Lördagen den 1 mars 2003 - Frilanståget

Hemma igen. Vänner, film, mat, godis, konst, gisslandrama, tåg. Mycket
intryck. Posistiva sådana. Längtar tillbaka litegrann. *suck*

Och ett halvtrist nyår. Trerättersmiddag, överambitiöst och
märkvärdigt. Tolvslag, raketer och äcklig champagne. Så mycket
rutin.

Nu nära ett eventuellt påhopp på frilanståget. Kanske kanske
kanske en film åt en arkitektbyrå. Kom igen.



Lördagen den 11 januari 2003

Igår kväll var Stina och Fredrik här, och vi spelade lite kort.
Bland annat ett som heter Kung och Slav. Nu har jag inte den intelligentian som
krävs för att kunna tänka smart och taktiskt i kortspel. Men just
Kung och Slav gör mig extra irriterad. Gissa varför? Jo, precis som
i många andra spel så gäller det att bli av med sina kort. Kan
man inte lägga när det är ens tur så får man ett kort
av sin granne.

Det är en helt ok regel.

Det värsta med spelat är att den som förlorat en omgång måste
inför nästa omgång ge sina bästa kort till den som vann,
och samtidigt få vinnarens sämsta kort tillbaka.

Snacka om kapitalistspel, att sparka på den som redan ligger.



Fredagen den 17 januari 2003

Det finns en fråga som upprör mig mycket.

Sedan nyåret 2000 så har man kunnat åka ner till skellefteälven
för att ta reda på vilket år det är just nu. Om man hade
glömt. Dom har hängt upp ljusslingor som bildar siffrornas konturer
och som lyser så vackert när det är mörkt.

Och nu har dom alltså ersatt tvåan med en trea. Som sig bör.
Men i år är den extra ful. Det ser ut som om dom har monterat trean
fel så att den är spegelvänd vertikalt. Jag tog en bild och testade
att retuschera bilden och vända på trean. Och mycket riktigt. Dom HAR
vänt upp och ner på trean. Dessa bilder skickade jag in till Norran
och de har uppmärksammat fallet.
hit och se efter.

Just det. Det finns frågor som upprör.



Söndagen den 19 januari 2003

Nu har Fame Factory börjat. Och det har Malin upptäckt. Fy fan.


Onsdagen den 22 januari 2003

Kör man fast i Macromedia Flash så är man ofta fast. Man letar
i manualen och på i tutorials, på sajter och forum. Och man får
leta länge innan man hittar det man söker.

Det är så synd att jag har så lite koll på syntaxer av
olika slag.

Den här koden räddade mig:

on (release) {
_root.gotoAndPlay(20);
}

Verkade det svårt? Nä, tänkte inte det heller…

Inatt kan jag sova lugnt.


Lördagen den 8 februari 2003

Malin har köpt nya längdskidor till mig i 31-årspresent. (usch
så hemskt det låter… 31…) Första turen för en vecka
sedan höll jag på att vricka foten. Det känns fortfarande, men
om jag bara tar det lugnt så…

Men det hindrar mig inte från att ge mig ut i alla fall. Igår fick
jag sällskap av en älg på spåret. Den var femton meter ifrån
mig när den upptäckte att den inte var ensam. Då lunkade den vidare.

Jag och älgen.



Söndagen den 16 februari 2003

Igår hade Dan fest i Villan på skeriaområdet. 30 år. Han
har mer 30-årsångest än vad jag hade för knappt ett år
sedan. Puhh…



Torsdagen den 20 februari 2003

Det är en sak jag inte riktigt förstår… Förra veckan hade
jag 43 besökare. Det är ganska många. Det är fler än
gemreklam.com. Vad är det för fel på gemreklam.com?

Jaja, det är väl bara att se det som en morot.

Idag satt jag och Thomas upp och ner på stolarna när vi diskuterade
möjliga lösningar på designproblem på WSAB-sidan. Vi kom
fram bra saker. Bara för att vi satt upp och ner på stolarna?



Fredagen den 21 februari 2003

Tänkte en sak: Om det nu är så många besök här,
varför är det så sällan nån skriver i min gästbok?
Är det för att skumma belgare också skriver där?

Nåja. Dagens huvudrubrik i Norra Västerbotten, överst på
förstasidan med stora bokstäver:

EXPLOSIONSARTAD ÖKNING AV HUSSVAMP

Hallåååå… Det är säkert viktigt, men vem bryr
sig när man sitter med sin filtallrik halv sju på morgonen? Vill man
läsa lite mer världsliga nyheter, inrikes och utrikes, får man
bläddra långt, långt innan det bjuds på EN (1) sida med
både utrikes och inrikesnyheter. Ibland slår dom till med ett helt
uppslag.

Jag vill ha DN!



Onsdagen den 26 februari 2003

Jag har varit ute i skidspåret igen. Wow.

Det är som att vara i puberteten igen.Armar och ben känns dubbelt så
långa där man stapplar fram. Kanske beror på att det sitter skidor
och stavar på dem.

Jag anser mig hyfsad stadig på skidor. Började åka slalom när
jag var sex år och tog de första längskidstegen ett par år
senare. Nu upplever jag en renässans i längdskidåkandet i och
med att jag fick ett par nya, fräscha längdskidor i 3+-årspresent
av Malin. Detta för att de gamla pjäxorna jag hade var tre nummer för
små och tårna bokstavligen kröp ur dom.

Det har varit en snörik vinter. Men nu har det varit plusgrader i några
veckor, snön har sjunkit ihop och blivit hård som fan och därmed
slits spåren ut direkt i och med att AIK (Anderstorp IK) inte kan spåra
med skotern. Plus att folk tycker om att gå i spåren. Plus att det
ligger barr, grenar, kttar och hundbajs och gör att glidet blir högst
opålitligt.

Så nu stapplar jag fram, knäna darrar, Bambi och jag skulle kunna vara
dödspolare. Nu lägger jag skidorna på hyllan tills att det börjar
snöa igen. Förlåt Malin.

Och imorgon verkar det vara sista dan på jobbet,



Fredagen den 28 februari 2003

Imorgon är jag 30 plus.



Tisdagen den 11 mars 2003

Mitt horoskop säger:

"Du är på dåligt humör, mycket för att det finns
saker du verkligen vill göra som du bara inte hinner med."

