Lördagen den 1 mars 2003 - Frilanståget

Hemma igen. Vänner, film, mat, godis, konst, gisslandrama, tåg. Mycket
intryck. Posistiva sådana. Längtar tillbaka litegrann. *suck*

Och ett halvtrist nyår. Trerättersmiddag, överambitiöst och
märkvärdigt. Tolvslag, raketer och äcklig champagne. Så mycket
rutin.

Nu nära ett eventuellt påhopp på frilanståget. Kanske kanske
kanske en film åt en arkitektbyrå. Kom igen.



Lördagen den 11 januari 2003

Igår kväll var Stina och Fredrik här, och vi spelade lite kort.
Bland annat ett som heter Kung och Slav. Nu har jag inte den intelligentian som
krävs för att kunna tänka smart och taktiskt i kortspel. Men just
Kung och Slav gör mig extra irriterad. Gissa varför? Jo, precis som
i många andra spel så gäller det att bli av med sina kort. Kan
man inte lägga när det är ens tur så får man ett kort
av sin granne.

Det är en helt ok regel.

Det värsta med spelat är att den som förlorat en omgång måste
inför nästa omgång ge sina bästa kort till den som vann,
och samtidigt få vinnarens sämsta kort tillbaka.

Snacka om kapitalistspel, att sparka på den som redan ligger.



Fredagen den 17 januari 2003

Det finns en fråga som upprör mig mycket.

Sedan nyåret 2000 så har man kunnat åka ner till skellefteälven
för att ta reda på vilket år det är just nu. Om man hade
glömt. Dom har hängt upp ljusslingor som bildar siffrornas konturer
och som lyser så vackert när det är mörkt.

Och nu har dom alltså ersatt tvåan med en trea. Som sig bör.
Men i år är den extra ful. Det ser ut som om dom har monterat trean
fel så att den är spegelvänd vertikalt. Jag tog en bild och testade
att retuschera bilden och vända på trean. Och mycket riktigt. Dom HAR
vänt upp och ner på trean. Dessa bilder skickade jag in till Norran
och de har uppmärksammat fallet.
hit och se efter.

Just det. Det finns frågor som upprör.



Söndagen den 19 januari 2003

Nu har Fame Factory börjat. Och det har Malin upptäckt. Fy fan.


Onsdagen den 22 januari 2003

Kör man fast i Macromedia Flash så är man ofta fast. Man letar
i manualen och på i tutorials, på sajter och forum. Och man får
leta länge innan man hittar det man söker.

Det är så synd att jag har så lite koll på syntaxer av
olika slag.

Den här koden räddade mig:

on (release) {
_root.gotoAndPlay(20);
}

Verkade det svårt? Nä, tänkte inte det heller…

Inatt kan jag sova lugnt.


Lördagen den 8 februari 2003

Malin har köpt nya längdskidor till mig i 31-årspresent. (usch
så hemskt det låter… 31…) Första turen för en vecka
sedan höll jag på att vricka foten. Det känns fortfarande, men
om jag bara tar det lugnt så…

Men det hindrar mig inte från att ge mig ut i alla fall. Igår fick
jag sällskap av en älg på spåret. Den var femton meter ifrån
mig när den upptäckte att den inte var ensam. Då lunkade den vidare.

Jag och älgen.



Söndagen den 16 februari 2003

Igår hade Dan fest i Villan på skeriaområdet. 30 år. Han
har mer 30-årsångest än vad jag hade för knappt ett år
sedan. Puhh…



Torsdagen den 20 februari 2003

Det är en sak jag inte riktigt förstår… Förra veckan hade
jag 43 besökare. Det är ganska många. Det är fler än
gemreklam.com. Vad är det för fel på gemreklam.com?

Jaja, det är väl bara att se det som en morot.

Idag satt jag och Thomas upp och ner på stolarna när vi diskuterade
möjliga lösningar på designproblem på WSAB-sidan. Vi kom
fram bra saker. Bara för att vi satt upp och ner på stolarna?



Fredagen den 21 februari 2003

Tänkte en sak: Om det nu är så många besök här,
varför är det så sällan nån skriver i min gästbok?
Är det för att skumma belgare också skriver där?

