränad och vital.

M gjorde slut förra lördagen. Sex år.

Riktigt jobbigt nu.


Tisdagen den 29 mars 2005

Trött dag. Kom hem rätt sent igår. Med flyg. Stina skjutsade
hem mig. Har varit i Skåne över påsk. Som nybliven singel (det
begreppet har en obehagligt positiv framtoning generellt) kom jag på att
jag måste hitta på nåt under påskhelgen. Normalt skulle
jag och M kanske åkt till Önnesmark och Bissjön men nu blev
tillvaron ställd på ända (ännu mer) så jag insåg
att jag måste ge mig iväg härifrån. Bort. Från verkligheten.
I tisdags beställde jag en bunt flygbiljetter till Skåne och tillbaka,
samt bokade en hyrbil. Dags att unna mig det.

Åkte till Stockholm i torsdags. Såg Hotel Rwanda på Sturebiografen
och käkade middag med C, W, D och M. Sov över hos
C.

På fredagmorgonen tog jag flyget till Kristianstad, hyrde en bil och
körde till Norra Björstorp, Brösarp, Österlen, där
Björn och Ingrid var hos Björns föräldrar och deras hjortfarm.
Kallt och rått ute, men gemenskapen var varm. Vi gjorde små korta
utflykter, bland annat ut till havet där dimman hade lagt sig som ett lock.
Ännu kallare. Brr. På Österlen var det dessutom den traditionella
påskkonstrundan där man åker mellan gårdar och hus för
att titta på konst. Men eftersom det stod ”KONST” på varannat
hus (och Skåne är rätt tättbefolkat) så blev vi fort
rätt anti och stannade inte en enda gång för att titta.

Stannade till söndag morgon. Då åkte B och I
hem och jag körde till Malmö för att träffa C som
jag inte sett på flera år. Tillsammans med hennes pojkvän M
och några vänner till henne åkte vi runt och tittade på
konst i alla fall. Den här gången runt Vellinge. Bara att acceptera,
och det var faktiskt rätt trevligt. Medans C skulle hålla
i ett Friskis&Svettis-pass (för två deltagare) åkte jag
och M och tittade på Turning Torso och omgivningarna där. Coolt
hus
.

Söndagkvällen ägnades åt käk (C kan laga paj
hon), Cluedo och Hipp! Hipp!-special på tv. Konstaterade att om man är
duktig stötpokerspelare så är man duktig på Cluedo. Jag
suger i poker.

På måndagmorgonen körde jag till Svågertorp, sista tågstationen
innan bron över till Köpenhamn. P och F (imorgon åtta
år) hämtade mig där och vi körde över öresundsbron,
kollade in hans kontor och körde sen in i stan, och promenerade längs
ett stängt Ströget och åt lunch i Nyhavn. (Mitt underr lunchen
ringde K och undrade om jag var hemma. Alltid lika kul att tala om att man
är utomlands för den som ringer och tror att man är nästgårds.)

Efter en blixtvisit på värsta vilda barnkalaset i Landskrona körde
jag raskt tillbaka förbi Malmö till Sturup och sov mig igenom flygturerna
Sturup-Stockholm-Skellefteå.

Tillbaka till verkligheten. Mamma ler mot mig från fotot intill tangentbordet.
Jag vill ringa och berätta om allt det roliga. M är hemma och
packar sina saker.

Foton från hela skånepåsken kommer snart i ett fotoalbum
nära dig.


Torsdagen den 31 mars 2005

Trött igen. Idag har jag varit i Piteå och haft introduktion i motion-graphics-kursen
jag ska hålla i resten av terminen. Spännande. Mycket. Kul att kunna
göra nåt roligt, vettigt, nytta, och dessutom få lön för
det.

Annars finns det inte så mycket att hurra för. M fortsätter
sin packning av sina saker inför hennes flytt på lördag. Jag
undviker att åka hem efter jobbet, men åker ändå hem
till slut. Vill inte vara en mussla. Förutom de saker som skär sig
har vi en bra kommunikation. Vi är i princip klara med delningen av möbler.
Nu återstår bara att få reda på en summa som jag ska
köpa ut hennes del av lägenhet för.