Känns inte som att det stämmer. Däremot verkar jag ha dragit två
vinster på raken igår och idag. Igår "löneförhandlade"
jag med min nya chef, och jag kan säga att jag är mer än nöjd.

Och idag gick jag till tandläkaren i övertygelsen att få boka
ny tid för lagning av minst ett hål. Men icke. Jag fick beröm!
Av tandläkaren! Kors i taket!

Bäst att cykla försiktigt. Eftersom jag är duktig att måla
fan på väggen så har jag lätt för att ge mig den på
att nånting annat, sämre, ska hända.

Javisstja, Malin åker till Rumänien om knappt två veckor. :-(



Torsdagen den 13 mars 2003

Konstig dag. Var precis på väg att faxa iväg en beställning
av en egen domän till ISP som var ombud för NIC-SE när det visade
sig att Dataductus, min nya arbetsgivare, själva var ombud. En positiv överraskning.
Billigare blir det.

ISP = Internet Service Provider.
NIC-SE = Myndighet (eller företag?) som delar ut alla .se-adresser.

Sen gick vi och såg Catch me if you can. Förtexterna var ju sååå
njutbara. Nästan värt hela biljetten.



Måndagen den 17 mars 2003

Elfte dagen på mitt nya jobb har jag börjat aklimatisera mig. (Jag
vet inte riktigt vad aklimatisera betyder, men det låter ju bra.) Jag och
Maya håller på att bli riktigt bra kompisar. Vilket är skönt
efter så lång frånvaro från varandra. 20 månader
är en lång tid.

Två och en halv månad är däremot inte så lång
tid, försöker kag intala mig. Det är så länge Malin
ska vara borta i Rumänien. Jag håller på att förbereda mig
känslomässigt för frånvaron. Nånting säger mig
att jag kommer att sakna henne.



Söndagen den 23 mars 2003

Oj, vad jobbigt.

Jag trodde inte det skulle kännas så här våldsamt när
Malin ska åka. Det är bara ett par timmar kvar innan hon sticker. Jag
vet inte ens om jag bör följa med skjutsen ut till flygplatsen. Det
kanske blir för jobbigt för oss båda.

Jag försöker ändå hålla modet uppe och räkna upp
alla de positiva saker det innebär att hon åker:

  • Det är en nyttig erfarenhet att vara ifrån varandra en längre
    period.
  • Jag slipper höra på Fame Factory alla dagar utom lördag.
  • Jag kan spela dataspel med hög volym utan att nån stör sig
    på det.
  • Jag kan disponera min tid på jobbet mer fritt. Jobba lite mer övertid
    så att jag tjänar in ledighet.
  • Över huvud taget: Att ha ett liv (=sambo) kräver mer tid. Nu lösgörs
    en del som jag kan ägna åt olika egna projekt.
  • Framförallt är det en nyttig erfarenhet för henne att komma
    utomlands och jobba och studera

Hon har i alla fall börja skriva sin egen dagbok på nätet. Den
finns här.



Onsdag morgon den 26 mars 2003

Det är bara att konstatera att det var värst innan hon åkte. Efteråt
hade jag inget annat val än att se framåt. Planera allt jag vill hinna
med nu när en massa tid släpps loss. I måndags kändes det
riktigt bra.

När jag kom hem igår kväll kändes det sämre. Allt hemma
påminner om Malins fysiska närvaro. Men hon är inte där.
Ingen som kramar om en. Ingen som slänger i extra krydda i makaronipuddingen.
Ingen som berättar om dagens spännande föreläsning eller seminarium
om nätverkssamhället.

*sob*



Torsdagen den 27 mars 2003

Mitt förhållande till grannarna en trappa upp når nya oanade
höjder.

Det började med att vi klagade väldigt ofta på dem för att
de spelade väldigt hög turkmusik (vilket är ett begrepp de använder
själva) och annan smörpop från mellanöstern. De två
grabbarna, Savio och Ayar, är nämligen båda från Irak, 19
år och tänkte väl inte så mycket på att det hörs
väldigt bra neråt. (Om jag vräkte på så hörde
de ingenting själva däruppe.) Inte min favoritmusik att bli störd
av, men vilket musik ä det?

Så i begynnelsen var vi gnällande svenskar.

Men klimatet har blivit bättre, även om jag fortfarande knackar på
ibland och tittar menande på Savio när han öppnar. Det är
oftast han som är hemma ensam och dragit på volymen.

Sen dess har Savio planterat blommor utanför vårt köksfönster,
lagat min cykel och vi har varit hos varandra och ätit middag. Ena gången
var när Ayars flickvän från Rumänien var i Sverige och hälsade
på.

Både idag och igår har jag varit uppe och försökt laga deras
dator, en gammal windows 98 full med virus. Den har krånglat olidligt mycket
och dom kommer titt som tätt ner och vill att jag ska hjälpa dem, för
hårddiskens bootblock är borta = datorn startar inte över huvud
taget. Idag satt jag och Savio i en timma och tittade på när Norton
Antivirus räknade upp till 3684 infekterade filer. Najs.

Norton kunde ta bort en tredjedel. Den burken är bortom all räddning.
Omformatering nästa.

Och timmarna en trappa upp tickar på.


Måndagen den 31 mars 2003

Idag har jag varit nyttig. När det gäller mat. Det är inte direkt
så att jag håller tiderna, det blev en sen lunch, och en ännu
senare middag, men jag kände inte för att baka pannkakor. Vilket det
gärna blir (eller makaronipudding) om jag måste bestämma matlagningen.
Vilket jag måste. För om jag är kreativ på andra sätt
så djupdyker jag vad gäller fantasi att komma på vad jag ska
laga för mat idag.

Så jag skar upp en halv sallad, ett par tomater, två avocadosar och
tre ägg och rörde ihop. Och åt med sked ur den stora skålen.
Gott. Det blir matlåda imorgon med.

Sen har jag en bild på Malin i min mobiltelefon.


Torsdagen den 3 april 2003

Nu är mamma här och hälsar på. En ren kurhelg för henne,
hon säger att hon slappnar av så fort hon landar på skellefteå
flygplats. Förvisso kan det vara rent psykologiskt, men det är ju i
alla fall en bra effekt. Hon behöver det.