Nåja. Dagens huvudrubrik i Norra Västerbotten, överst på
förstasidan med stora bokstäver:

EXPLOSIONSARTAD ÖKNING AV HUSSVAMP

Hallåååå… Det är säkert viktigt, men vem bryr
sig när man sitter med sin filtallrik halv sju på morgonen? Vill man
läsa lite mer världsliga nyheter, inrikes och utrikes, får man
bläddra långt, långt innan det bjuds på EN (1) sida med
både utrikes och inrikesnyheter. Ibland slår dom till med ett helt
uppslag.

Jag vill ha DN!



Onsdagen den 26 februari 2003

Jag har varit ute i skidspåret igen. Wow.

Det är som att vara i puberteten igen.Armar och ben känns dubbelt så
långa där man stapplar fram. Kanske beror på att det sitter skidor
och stavar på dem.

Jag anser mig hyfsad stadig på skidor. Började åka slalom när
jag var sex år och tog de första längskidstegen ett par år
senare. Nu upplever jag en renässans i längdskidåkandet i och
med att jag fick ett par nya, fräscha längdskidor i 3+-årspresent
av Malin. Detta för att de gamla pjäxorna jag hade var tre nummer för
små och tårna bokstavligen kröp ur dom.

Det har varit en snörik vinter. Men nu har det varit plusgrader i några
veckor, snön har sjunkit ihop och blivit hård som fan och därmed
slits spåren ut direkt i och med att AIK (Anderstorp IK) inte kan spåra
med skotern. Plus att folk tycker om att gå i spåren. Plus att det
ligger barr, grenar, kttar och hundbajs och gör att glidet blir högst
opålitligt.

Så nu stapplar jag fram, knäna darrar, Bambi och jag skulle kunna vara
dödspolare. Nu lägger jag skidorna på hyllan tills att det börjar
snöa igen. Förlåt Malin.

Och imorgon verkar det vara sista dan på jobbet,



Fredagen den 28 februari 2003

Imorgon är jag 30 plus.



Tisdagen den 11 mars 2003

Mitt horoskop säger:

"Du är på dåligt humör, mycket för att det finns
saker du verkligen vill göra som du bara inte hinner med."

Känns inte som att det stämmer. Däremot verkar jag ha dragit två
vinster på raken igår och idag. Igår "löneförhandlade"
jag med min nya chef, och jag kan säga att jag är mer än nöjd.

Och idag gick jag till tandläkaren i övertygelsen att få boka
ny tid för lagning av minst ett hål. Men icke. Jag fick beröm!
Av tandläkaren! Kors i taket!

Bäst att cykla försiktigt. Eftersom jag är duktig att måla
fan på väggen så har jag lätt för att ge mig den på
att nånting annat, sämre, ska hända.

Javisstja, Malin åker till Rumänien om knappt två veckor. :-(



Torsdagen den 13 mars 2003

Konstig dag. Var precis på väg att faxa iväg en beställning
av en egen domän till ISP som var ombud för NIC-SE när det visade
sig att Dataductus, min nya arbetsgivare, själva var ombud. En positiv överraskning.
Billigare blir det.

ISP = Internet Service Provider.
NIC-SE = Myndighet (eller företag?) som delar ut alla .se-adresser.

Sen gick vi och såg Catch me if you can. Förtexterna var ju sååå
njutbara. Nästan värt hela biljetten.



Måndagen den 17 mars 2003

Elfte dagen på mitt nya jobb har jag börjat aklimatisera mig. (Jag
vet inte riktigt vad aklimatisera betyder, men det låter ju bra.) Jag och
Maya håller på att bli riktigt bra kompisar. Vilket är skönt
efter så lång frånvaro från varandra. 20 månader
är en lång tid.

Två och en halv månad är däremot inte så lång
tid, försöker kag intala mig. Det är så länge Malin
ska vara borta i Rumänien. Jag håller på att förbereda mig
känslomässigt för frånvaron. Nånting säger mig
att jag kommer att sakna henne.



Söndagen den 23 mars 2003

Oj, vad jobbigt.

Jag trodde inte det skulle kännas så här våldsamt när
Malin ska åka. Det är bara ett par timmar kvar innan hon sticker. Jag
vet inte ens om jag bör följa med skjutsen ut till flygplatsen. Det
kanske blir för jobbigt för oss båda.