Men det är ändå åt skogen. Det här händer inte.
Hela året har det hänt saker som jag inte trodde fanns på riktigt.
I verkligheten: Mamma har en mycket aggressiv cancerform. Mammas svåra
operation. Mammas tid-kvar-att-leva-besked. Mamma tappar vikt och blir till
bara skinn och ben på några veckor, förutom magen som bara
växer. Mamma dör. En månad efter operationen, som vi trodde
skulle lösa allt. Ta hand om allt som mamma lämnat kvar. Allt praktiskt
arbete kring det blir till en demon. Demonen som hindrar en från att sörja.
Mammas begravning, som även den kändes som ett event som måste
arrangeras. Och en begravning är ingalunda något som gör att
man sörjer mindre efteråt. Ms snedsteg i höstas. Ms
livskris. Nedförsbacke. Ångest över att förlora två
av mina viktigaste personer i tillvaron. Bekräftelse av detta; M flyttar
ut tisdagen efter mammas begravning. M gör slut två veckor senare.
M hittar egen lägenhet och vi börjar avsluta sönderdelningen
av allt vi byggde upp i somras. Skifta möbler. Jag tar soffan, soffbordet
och bokhyllan så kan du ta matbordet och alla stolarna, hoppas dom får
plats i den nya lägenheten.

Jag försöker hålla huvudet högt, samarbeta, inte vara
arg eller ledsen. Men när jag samarbetar är det något i min
kropp som säger nej, nej, nej. Vad håller jag på med?
Jag är själv med och monterar ned något som jag absolut vill
ha kvar. Men avmontören fortsätter arbeta, det är hans plikt.
När vi pratar om praktiska saker säger en okontrollerad del av mig
själv att jag fortfarande älskar dig, känslan har sköljt
över mig och jag tappar målföret. Jag vill bara att du ska sätta
dig i soffan bredvid mig och hålla om mig, som jag tror du ofta har gjort
tidigare. När du är på väg att göra det säger
jag stopp, kom inte hit. Trösta mig inte nu. Det går över. Och
det går över fortare om du låter bli. Måste klippa av
banden och begrava dem.

Måste göra färdigt. Upprätthålla stabiliteten.


Fredagen den 1 april 2005

Fool’s day. Vem är ett fool egentligen?

Mycket pyssel idag. Ordnar upp detaljplanen för kursen som startade igår.
Lagar en tand hos tandläkaren. Pratar med min familjerådgivare. Byter
ut en gammal dator mot en ny på jobbet, och installerar grejer på
denna. Sätter upp filmaffischer i vårt rum där. Skrotrummet
har slutat vara ett skrotrum, utan ett välstädat och skojigt dekorerat
litet kontorsrum, med ett tydligt tema. Nu väntar vi bara på fjärrkylan.
Det är trettio grader varmt där just nu, om man inte öppnar fönstret
och får in avgaserna från Kanalgatan istället.

M ska vara hemma en sväng för att packa de sista grejorna inför
flytten imorgon. Hennes kompis Tatja är i stan och bor på hotell.
Av nån anledning vill jag särskilt inte nu vara i närheten.
Så jag håller mig kvar på jobbet. Köper pizza och äter
tillsammans med M som också jobbar på Ductus (och som f ö
är gift med Ms f d klasskompis Jennifer). När klockan närmar
sig nio promenerar vi ut till ”förorten” och kollade på
”Envy”. Filmtipset.se
tycker att jag borde ge den en tvåa, men det blir en trea. Trots att jag
sover mig igenom valda delar.

Cyklar hem igenom fredagnatten. Ignorerar partystinna personer som vill väcka
min uppmärksamhet, vilket de gör genom att vrål obegripliga
fraser åt mig. Jag är inte i er värld, fatta det. Halvvägs
hem, det vill säga när jag passerar stan, får jag punktering.
Det kommer inte direkt lägligt, eftersom jag behöver min cykel imorgon
om jag ska kuska runt på stan mellan olika håll. För imorgon
flyttar M och då vill jag verkligen hålla mig borta. Blir lite
förvånad över att jag inte reagerar starkare över punkteringen,
denna lilla motgång. Rycker mest på axlarna och tänker att
det får jag fixa imorgon, för att jag måste. Får ta med
mig verktygen ner på stan och köpa och byta slang på gatan.
Det är som att jag börjar vänja mig vid att stå och banka
huvudet mot en vägg. Och just den här väggen är inte speciellt
tjock, så jag bankar mig rakt igenom. Det finns andra tjockare murar att
ta sig igenom.

Gud vad kul det är med liknelser.