Fredagen den 4 april 2003

Nu börjar allvaret och det roliga och det spännande och engagerande
på jobbet. Mycket är hemligt och jag får säkert sparken
om jag avslöjar för mycket här. Så jag ska inte säga
ett enda dugg. Tråkigt va? Det är det för mig också ibland,
men att säga att projektet är hemligt kan ju vara coolt på sitt
sätt. Låter liksom viktigt. Vilket det är. Jag lovar.

Skulle nog behöva jobba lite i helgen för att komma ifatt med en grej,
men ack, det går inte, Mamma är här och måste underhållas.
Imorgon blir det besök hos svärföräldrarna och de sedvanliga
turnéerna runt bygden. De som man gjort ett antal tusen gånger tidigare.
Det är bara att blunda, täppa till öronen och följa med.



Onsdagen den 9 april 2003

Inatt drömde jag att jag jobbade kvar på GEm Reklambyrå och att
Saddam Hussein var på besök där. Han var med och fikade och hade
det allmänt besvärligt. Jag tror han kom med en gåva också;
en tio meter hög Coca-cola-affisch. Sen skulle han åka hem till Irak,
fast han ville egentligen inte, för han kände på sig att det skulle
bli jobbigt.

Precis när han skulle gå så gav jag stackarn en snabb kram. Efteråt
grämde jag mig över att jag hade gjort det, för han är ju
trots allt inte en schysst kille direkt.

Är det någon som vågar ge sig på en drömtolkning?
Gästboken är öppen för alla!



Söndagen den 13 april 2003

Så mycket jobb. Så lite tid. Har så mycket hobbyjobbprojekt
att jag håller på att krevera. Nä, så illa är det
inte, men ack så fel jag hade när jag trodde jag skulle få en
massa tid över när Malin åkte till Rumänien. Tji fick jag.

Och varje gång jag skriver här är det nästan så att
jag skäms. Det här är FULT. Min dagboksdesign har ynglat av sig
två gånger, och det är min egen som är fulast. Se där,
se där, ännu ett hobbyjobb att lägga till listan.

Men det kommer, det kommer. När min egen domän har gått igenom.

Jag drömmer inte om Saddam längre. Puh. Jag skulle aldrig våga
berätta det för Savio, vår irakiske granne en trappa upp. Han
gillar inte Saddam.



Torsdagen den 24 april 2003

Det är fortfarande många som hälsar på här. Så
många som blir så besvikna över hur sällan jag skriver.

Men jag har haft (och har) fullt upp. Minst nio timmars arbetsdagar.Pust. Men
kul. Som fan. Jag upprepar mig. Men det är faktiskt sant. Jag lovar. På
hedersord. Hur ska jag ta mig ur detta?

Igår klockan tretton bestämde NIC-SE vilka som skulle få de webdomäner
som man hade sökt. Jag har sökt både www.thomas.se och www.saeys.se.
Saeys-adressen var jag ensam om att söka. Thomas-adressen var det 21 andra
som ville ha. Så det är en på 22 att jag får den.

Men NIC-SE:s webbplats har varit död sedan igår, så jag vet inte
om jag har haft sån tur eller inte. Konstigt? Nä, men den som lever
får se.



Fredagen den 25 april 2003

Malin skriver i gästboken och tycker det här är en bra dagbok .
Hon gillar ja men inte nej (precis som Dawid). Anna skriver också i gästboken
en halvtimma senare och undrar hur jag fick jobbet till slut. Hon gillar också
ja men inte nej (precis som Dawid).

Jag undrar om inte Malin och Anna är samma person. Eller har jag fel? Hmm..

Nåja, hemkommen efter ett biobesök med Stina och Fredde och mina arbetskompis
Danne och hans fästmö Emma. Chicago. Underhållande, snygga kläder
och scenografi och foto och musik. Men det kändes inte som att filmen lämnade
några större spår i mitt medvetande. Som en oscarsvinnare av
den magnituden borde göra. Fyra svaga silverfiskar.



Måndagen den 28 april 2003

Malin skriver i gästboken igen och hävdar bestämt att hon och Anna
inte är samma person. Nähäpp. Förlåt. Det bara verkade
så, med två inlägg på kort tid och som var så korta,
och med samma svar på vad som gillas och ogillas.

Däremot är jag (nästan) säker på att Malin inte är
samma person som min flickvän, som också heter Malin och som är
i Rumänien just nu. Jag tror i alla fall inte det, för min Malin brukar
inte sär skriva.

Och nångång ska jag svara på frågan hur jag fick jobbet
till slut. Men inte nu. Nu blir det pasta med pesto och rapport på teve.


Torsdagen den 1 maj 2003 - Bamsememory

Hemma igen efter en utflykt långtbortifrånstanigen. Åkte raskt
efter jobbet igår till Hökmark, norr om Lövånger för
att tillsammans med Lotta och Simon och trettio Hökmarksbor titta på
eld, grilla falukorv, titta på raketer och sjunga Vintern Rasat. Fast det
snöade. Kändes lite konstigt att gasta VÅREN ÄR HÄÄR
när ett lätt snöfall trillar ner över en.

Hökmarkshuset, som vi kallar det stora gula huset som är Lottas barndomshem,
var fullt med övernattare (som vanligt), så jag åkte över
till Lingan (Malins bror) och hans familj i Bissjön ett par kilometer bort,
och sov över där.

Där bjöds det i dag på vedklyvning med Lingan, tvåmansbrännboll
och pilkastning med Rebecka, skott med felriktad hockeyklubba med Per-Erik, Bamsememory
med Martina, äppelpajsbakning med Eva och värstingdatorinstallation
med hela bunten. Så himla trevligt. Det börjar bli en (angenäm)
vana att bara åka dit och bara vara.

Jag var ju där i påsk också. Bilder från den helgen finns
här.



Lördagen den 3 maj 2003

Nästa helg ska jag åka till Stockholm. Bokade biljetter på Skyways
hemsida i onsdags kväll. Det kostar en dryg tusenlapp att åka tur och
retur Skellefteå-Stockholm. Men sen som jag var fanns det ingen ledig plats
på söndag kväll, så jag får åka hem på
måndag morgon istället. Jaja.

Men jag ringde i alla fall Skyways igår för att höra om det verkligen
inte fanns nån plats på nåt av planen på söndagkväll.
Men icke, jag var lite för sent ute.