Jag försöker ändå hålla modet uppe och räkna upp
alla de positiva saker det innebär att hon åker:

  • Det är en nyttig erfarenhet att vara ifrån varandra en längre
    period.
  • Jag slipper höra på Fame Factory alla dagar utom lördag.
  • Jag kan spela dataspel med hög volym utan att nån stör sig
    på det.
  • Jag kan disponera min tid på jobbet mer fritt. Jobba lite mer övertid
    så att jag tjänar in ledighet.
  • Över huvud taget: Att ha ett liv (=sambo) kräver mer tid. Nu lösgörs
    en del som jag kan ägna åt olika egna projekt.
  • Framförallt är det en nyttig erfarenhet för henne att komma
    utomlands och jobba och studera

Hon har i alla fall börja skriva sin egen dagbok på nätet. Den
finns här.



Onsdag morgon den 26 mars 2003

Det är bara att konstatera att det var värst innan hon åkte. Efteråt
hade jag inget annat val än att se framåt. Planera allt jag vill hinna
med nu när en massa tid släpps loss. I måndags kändes det
riktigt bra.

När jag kom hem igår kväll kändes det sämre. Allt hemma
påminner om Malins fysiska närvaro. Men hon är inte där.
Ingen som kramar om en. Ingen som slänger i extra krydda i makaronipuddingen.
Ingen som berättar om dagens spännande föreläsning eller seminarium
om nätverkssamhället.

*sob*



Torsdagen den 27 mars 2003

Mitt förhållande till grannarna en trappa upp når nya oanade
höjder.

Det började med att vi klagade väldigt ofta på dem för att
de spelade väldigt hög turkmusik (vilket är ett begrepp de använder
själva) och annan smörpop från mellanöstern. De två
grabbarna, Savio och Ayar, är nämligen båda från Irak, 19
år och tänkte väl inte så mycket på att det hörs
väldigt bra neråt. (Om jag vräkte på så hörde
de ingenting själva däruppe.) Inte min favoritmusik att bli störd
av, men vilket musik ä det?

Så i begynnelsen var vi gnällande svenskar.

Men klimatet har blivit bättre, även om jag fortfarande knackar på
ibland och tittar menande på Savio när han öppnar. Det är
oftast han som är hemma ensam och dragit på volymen.

Sen dess har Savio planterat blommor utanför vårt köksfönster,
lagat min cykel och vi har varit hos varandra och ätit middag. Ena gången
var när Ayars flickvän från Rumänien var i Sverige och hälsade
på.

Både idag och igår har jag varit uppe och försökt laga deras
dator, en gammal windows 98 full med virus. Den har krånglat olidligt mycket
och dom kommer titt som tätt ner och vill att jag ska hjälpa dem, för
hårddiskens bootblock är borta = datorn startar inte över huvud
taget. Idag satt jag och Savio i en timma och tittade på när Norton
Antivirus räknade upp till 3684 infekterade filer. Najs.

Norton kunde ta bort en tredjedel. Den burken är bortom all räddning.
Omformatering nästa.

Och timmarna en trappa upp tickar på.


Måndagen den 31 mars 2003

Idag har jag varit nyttig. När det gäller mat. Det är inte direkt
så att jag håller tiderna, det blev en sen lunch, och en ännu
senare middag, men jag kände inte för att baka pannkakor. Vilket det
gärna blir (eller makaronipudding) om jag måste bestämma matlagningen.
Vilket jag måste. För om jag är kreativ på andra sätt
så djupdyker jag vad gäller fantasi att komma på vad jag ska
laga för mat idag.

Så jag skar upp en halv sallad, ett par tomater, två avocadosar och
tre ägg och rörde ihop. Och åt med sked ur den stora skålen.
Gott. Det blir matlåda imorgon med.

Sen har jag en bild på Malin i min mobiltelefon.


Torsdagen den 3 april 2003

Nu är mamma här och hälsar på. En ren kurhelg för henne,
hon säger att hon slappnar av så fort hon landar på skellefteå
flygplats. Förvisso kan det vara rent psykologiskt, men det är ju i
alla fall en bra effekt. Hon behöver det.



Fredagen den 4 april 2003

Nu börjar allvaret och det roliga och det spännande och engagerande
på jobbet. Mycket är hemligt och jag får säkert sparken
om jag avslöjar för mycket här. Så jag ska inte säga
ett enda dugg. Tråkigt va? Det är det för mig också ibland,
men att säga att projektet är hemligt kan ju vara coolt på sitt
sätt. Låter liksom viktigt. Vilket det är. Jag lovar.