Lördagen den 2 april 2005

Det ekar i min lägenhet. Idag har M flyttat. Jag vaknade tidigt imorse
och kunde inte somna om, för jag visste inte säkert när det var
som M skulle komma och hämta sina saker och de möbler som vi delat
itu. Gick precis när M och hennes följe kom. Orkade knappt hälsa.
Ner på stan, köpte cykelslang och satt på Möjligheternas
Torg och mekade cykel. Satt och degade på jobbet i några timmar,
utan att göra något vettigt, åkte och spelade inomhusfotboll
och volleyboll. Åkte till Lotta och Simon och blev bjuden på middag.
Och så hyrde vi och såg ”…och så kom Polly”. Filmtipset
tycker att jag borde ge den en trea. Stämmer bra det.

Trots att filmen är en ytligt romantig komedi så fick den mig att
fundera över min egen situation. Den börjar med att Reuben lyckligt
gifter sig med Lisa, och vi får under bröllopsfesten veta att de
är gjorda för varandra, ser det som helt naturligt att de ska leva
tillsammans resten av sina liv. Men Lisa har en nypa tveksamhet i sina blickar.
Under den hittills superlyckade smekmånaden ”råkar” Lisa
hoppa i säng med en dykarinstruktör. Reuben blir dumpad, arg och bitter
och åker hem, ensam. Efter en vecka träffar han Polly, som verkar
vara Lisas motsats (förutom att båda ser rätt bra ut), slarvig,
obrydd, kan inte planera hur nästa dag ska se ut eller tänka sig att
stadga sig. Dansar salsa. Reuben, som till sättet är mer som Lisa,
tycker att det verkar spännande och de inleder ett förhållade.
Det visar sig så småningom att Reuben och Polly har lite olika syn
på deras förhållande, han vill ta det till ”nästa
steg” medans Polly inte riktigt vill erkänna dem som pojkvän
och flickvän. Samtidigt kommer Lisa tillbaka, ångerfull och vill
försöka fortsätta leva livet ut med Reuben.

SPOILER:
Jag slutar referera här för att undvika att röra till det ytterligare.
Men det böljar fram och tillbaka litegrann och slutar med att Reuben ”väljer”
Polly (hinner precis få tag på henne innan hennes flyg går,
en klassiker…) för att hon trots allt är mer spännande och
det gnager lite mysigt i fogarna.

Det finns ingen moral här, i alla fall ingen som håller. Men det
jag känner igen så väl är Lisas betänkligheter och
snedsteg som leder till dumpande. Men även Pollys karaktär som slarvig,
obrydd och tveksam till en framtidsbild. Jag vet inte vart jag vill komma med
det här, men för att som sagt vara en normal rom-kom tog den upp för
mig högaktuella saker på ett bisarrt sätt.

Eko, eko. Trodde det skulle vara jobbigare att komma hem till en halvtom lägenhet.
Men att jag försökt förbereda mig mentalt och att dom hade städat
och ”ställt i ordning” tror jag underlättade. Tack. Om ett
par veckor (förhoppningsvis), i samband med att Peter och jag ska röja
i mammas lägenhet och gravsätta urnan i Västerljung, ska jag
åka förbi IKEA och köpa lite grejer att fylla ut det tomma.

I alla fall materiellt.


Söndagen den 3 april 2005

Ont i huvudet.

Låg kvar i sängen så länge jag kunde i morse, tills hungern
tvingade mig upp. Lallade runt i lägenhet, åt frukost. Kände
att jag borde ställa i ordning lite saker, så att det skulle kännas
att det bor en hel människa här. Men jag struntade i allt och begav
mig till stan och jobbet. Där finns det alltid nån man kravlöst
kan småprata med. Timmarna gick, jag åt lunch, såg fram emot
timmen med innebandy på stor plan tillsammans med R och M. Men

huvudvärken kom. Vilket ledde till att jag svek. Åkte hem.

M kom hit för att hämta hämta lite smågrejer. Det
känns som varje gång som M kommer hit, eller ringer om något,
så förvandlas jag, blir en annan. En mur, en bubbla växer snabbt
som ögat och de flesta känslorna går raskt undan och låser
om sig. Har inget intresse att använda någon av dem just då.
Jag kan inte dra åt smilbanden när hon försöker skämta
lite. Jag svarar bara på något som kräver ett svar. Jag orkar
inte kommunicera. Gör det du ska, och åk sen. Det blir nog bättre
sen.