Och så frågade jag varför det finns så många olika
prisalternativ för att flyga Skeå-Sthlm t/r. På hemsidan finns
det sju olika, från 1050 kronor, 1935 kronor och så vidare upp till
4500 spänn. Vad är det man får om man betalar 1935 kronor som
man inte får om man flyger för det billigaste alternativet? Det kunde
hon inte svara på.

Ett mysterium.



Torsdagen den 8 maj 2003

Ibland är det så svårt. Upptäckte just att jag skickat hem
fel bild att skriva ut på en sån där cd-label som vi ska klistra
på en CD-ROM-skiva vi ska skicka till ett ställe. Från jobbet
alltså. Om jag kunde välja mellan rätt och fel, och inte var så
moga, skulle det bli fel. Oftast. Grr. Så det blir till att cykla skytteltrafik
mellan jobbet i stan och hemmet i förorten. Visserligen är det bara
en knapp kvarts cykeltur, men jag börjar bli ack så trött på
sträckan Frögatan – Torget.

Imorgon blir det också flyga av. Åker till Stockholm i helgen, för
att träffa släkt och en förhoppningsvis inte så hemskt krympande
skara av vänner. Koppla av, koppla loss.



Onsdagen den 14 maj 2003

Livet och körigheten går vidare. Det känns lite tufft på
jobbet just nu. Inte för att det känns särskilt pressat just nu.
Men projektledaren är i USA på mässa för att visa upp vårt
spel och är således inte hemma för att styra upp saker och ting.

Apropå hemma. Stockholm alltså. Det var en sällsam upplevelse
att göra en helg i Stockholm igen. När jag åkte hem upptäckte
jag att jag längtar hem i alla fall, trots att det kändes tvärtom
när jag bytt till ett roligare jobb häruppe i Skellefteå. Det
KAN ha att göra med att jag har en tom lägenhet att komma hem till på
Frögatan. Vet inte riktigt.

Det var intressant att observera stämningarna och rörelserna i stan
efter att varit ifrån ett tag. Som ett utifrånperspektiv. Vad jag
märker ganska fort är att många individer i Stockholm är
arga, upprörda, på något, någon, några. Det är
politiker, landsortsbor, priser, vägarvgifter, bilköer, medtrafikanter,
SL, stadsarkitektur, vädret. För att ta priser som exempel så
är samma person lika upprörd över att kostnadsläget är
högt i Stockholm som han är på nåt stolt över det exklusiva
i det hela. Att kunna bo i Stockholm med allt vad det erbjuder. Och att Stockholm
föder resten av landet.

Älta på ni.

Äntligen är jag klar med Malins gästbok på hennes hemsida.
Borde det inte vara dags att fräscha upp mina egna grejer, nu när jag
lagt ner så mycket tid på andras?



Tisdagen den 20 maj 2003

Nu är det bara 18 dagar tills att jag ska åka till Rumänien, jag
med!

Och tills dess… Jobbet tar upp en del tid, åtta till tio timmar per dag,
plus allt som måst egöras hemma tills dess. Meka med cyklarna (byta
däck på racern, kolla kedjan, byta bromsfästen på Malins
MTB), städa resten av rummen i lägenheten grundligt, göra klart
min egen hemsida och inte minst portfoliot. Jag anser det vara ganska viktigt
eftersom jag kanske får träffa nån i Rumänien som är
intresserad… Hint, hint.

För att inte tala om min vårtvård. Alltså inte vårda
vårtorna utan snarare lägga undan en viss tid varje dag för fotvårtborttagningsprocessen.
Uäck. Fila, fila.



Söndagen den 1 juni 2003

Nu är det sommar. Och som vanligt den här tiden på året
känns det som att man inte har tid att njuta av den. Det är konstigt,
men det känns som om slutet av maj / början av juni är den mest
stressade perioden under året.

Se där, en bra bortförklaring till uppdateringen sker så sällan.
Men jag späker mig, jobbar långa dagar (och helger) så att
jag med gott samvete kan åka till Rumänien på fredag. Det ska
bli såååå skönt. Och där finns en person jag
har längtat efter i två och en halv månad .


Tisdagen den 3 juni 2003

Om exakt tre dygn sitter jag på en restaurang i Bukarest och käkar
middag med Malin. Ååå vad jag längtar! Jag ska få
träffa folk, hajka i de transylvaniska bergen, kanske hangglida lite…

Det ska också bli skönt att få komma ifrån jobbet en
vecka, och ladda batterierna. Förra veckan och den här har kännts
väldigt motig. Igår kände jag mig nästan illamående
så fort jag satte mig bakom skärmarna. Det är långa dagar
på jobbet, nio-tio timmar plus några timmar varje helgdag. (Men
jag är inte den som är på jobbet mest, av vårt gäng.)
Det är också skönt att kunna konstatera att mina arbetskamrater
inte missunnar mig den här pausen. Fastän dom inte kan åka bort,
och nån mer ledighet den här sommaren lär det inte bli. Inte
förrän i september.


Onsdagen den 4 juni 2003

Idag har jag köpt två komma ett fyra sex kilo lösviktsgodis.
Samt sex stora påsar chips, lite dip och salta pinnar. För export.
Nånting måste jag fylla den stora resväskan med, när jag
nu inte får fylla den med så mycket av mina egna kläder. Den
ska nämligen fyllas med Malins i Rumänien inköpta kläder.
Och hon påstår att det är risk att utrymmet kanske inte räcker…

Sen har jag idag svettats i täta svarta finbyxor och en hyggligt varm vit
skjorta. Allt för ett tio minter långt gig med Skeriakören inför
avgående komvuxelever. Dom sa mörk underdel och ljus överdel,
men alla andra i kören hade "vanliga" kläder på sig.
Är det nåt jag missat? En avslutning på komvux är tydligen
inte lika prestigefylld som för högskoleeleverna vi ska sjunga för
imorgon i Landskyrkan. En dag till med varma men fina kläder, alltså.


Torsdagen den 5 juni 2003

Inte heller idag hade någon av de andra körmedlemmarna några
extra fina kläder på sig idag. Förutom jag. Lurad.

Packar som en gnu (hur packar gnuer?) ikväll. Min andra hjärnhalva
vill också skura toaletten och fixa fotoalbumet över maj månad.
Jag vill ju inte att Malin ska komma hem till en grisig toalett.