Skulle nog behöva jobba lite i helgen för att komma ifatt med en grej,
men ack, det går inte, Mamma är här och måste underhållas.
Imorgon blir det besök hos svärföräldrarna och de sedvanliga
turnéerna runt bygden. De som man gjort ett antal tusen gånger tidigare.
Det är bara att blunda, täppa till öronen och följa med.



Onsdagen den 9 april 2003

Inatt drömde jag att jag jobbade kvar på GEm Reklambyrå och att
Saddam Hussein var på besök där. Han var med och fikade och hade
det allmänt besvärligt. Jag tror han kom med en gåva också;
en tio meter hög Coca-cola-affisch. Sen skulle han åka hem till Irak,
fast han ville egentligen inte, för han kände på sig att det skulle
bli jobbigt.

Precis när han skulle gå så gav jag stackarn en snabb kram. Efteråt
grämde jag mig över att jag hade gjort det, för han är ju
trots allt inte en schysst kille direkt.

Är det någon som vågar ge sig på en drömtolkning?
Gästboken är öppen för alla!



Söndagen den 13 april 2003

Så mycket jobb. Så lite tid. Har så mycket hobbyjobbprojekt
att jag håller på att krevera. Nä, så illa är det
inte, men ack så fel jag hade när jag trodde jag skulle få en
massa tid över när Malin åkte till Rumänien. Tji fick jag.

Och varje gång jag skriver här är det nästan så att
jag skäms. Det här är FULT. Min dagboksdesign har ynglat av sig
två gånger, och det är min egen som är fulast. Se där,
se där, ännu ett hobbyjobb att lägga till listan.

Men det kommer, det kommer. När min egen domän har gått igenom.

Jag drömmer inte om Saddam längre. Puh. Jag skulle aldrig våga
berätta det för Savio, vår irakiske granne en trappa upp. Han
gillar inte Saddam.



Torsdagen den 24 april 2003

Det är fortfarande många som hälsar på här. Så
många som blir så besvikna över hur sällan jag skriver.

Men jag har haft (och har) fullt upp. Minst nio timmars arbetsdagar.Pust. Men
kul. Som fan. Jag upprepar mig. Men det är faktiskt sant. Jag lovar. På
hedersord. Hur ska jag ta mig ur detta?

Igår klockan tretton bestämde NIC-SE vilka som skulle få de webdomäner
som man hade sökt. Jag har sökt både www.thomas.se och www.saeys.se.
Saeys-adressen var jag ensam om att söka. Thomas-adressen var det 21 andra
som ville ha. Så det är en på 22 att jag får den.

Men NIC-SE:s webbplats har varit död sedan igår, så jag vet inte
om jag har haft sån tur eller inte. Konstigt? Nä, men den som lever
får se.



Fredagen den 25 april 2003

Malin skriver i gästboken och tycker det här är en bra dagbok .
Hon gillar ja men inte nej (precis som Dawid). Anna skriver också i gästboken
en halvtimma senare och undrar hur jag fick jobbet till slut. Hon gillar också
ja men inte nej (precis som Dawid).

Jag undrar om inte Malin och Anna är samma person. Eller har jag fel? Hmm..

Nåja, hemkommen efter ett biobesök med Stina och Fredde och mina arbetskompis
Danne och hans fästmö Emma. Chicago. Underhållande, snygga kläder
och scenografi och foto och musik. Men det kändes inte som att filmen lämnade
några större spår i mitt medvetande. Som en oscarsvinnare av
den magnituden borde göra. Fyra svaga silverfiskar.



Måndagen den 28 april 2003

Malin skriver i gästboken igen och hävdar bestämt att hon och Anna
inte är samma person. Nähäpp. Förlåt. Det bara verkade
så, med två inlägg på kort tid och som var så korta,
och med samma svar på vad som gillas och ogillas.

Däremot är jag (nästan) säker på att Malin inte är
samma person som min flickvän, som också heter Malin och som är
i Rumänien just nu. Jag tror i alla fall inte det, för min Malin brukar
inte sär skriva.

Och nångång ska jag svara på frågan hur jag fick jobbet
till slut. Men inte nu. Nu blir det pasta med pesto och rapport på teve.


» Senaste!


  • Prenumerera!



  • Hem 
    RSS
    EgoEgo 
    Nyligen
     

    Lyssna på Radio Paradise!