När hon går kommer känslorna fram ur sina gömmor och pockar
på min uppmärksamhet. Dom kan jag inte säga nej till. Gör
det ni ska, ni också.


Måndagen den 4 april 2005

Bilder från påsken i Skåne finns nu i ett fotoalbum Nära
Dig.


Lördagen den 9 april 2005

Under veckan som gått har lägenheten inte ändrat skepnad. Har
fortfarande inte orkat/haft lust ställa i ordning grejer. En del av mig
själ frågar mig varför jag ska bry mig. Det är ändå
bara jag som bor här. Men jag vattnar blommorna. Lägger gamla Dagens
Nyheter i en prydlig hög intill soffbordet, i väntan på transport
till pappersåtervinningskassen i klädkammaren, som i sin tur väntar
på att skickad ner till soprummet. Diskar frukostskålen. Låter
fruktskålen stå i köksfönstret, trots att äpplena
fortare än kvickt skrynklar till sig i eftermiddagssolen.

En avlång klump stretchar mellan hjärtområdet och halsgropen.
Upp och ner.

En annan del av själen säger: Nu måste jag planera för
min egen trivsel hemma. Möblera om kontoret. Uppgradera datorn. Fylla ut
tomrummen med lite nya möbler. Sätta upp nya bilder på väggarna.
Bland annat mammas konst. Jag har redan köpt en ny mikro och en bärbar
fast telefon. Beställt nytt fast abonnemang, för det gamla har M
haft långt innan vi blev ihop. Efter ett himla bläddrande på
nätet hittade jag ett bra nummer, 0910-39029. Ring gärna.

I tisdags löneförhandlade jag med vd:n på jobbet. Lyckades
få upp min gamla lön med ettusentvåhundrafemtio. Rätt
nöjd. Är jag i alla fall.


Söndagen den 10 april 2005

Ont i foten, ont i handen. Spelade inomhusfotboll med lite Paregos-folk igår
och måste ha trampat fel. Haltade därför omkring på Pinkerton
senare på kvällen, där M ösde på med sitt coverband
Propeller. Handen fick sig också en smäll när jag skulle vifta
bort en motspelare som lurat in mig i ett hörn med bollen. Försöker
man vifta bort en hård vägg istället så får man
ont. Det blev att jag dissade innebandyn idag. Såg istället tre filmer
idag: Not another teen movie, Donnie Darko och Team America: World Police. Not
another teen movie var faktiskt inte så tramsig som jag trodde den skulle
vara.

Och ont i huvudet. Massören på jobbet säger att det kan vara
en halskota som ligger snett och spänner åt senorna som går
mellan skulderbladen och bakhuvudet. Får väl gå och kolla det
nån gång.


Måndagen den 11 april 2005

Idag gjorde jag något jag inte gjort på väldigt, väldigt
länge. Jag gick på bio alldeles själv.

I en stad som denna finns det bara marknadsmässigt underlag att visa filmer
som The Ring 2, Näschnal Träschö (National Treasure) och Puhs
film om Heffaklumpen. Men ibland överraskar SF och Svenska Bio och visar
smalare filmer under avdelningen ”Film för Cineaster”.
Men dom tar det försiktigt och visar dem högst tre tillfällen
och i den allra minsta salongen. De gånger jag går på dessa
filmer har det dock alltid varit proppfullt medans bara en handfull bänkar
sig i den största salongen för att se till exempel ”Familjen
är värre” eller ”Miss Secret Agent 2”. Om ett par veckor
visar dom ”Ray” som en Film för Cineaster. Hur smal är
den?

Idag gällde det den spanska ”Gråta med ett leende”, om
en man som varit förlamad i trettio år och nu kämpar om att
få aktiv dödshjälp. Ringde runt bland folk som kan tänkas
vilja se den. Men folk är upptagna på måndagkvällar med
att regissera teater, kräkas, hämta ungen på Tae-Kwondon, föda
barn, jobba… Så jag gick själv. Det var väl tur det. För
när jag kom fram till kassan för att köpa biljett fanns det bara
en plats kvar.


Tisdagen den 12 april 2005

Nu ska jag prata om vädret. För det är väl det man gör
om man inte har nåt annat att prata om? Eller om man har det, fast vill
inte just nu? Om man vill låta det sjunka in, tugga i sig, bearbeta. Spottar
ut det nån annan gång.