Men jag konstaterar att flygbussen går från Obs! fem i sex i morgon
bitti. Missar jag den blir det inget Rumänien. Hur ska jag hinna få
mig en ordentlig nattsömn? I och för sig sover man extra gott på
flygplan. Jag kanske ska satsa på det istället.


Sunday June 15th 2003

I will try to write this diary in english for a couple of weeks now. I know
that I have pretty many visitors, and most of them are swedish. Why? I’d like
to think I’ve made some friends this recent week when I went to Romania and
met all the nice people that Malin had come to know the past two and a half
months. Not that I’m really sure that they will visit this page, but maybe…
Malin is writing much about coming home in her diary. I will continue to write
about… mmm… well, anything. Just to keep this diary alive and international.

But if don’t get ANY visitors from outside sweden, I will of course turn to
sweden again. Wouldn’t that be nice?

Not having to stand my really really REALLY bad english grammar.

BTW, "Gästboken" below means "Guestbook", in case
anyone wonders…


Tuesday June 17th 2003

I live in a bubble. Everyone lives in a bubble. When I meet a specific person,
my bubble merges a bit with his/her bubble and both me and he/she gets affected
by each other. Some bubbles are smaller than others, but everyone has one. When
my bubble comes in contact with Malins’ bubble, and eventually merges with her,
I get happy, and she gets happy. When my bubble comes in contact with my former
bosses’ bubble, I get annoyed and irritated. When my bubble merges with a bubble
that belong to a person I don’t know, I start behaving like you should in those
situation, depending of course what situation that might be. If it is a completely
drunk person, I ignore and reject him. If it is a person in a shop, I try to
be as polite as possible, to make his/her day as nice as possible.

That bubble of mine got especially clear last week, when I came to Malins’
world in Bucharest, were she had been for the past two and a half months. And
it wa really Malins’ world. She had got to know all her new friends, both swedish
as well as english, french, indian and danish, pretty well. And everyone wasn’t
all too happy that she and her fellow student was about to go back to sweden.
And there was I and my bubble, affecting everyone elses’ bubble. And I couldn’t
help thinking that that affection wasn’t all for the good.

I also noticed that Malins’ bubble got affected by mine, more than the others.
She had been waiting for me to come and visit, and evetually bring her home,
so to speak. So I tried to hold back my bubble the best I could, because I didn’t
want her to get stuck in my bubble instead of playing around with all the others,
as she had done before I came.

I don’t know if I succeeded, but I tried to keep as low profile as possible.


Saturday June 20th 2003

Last saturday it was Stockholm Marathon. I missed it, as usual. (But it doesn’t
matter, because I would die after four kilometers.) Strange. Just now, when
I woke up, it felt like I’ve been running Stockholm Marathon the whole week.

Very strange. Yesterday, at work, I struggled with Snake Room and all its
sound and animation events. Maybe that’s why it feels like this right now.

Or maybe it’s because I went to New York for the first time together with Malin
and her Bucharest friends Nina, Gaurav and some other that I don’t have had
the pleasure to meet in real life. I mean, that was in this nights’ big rememberable
dream.

Is anyone up to some more interpretation of dreams?


Tuesday, June 24th 2003

Now it’s dinnertime. It’s six o’clock in the evening and I’m home temporarily.
I will help Malin with the cooking, eat, do the dishes, and then take my beloved
bike back to the city and to some more work. Work, work, work. Lucky for me
that it actually IS fun to work. Even if the pressure is dead high and we’re
a tiny much late.

Same procedure every day. Almost. Damn the good weather! I was hoping for rain
and below ten degrees temperatures. Then it would feel even better to spend
my days in a hot, dark, badly ventilated graphic producer room.


Thursday, July 3rd 2003

Work, work, work. Today I worked twelve hours, with a half-hour lunch break.
Tough.

New pictures from last, last weekend, midsummer, available. Click here.

Nästa inlägg återgår jag till svenska. När det nu
blir. Hur ska jag hinna?


Söndagen den 27 juli 2003

Nytt rekord slaget. I inte-skriva-något-som-helst-inlägg-i-dagboken-tid.
Och hur kommer det sig? Jo, så ont om tid. Så mycket annat. Blaha
blaha.

Och det här med att skriva på svenska känns lite mer befriande.
Lite enklare, lite friare.

Och jobbet fortgår. Och trots att det blir femtio timmar i veckan så
får jag ångest under helgen och ser fram emot att få
jobba igen. Precis så som det ska vara.


Tisdagen den 19 augusti 2003

Den här dagboken befinner sig i kris.


Lördagen den 6 september 2003

Projektet börjar närma sig sitt slut, det är ett riktigt spel
vi testar när vi bygger vidare och kompletterar och rättar till och
lägger till. En vecka kvar till en Gold Cold Candidate, eller vad det heter.
Tufft, men det går nog.

Och på onsdag blir det halkbana. Även körkortet ligger inte
så långt bort.

Ska äta frukost nu. Klockan är 10:37 och Hooverphonic strömmar
ut ur datorhögtalarna. Och det är en sak jag blir vansinnig på
när det gäller förpackade limpor. Det är när förpackarna
får för sig att att försluta påsen med en sån där
ytte-pytteliten tejpbit. Hur är det tänkt att man ska kunna få
upp påsen utan att ha sönder den då? Jag bara frågar.
Det går inte. Man sliter och sliter för att öppna upp tejpbiten,
drar försiktigt i påsplastenför att eventuellt tvinga upp tejpbiten,
men inget hjälper. Och det är väl inte meningen att man ska ta
till andra verktyg än fingrarna?

Efter en stunds förtvivlat pillande så sätter ett kort raseri
in och påsen slits sönder för att komma åt det åtråvärda
innehållet. Snyggt.


Söndagen den 14 september 2003

Nu har vi röstat. Usch vad grinig jag känner mig.


Torsdagen den 25 september 2003

Jag har en konkurrent. Klockan är halv åtta på torsdagmorgonen,
jag står och gör frukost och inifrån datorrummet hörs
ljudet av Malin knackandes på sitt ihåliga Microsoft-tangentbord.
Hon skriver så det ryker i sin dagbok.
Och här blir det på sin höjd varannan-vecka-inlägg.

Och Bob, bilskoleläraren säger att jag ska ta det lugnt och planera,
så att jag har allting färdigt innan jag kommer till en kritisk punkt.
Jag gör ju det, tycker jag, Men det räcker inte tydligen. Ut och kör
mera, Thomas.

På tisdag är det uppkörning. Jag är inte ett dugg nervös.
Det kostar ju bara pengar att kugga.


Tisdagen den 30 september 2003

Idag säger alla: – Men du GRATTIS!

Och det är för att jag tog körkort idag.

Jag tror det egentligen handlar om att jag blivit vuxen.

GRATTIS!


Onsdagen den 1 oktober 2003 - Trafiken

Idag firar jag med att köra runt på stan och göra så
många fel i trafiken jag kan.

Och äta årets sista stroopwafel.


Tisdagen den 28 oktober 2003

Titta, ett inlägg.

Imorgon, eller möjligen i övermorrn, är jag arbetslös på
heltid. Jippi! Äntligen dags för lite ångestladdad semester.
Självklart ska jag söka alla datorgrafikrelaterade jobb som finns
här i stan. Naturligtvis. Och samtidigt ta dem som sträcker
sig under november och december. Det kanske är dumt att räkna med
en fortsättning på spelet. Men chanserna är goda. Under vissa
förutsättningar. Som till exempel semester under sommaren.


Onsdagen den 29 oktober 2003

Jamen eftersom den här dagboken är så eländigt ouppdaterad
så är det väl lika bra att se till så att det står
eländiga saker i den. Få inlägg måste ju leda till att
färre kommer tillbaka och läser. En dagbok med bara tråkiga
nyheter vill inte heller folk läsa. Så då gör det väl
inget om man möter från båda hållen?

Fast det kunde ju vara värre. Jag är bara heltidsarbetslös nu.
Har det bättre nu än när jag var arbetslös för två
år sedan. Bättre ersättning. Körkort. Inspiration. Lite
mer i bagaget om jag skulle få för mig att söka nytt jobb. Hehe…

Näh, jag tror jag tar en tur med bilen. Brum, brum.


Tisdagen den 4 november 2003

Det var mörkt i Stockholm. Vi gick omkring på skogskyrkogården
och trodde oss inte se handen framför oss. Vilket inte riktigt stämde
eftersom man såg den i alla fall om man sträckte ut armen. Men det
var inte det som var poängen utan att det var verkligen kolmörkt.
Och så var det tusentals levande ljus överallt. Och så luktade
det stearin. Och så klagade Malin över svart snor i näsan dagen
efter.


Fredagen den 7 november 2003

Man skådar hjälplösheten i vitögat. Det är riktigt
traumatiskt att förlora allt man skapat på datorn de senaste två
åren. Och det verkade bli verklighet i förrgår.

Det började med att ena hårddisken lät konstigt på morgonen.
Så här låt den:

Burr, burr, burr, burr, tzzzzzz.
Burr, burr, burr, burr, tzzzzzz.
Burr, burr, burr, burr, tzzzzzz.
Burr, burr, burr, burr, tzzzzzz.

Och varje gång den lät så stannade hela datorn.

Det jobbiga var att alla Mina Dokument fanns där. 21 GB av privata grejor,
bilder, foton från de senaste 18 månaderna, flash, maya. Det tog
en minut per kilobyte att kopiera över till nån annanstans. Efter
ett par errorcheckar försvann hela mappen. Då blev jag deppad. Så
hela dagen ägnades desperat åt att hitta nåt sätt att
få fram det igen.

Föreställ dig euforin igår när det visade sig att programmet
GetBackFilesForNTFS hittade hela mappen, intakt med mappstruktur och alla filer
hela. Det tog ju bara 11 timmar för programmet att luska fram allt och
ytterligare tre och en halv timme att kopiera över till en nyköpt
80-giggare. Väl värt väntan, typ.

Idag bränner jag backupper för brinnande livet.


Tisdagen den 11 november 2003 (031111!)

Malins trettioårsdag närmar sig med stormsteg. Och hon säger
att jag säkert inte har bestämt mig för vilka presenter jag ska
köpa. Det är inte sant. Jag har visst bestämt mig för vilka
presenter jag ska köpa (eller redan har köpt).

Men det finns andra saker jag inte riktigt bestämt mig om…


Måndagen den 17 november 2003

Det där jag inte hade bestämt mig om, det var om jag skulle ge Malin
tandblekning för båda käkarna eller bara en. Det kostar ju en
del ändå. Det blev en käke. Så får vi se om det
blir bättre. Malin blev jätteglad i alla fall.

Hon fick en matberedare också. Den blev hon också jätteglad
över, fast vår gamla elvisp blev inte så glad att bli utkonkurrerad
sådär. Så den skar ihop, stackarn.

Sen blev hon jätteglad över gardinen, kudden, tavlan, vaserna, ljuslyktan,
kaffebryggaren, kupévärmaren, muggarna, änglarna och allt det
andra.

Och festen i lördags blev jättelyckad. Bilder är på väg.


Torsdagen den 20 november 2003

Björn fyllde trettioett igår. Jag hade glömt att skicka kort,
så jag ringde igår istället (vilket jag såklart skulle
ha gjort ändå). Men jag kunde inte prata eftersom det var nåt
på teve som handlade om Stalin och efterkrigstiden. Jätteintressant.
Mycket intressantare än Björn. Förlåt.


Måndagen den 24 november 2003

Malin fick bland annat en matberedare av mig i 30-årspresent. En sån
där med en bunke med ett hål i där man kan stoppa allsköns
skär-kniv-rör-blanda-mix-redskap och som snurrar med hiskelig fart
när man vrider på startknappen till vänster.

Nu har jag använt den fler gånger än Malin.

Igår gjorde jag en milkshake. Idag gjorde jag pannkakssmet med den. Oj,
så fluffigt det blev. Det kanske inte är riktigt meningen att pannkakssmet
ska vara fluffig och porös, men vad vet jag? Min GQ (Gastronomiska Kvot,
jfr EQ Emotionell Kvot och IQ Intelligenskvot) ligger under 50-strecket. Det
blir vad det blir. Jag irriterar mig mest över att pannkakorna fastnar
i teflonpannan, vilket beror på att pannan är helt slut och jag har
inget mer fett att kompensera med. Plus att jag inte VILL ha i mer fett. Min
mage är stor nog.