För ett par veckor sedan hade vi en period av varmt, vackert väder.
Hela halvmetern snö försvann på fjorton dar. Alla förberedde
sig för den riktiga våren, stuvade bort vinterkläderna och satte
på sig solglajjorna. När det hade varit stabilt tillräckligt
länge tog min arbetskamrat C bort regnskyddet från virket
som ska huggas till ved, så att det kunde torka i vårsolen. Samma
eftermiddag började det regna. C muttrade lite. Jag sa till honom
det förmodligen skulle börja snöa igen, minst två
gånger. Det trodde han inte på. Han var till och med beredd att
slå vad.

Dagen efter snöade det, och jag slog mig på bröstet och tänkte
stolt: Tänk vad rätt jag hade! Idag har det snöat en
decimeter. Det kommer troligtvis vara borta före helgen. Men varför
verkar det vara så att vissa känner till begreppet Aprilväder,
men först efter Aprilvädret slagit till och pajat deras vårdrömmar?


Fredagen den 15 april 2005

Min hemdator gick sönder igår. Blä. (Fast det var på
nåt vis härligt att höra tystnaden i frånvaron av det
vanligta fläktsnurret.) Den ville inte hoppa igång igår kväll
när jag kom hem och sa hej till den. Hoppas det bara var transformatorn.
Och att det inte är andra grejer som pajat. Som nån av hårddiskarna.
Hemska tanke. Det är såna här händelser som gör att
man ta backupper.

Men nu är det helg. Sitter på jobbet, har mailat lite angående
olika auktionsfirmor som ska ta hand om allt i mammas lägenhet i Skogås
som vi själva (jag och P) inte vill behålla. Jobbiga grejer det
där. Tur att vi inte ska ägna oss åt att slänga saker.
Det hade vi nog inte pallat med. Det blir nog svårt nog att gå igenom
alla prylar som man har emotionella kopplingar till, och säga – nä,
det där behöver jag inte, för att sedan lägga ifrån
sig det och veta att det var sista gången jag berörde det minnet
på det sättet.

Istället tar vi hand om all konst, mamma har många snygga litografier,
lite detaljer, och lite möbler som det vore dumt att göra sig av med.
Peter kan nog behöva en del när han väl har flyttat till sitt
efterlängtade hus nånstans i Skåne. Och mammas bil, som hon
ville att jag skulle ha. Okej, okej, om du tjatar så.


Lördagen den 16 april 2005

Gjorde en liten banner idag, allt för att fortsätta promota min dagbok
på blogg-communityn succe.com:

Hur känns den? Jag vill inte att den bara ska spegla min allmänna
sinnestämning den här våren, utan att den även fungerar
senare, när tillvaron förhoppningsvis blivit lättare. Nu skriver
jag mer om sånt som känns, men saker som händer är ju precis
lika viktigt. Det är detaljerna i kombination med helheten som gör
livet.

Utan att nalla det minsta på Ms (Is syster) tagline Saker
som händer
. :-)


Söndagen den 17 april 2005

Klockan var åtta när jag vaknade imorse. Alldeles för tidigt.
Det är ju helg och så kom jag i säng ganska sent. På toa,
tillbaka i sängen, försök somna om. Läste lite Herman Lindqvist.
Blev inte trött. Gav upp, gick upp. Stod i hallen, tittade på den
tomma dörrmattan och suckade. Ingen Dagens Nyheter idag. Hmm. Det är
söndag. Brukar betyda ett mindre rutinerat tidningsbud. Tidningen är
nämligen adresserad till M L, Getbergsvägen 5, tre trappor
upp. Men tidningen hamnar hos den första bästa M L som tidningsbudet
stöter på, nämligen redan på första våningen.

Trevligt att man tvingas umgås med sina söndagsmorgontrötta
grannar på grund av det. Egentligen hade kunnat rycka tidningen ur hålet
i hans dörr, men tänk om han verkligen prenumererar på den!
Då hade mitt agerande klassats som egenmäktigt förfarande.


Tisdagen den 19 april 2005

Ibland händer det att jag låter bli att raka mig på några
dagar. Vet inte varför, det bara blir så. Kanske för att se
hur länge jag står ut med ett varmt skägg. Tills det till slut
kliar så det blir olidligt. Än så länge har det bara kliat
litegrann, men inte alltför mycket.

Jag vet inte om jag ser ovårdad ut. Det skulle i så fall vara resten
av växtligheten på huvudet. Jag är ganska oklippt. Ska kanske
klippa mig imorgon. Och be frisören ta mer än vad han gjorde för
drygt tre veckor sedan. För 300 kronor vill jag att produkten, klippningen,
ska hålla längre än så.