Onsdagen den 3 december 2003

Mycket att stå i, nu när man är arbetslös. Handla julklappar,
skriva manus, titta efter jobb (…), sova, titta på film, inte
skriva dagbok, äta, springa, modellera lite, sova…

Jag är på gränsen till att känna mig arbetslös. Mest
känner jag mig ledig. Men jag vet ju också att nåt snart måste
göras för att säkra den fortsatta inkomsten.

Ett jobb på BBC i London lurar bakom hörnet. Och som vanligt pirrar
det i magen (den s k stora skälvan) och jag är farligt nära att
dra mig ur, som vanligt. Men den här gången är Malin med på
noterna att eventuellt flytta med…


Måndagen den 8 december 2003

Ringa och söka jobb på BBC i London, hur svårt kan det vara?

Jättesvårt, tydligen.

I övrigt har jag försökt felsöka bilen efter elfelet som
gör att värmefläkten inte vill snurra. Jag trodde jag var felet
på spåret när jag lyckades få igång klockan och
värmereglagebelysningen som varit död sedan länge. Men lite mer
joxande ledde till att ALL panelbelysning slocknade. Så nu ser man inte
hur fort man kör i mörkret. Vilket inte är så bra.

Får joxa mer imorgon.


Lördagen den 13 december 2003

Joxandet ledde till en bypassoperation som fixade instrumentpanelsbelysningen.
Värmefläkten är dock ur tiden. Det är osmart att ha fläktreglaget
på max när fläkten är trasig, vilket vi gjorde när
vi körde till Lingan på Forslunds för en fläktcheck. Då
luktade det bränt. Dumt av oss.

Dagen efter dog blinkersen när jag skulle blinkar vänster. Samtidigt
började amplampan lysa. Fel, fel, fel, fel, fel… Efter att Fredde har
stått och mätt lite med voltmetern har vi konstaterat att det inte
är fel på varken batteriet eller generatorn, utan det är nåt
major elfel på obestämbar plats i bilen. Det är det som triggar
bisarra händelser som till exempel att man kan styra varvmätaren med
handbromsspaken.

Callan, utbildad bilelektriker, ska felsöka och operera i veckan.


Söndagen den 14 december 2003

Var det lucia igår? Jag märkte ingenting. Vi klädde granen,
designade (i Maya) och gräddade en peppparkaksrundloge, bakade lussebullar
och såg på Expedition: Mobbingson och Om en pojke. Men ingen vitklädda
med tunga fjöt. Eller vad det heter.

Malin lussade visserligen med en skål nektariner i morse, men det var
ju mest på låtsas. Tror jag.


Måndagen den 29 december 2003

Idag fyller min pappa år. Jag bryr mig inte. Eller? Jag skriver ju om
det. Är det för att visa att jag inte bryr mig?


En god jul. Det var det verkligen.

Inte för att julmaten var sådär dundrande smaskig. Den var
smaskig, som vanligt, visst, men inte mer än den brukar vara. Inget minnesvärt
utöver det vanliga.

Det som var gott var sällskapet. Mor och bror hans fru och två barn
tog sig ända till Skellefteå för att fira jul med mig och Malin.
Det var livat må ni tro.

Peter fick äntligen åka skoter för första gången
på 20 år. Julaftonen firades i Önnesmark med mer skoter, julmiddag,
Kalle och porslinskross. Fullt hus. Julklappsutdelningen skedde i stugan vid
havet. Tomten dök upp i mörkret utanför stugan och bankade på.
Barnen var vettskrämda. Juldagen var vilodag, med pulkaåkning och
grillning medans det fortfarande var ljust. Annandagen åkte vi till Piteå
Havsbad och morsan åkte Space Bowl (i folkmun även kallad Toaletten)
flera gånger.

Sen åkte alla hem. Under dygnet som följde rådde tystnaden
på Frögatan 137. Lite diskskrammel. Lågmält skval från
teven. Grannarnas bök.

Kom tillbaka!


Lördagen den 3 januari 2004

Två noll noll fyra. Känns som en bra sifferkombination. Trygg, stabil,
positiv. Förra året hände det så mycket jobbigt. Inte
för mig personligen, men under 2003 har ju världen fått utstå
så mycket värk. Tummen-ner-grejer.

Fyran (som absolut inte ska förknippas med en viss självgod, mass-smörande,
smetig tevekanal) känns som stabil och rak. Positiv arkitektur. Hoppas
det smittar av sig på resten av världens befolkning. Särskilt
de som har makten i sina sköra händer.

Tänk långt och brett istället för att agera smalt och
kortsiktigt. Bry er om människor istället för pengar. Riv murar
istället för att bygga dem. Sträck ut. Ge er av från ställen
där ni inte hör hemma. Lita på folk. Var ärliga. Var försiktiga.
*

Och så hoppas jag Bushmannen förlorar makten. Majoriteten av världens
befolkning har då inte röstat på honom. En korrekt vald efterträdare
tror jag inte ställer till med lika mycket oros-, vålds-, giftmoln
som påverkar omvärlden.

(* Då tänker jag främst på: Svensk politik, EU, terroristskräck,
"terroriststater", USA, Israel-Palestina, Irak. Med mera.)


Fredagen den 9 januari 2004

Golf, golf, golf. Jag har slutat tjata om Volkwagen Golf. Tills för ett
tag sedan sa jag till Malin: "Titta! En Golf!" så fort jag såg
en golf rulla ute på gatan.

Min tanke var (och är) att Golfen är den ideala förstagångsbilen.
Vilket är någorlunda aktuellt nu när jag har körkort. Åtminstone
en bil i golf-klassen. Liten och billig.

I helgen ska jag och Malin åka till Jukkasjärvi och ishotellet där
och frysa häcken av oss (enligt vissa, som vi trodde skulle vara avundsjuka),
för att fira fem år tillsammans. Nu tror jag inte att vi ska frysa
nånting alls, det är inte kallare där än här.

För att ta oss upp dit behöver vi en bil. Bil har vi. Men vi hyr
en bil, för det kostar lika mycket att hyra en ny bil som drar mindre soppa,
än att skramla dit i en Volvo 144 åsmodell 1973. Så det är
klart man väljer en ny bil.

Och vad är det man får se på parkeringen hos biluthyraren?
Jo.

Nya Golf 5.

Jag är jättelycklig.


Onsdagen den 14 januari 2004

Golfen var som en dröm.

Inte vet jag om det var så just för att det var just en Golf, eller
för att det var en splitter ny bil. Den var bara skön
att transportera sig själv i. En lydde varendaste vink. Volvon måste
man på nåt sätt lura att göra som man vill, även
om man har lärt sig det vid det här laget. På hemvägen
försökte jag nästan köra långsammare för att
förlänga njutningen. Och så drog den så lite; vi investerade
i 620 kronor bensin för 106 mil.

Vistelsen i Jukkasjärvi var en njutning det också. Vi gjorde en
snabbvisit i Kiruna 12 km bort för att intaga en flottig hamburgare respektive
en något godare souvaskebab, samt titta på den Kirunas snygga träkyrka.
Vi var där klockan tre, men eftersom det redan då var mörkt
var det bäst att åka till Jukkas och checka in.

Sen oroade vi oss för att vi skulle få alldeles för gott om
tid på oss eftersom incheckningsturen var klockan fem och vi hade bokat
middagsbord till klockan åtta. Men tiden rusade iväg.

Det var minus 22, men det var bara spännande. Norrskenet ackompanjerat
av rosa bubbel (nåja… :-) och Malin, var fantastiskt. Middagen, bestående
av Marulk och lite annat jox, var rätt god, men själva matarremanget
på tallriken var bättre. Malins inbeställda mat var som vanligt
godare.

Drinkarna på Absolut Icebar var som godis. Glasen var gjorda av is och
formade sig efter händerna och läpparna. Sängen på rummet
var mjuk (i alla fall kuddarna) och varm. Den kalla (minus fem grader), friska
luften och den totala tystnaden i rummet gjorde att man sov som en klubbad Kronblom.
Det mest jobbiga var när väckningen kom med varm lingonsaft och man,
i ett fruktansvärt yrvaket och snurrigt tillstånd försökte
få upp sovsäcken så att jag kunde ta emot saftmuggen av en
i brist på kontaktlinser jättesuddig hotellvärd.

Resten är historia, men känslan sitter kvar länge. Bilder utlovas
fotosidan om någon dag eller
så.


Lördagen den 17 januari 2004

Nu har jag lagt upp bilderna från ishotellet i fotoalbumet.
Gå dit och titta!
Några snygga bilder blev det.

Just nu spränger huvudet. Jag vet inte riktigt varför. Kan kanske
ha att göra att jag var ute i en timme och åkte skidor. När
jag kom hem flimrade det framför mina ögon. Näringsbrist, kan
jag tänka. Det går över snart.

Det är ju i alla fall jätteskoj att åka skidor, nu när
man är lite bättre. Jag börjar förstå tjusningen.

Men det var inte det jag tänkte prata om. Jag tänkte bara tipsa om
ishotellsbilderna.
<—– Gå dit nu!


Söndagen den 18 januari 2004

Jag läser DN och Aftonbladet på nätet om bråket sedan
den israeliske ambassören saboterat ett för honom (och många
andra) provocerande konstverk på Historiska Museet i fredags. DN och Aftonbladet
har två helt olika sätt att rapportera. På DN blev det en huvudnyhet
redan när händelsen inträffat (och hade då redan tidigare
publicerat en artikel om utställningen). Aftonbladet hängde på,
men det var en notis långt, långt ner på sidan (skottlossning
vid krog samt klonade barn var huvudnyheter).

I DN får man saklig information, utan att man tappar intresse. I Aftonbladet
känns texten vinklad. man känner nästan att författaren
är riktigt upprörd när han skrev. Aftonbladets rubrik som lyder
"Sharon
hyllar ambassadören
" tillsammans med en bild på en skrattande
Sharon, påbjuder läsaren att anta en vinklad bild av verkligheten.
Nu är Sharon och hans regering stackars misslyckade svin som har svårt
att se verkligheten ur någon annan synvinkel än deras egen, så
på det sättet är det inte fel. Men jag gillar inte när
läsaren undermedvetet uppmanas att bilda si en viss uppfattning. Aftonbladets
webbfråga var i alla fall mindre vinklad än DN:s. Aftonbadets löd:
"Var det rätt att förstöra konstverket?" medans DN:s
löd "Kan det någon gång vara rätt att förstöra
konst?" Jag svarar nej på båda.

Jag tycker att man ska uppmuntra läsaren att fundera över vad konsverket
verkligen betyder. Den består av en stor bassäng fylld av rött
vatten. I vattnet flyter en segelbåt, "Snövit". På
seglet är det en bild på den kvinnliga självmordsbombaren som
för inte så länge sedan sprängde sig själv och 20
andra till döds någonstans i Israel. Hon ler på bilden.

Ser man på konstverket så långt, utan att ändra synvinkel
eller perspektiv (eller för den delen läsa på skylten bredvid),
så förstår man reaktionen. Men som sagt, ambassadörens
kortsiktiga och smala syn på situationen ger honom inte mycket utrymme
till reflektion. Det finns många sätt att tolka konstverket. Mitt
sätt är inte att det röda är direkt skapat av den leende
kvinnliga självmordbombaren. Ser man det på det sättet begriper
jag att man blir upprörd. Men jag ser en blandning av palestinskt och isrealiskt
blod som skapar och bär upp båten "Snövit" och självmordbombaren.
Hon är skapad av det hon drabbar. Och det skulle lika gärna vara en
skrattande Ariel Sharon på bilden.

Läs
aftonbladets kolumnist

Läs
DN:s kommentar

Läs
DN:s ledare


Måndagen den 26 januari 2004

Min skärm har gått sönder. Det suger.

Hoppas på en smidig lösning genom ITWorkShop, som tillhandahåller
garantiservice och utbytesskärmar. Om det löper smidigt, ska dom få
en puss. Annars… inte.


Måndagen den 2 februari 2004

En vecka senare har det inte hänt någonting. Inte ett ljud. Jag
och Malin bråkar hela dagarna om vem som ska få använda den
enda hela monitorn som finns i hushållet.

Nä. Fel. Jag bara skojar. *haha* På torsdagen kom Schenker bilfrakt
med en stooor kartong innehållandes en precis likadan monitor (endast
två serienummer ifrån den trasiga). På fredagen skickade jag
tillbaka den trasiga. Med förbetald frakt med Schenker. Åh, så
smidigt!

Puss


» Senaste!


  • Prenumerera!



  • Hem 
    RSS
    EgoEgo 
    Nyligen
     

    Lyssna på Radio Paradise!