Onsdagen den 27 april 2005

Hm. Jag är tydligen inte den enda som skriver om hår.

När vi ändå är inne på det kan jag meddela att skägget
har fått fortsätta växa under veckan som gått. Nu har
jag trimmat ner det till några millimeter. Känns bra. Jag får
till och med kommentarer om att det är snyggt. Så jag tror jag sparar
det så ett tag. Tänk vilka friheter man tror sig ha när man
bara har sig själv att tänka på numera.

I veckan har jag varit i Stockholm igen. Förhoppningsvis sista gången
som inte var en ren och skär social nöjestripp. Att rensa
ut ett barndomshem är inte kul. Jobbigt. Men det gick bra. Jag och Peter
har också gravsatt mamma nu. Det var också jobbigt, men gick bra
även det.

Jag har lust att skriva mer om det. Faktiskt en massa, men nu är jag trött,
trött. Körde hem igår, kom hem kvart över tolv i natt med
fullproppad bil. Packa ur möbler, tavlor, flyttkartonger, vinterdäck…
Klockan var över ett när jag kom i säng, så jag fick inte
mycket gjort på jobbet idag. Hoppas det inte straffar sig imorgon då
jag, i en alldeles egen SAAB 9000, ljudlöst ska sväva norrut till
Piteå och guida femton unga medieelever till att tillverka perfekta små
tv-bumbers och backdrops. Vi hörs imorgon. ;-)


Torsdagen den 28 april 2005

Chris Rea gungar fram Auberge på Radio
Paradise
just nu. Svängigt. Och nu tog låten slut. Beatles sjunger
om Savoy Truffle istället. Också svängigt.

Idag har jag som sagt varit i Piteå. Eleverna där går sista
året på programmet Mediedeisgn (lagom flummigt, eller hur?) på
musikhögskolan. Jag lär dom ett verktyg som heter After Effects, med
vilket dom ska skapa rörlig tv-grafik till några av programmen dom
kör på den lokala kanalen där. Nu har vi kommit till den andra
fasen av min kurs då jag inte föreläser eller kör en demo
av en viss del av After Effects, utan hjälper dem att hitta lösningar
till grafiska problemen dom stöter på. Och det är förbaskat
kul. Såå mycket roligare än att sitta framför (bakom?)
en skärm i åtta timmar.

Normalt skulle jag ha bott på hotell mellan torsdag och fredag men nu
har jag en del att göra hemma så jag väljer att pendla istället.
Vilket är ett rent nöje. Just nu i alla fall, det lär ju avta.
Min nya bil är en dröm jämfört med vad jag är van vid,
man sitter skönt, den har kräm (och FEM växlar! ;-), den är
tyst (dvs inget vindljud och väldigt lite motor- och vägljud) och
har en bra stereo. Tänk att mysa fram på E4:an, vräka på
med volym och gasta ikapp med musiken utan att bry sig om några grannar!

Jag tar med mig alla positiva detaljer i min omgivning för att döda
dom elaka.


Fredagen den 29 april 2005

Inatt drömde jag om tråkiga saker. Först om att jag skulle
ta bilen och köra nånstans i stan, men jag råkade bryta varenda
trafikregel som fanns. Höll på att köra på folk. Glömde
titta på trafikljuden och körde mot rött. Som om jag var rejält
rattfull. Och jag sa förlåt till alla fel jag gjorde.

I nästa dröm fick jag skäll för att jag var en sån
kass körsångare. Det var körledaren som tyckte det, men budbäraren
var Niklas, som har tagit tjänstledigt. Han lät mig veta alla möjliga
fel jag gjorde och varför jag hade fått sparken ur kören. Jag
var usel, helt enkelt.

Det gör att man inte är direkt glad när man vaknar. Seg morgon.
Hade hoppats att jag skulle vara glad och ivrig att komma till jobbet på
morgonen, men nu kändes det bara trögt och deprimerande. Körde
extra försiktigt till Piteå och blev på godare humör när
jag fick träffa eleverna och gå runt och hjälpa.

Imorgon är det Valborg. Jag har ingen aning om vad jag ska hitta på.


» Senaste!


  • Prenumerera!



  • Hem 
    RSS
    EgoEgo 
    Nyligen
     

    Lyssna på Radio Paradise!